Hur vanligt är det med otrohet?

Tack. Vi är helt och hållet överens.

Det du skriver är ju också orsaken till att jag väljer använda det försiktiga ordvalet:
"brukar uppges vara"

Jag tror att det som folk retar sig på angående dina inlägg i denna tråd, och andra med samma tema, är att du gärna vill få det till att det är riskfritt om man sköter det bra och att det då inte kommer fram. Så är det inte. 

Ingen vet hur vanligt det är, eller hur vanligt det är att det kommer fram eller inte kommer fram. Det enda vi vet är att risken finns att det kommer fram. Och det ligger inte alltid i den otrognes kontroll. Ingen existerar i ett vacuum. 

Som sagt, vi är överens.
Jag har ju inte heller påstått något som motsäger det du skriver.

Under förutsättning att du inte påstår att jag har fel, och att du i så fall kan presentera någon grund till varför jag har fel, gällande:

"den vanligaste, eller en av de vanligaste, orsakerna till otrohet brukar uppges vara att man faktiskt egentligen vill avsluta sin relation.
Då är det ju inte särskilt konstigt att många väldigt enkelt blir avslöjade".

Om det nu är många (?) som retar sig på mina inlägg så är min åsikt att många är obekväma inför och inte klarar hantera det uppenbara.

Jag tror att också du kan se att flera inte ens klarar hålla två tankar i huvudet samtidigt. 
Därför skrev jag:
"På förekommen anledning,
jag uppmärksammar och förklarar det självklara.
Men det innebär inte att jag har tagit ställning, har inte kommenterat om något är bra eller dåligt.
Det är faktiskt tragiskt att vissa inte klarar hålla isär dessa saker..."

Terapeuter och andra yrkesarbetande möter ofta den dolda sidan av relationer där klienter bär på hemligheter som de aldrig avser att dela med sin partner.
Detta skapar en professionell insikt om att "mörkertalet" är stort.
Många professionella gör bedömningen att det är sannolikt att minst lika stor andel, sannolikt den största andelen, aldrig blir kända.

Nu glömmer du en annan självklarhet, nämligen att terapeuter i stor utsträckning möter personer som har svårigheter och problem, det är därför de behöver terapi. Det är med andra ord mycket möjligt att andelen personer som är otrogna skulle vara överrepresenterad bland de som avslöjar det för sina terapeuter.

Det är säkert så att många otroheter förblir okända. Okända saker kan ändå påverka relationen.

Om jag ska gå på vad jag har sett på konferenshotell och konferensresor på finlandsbåtar så är det mycket vanligt. "Tillfället gör tjuven" and all that.

Jag tror att det är få som inte fantiserar om någon annan efter många års förhållande. Om de aldrig gör något på ritkigt beror nog mer sällan på hög moral, och oftare på att de inte är tillräckligt attraktiva för att locka någon som är tillräckligt attraktiv i sin tur, samt bristen på oövervakad tid och reella möjligheter.

I Power point-värden är det ju lättare p.g.a. alla konferenser med övernattning... Svårare om en man arbetar på en industri med bara manliga arbetskamrater, och där det aldrig ges några bjudresor, och där frun alltid väntar honom hem samma tid, och blir orolig och börjar ringa om han inte är kommer hem med den vanliga bussen. Och motsvarande för typiska kvinnoyrken såklart.

Låter helt rimligt att det är vanligast med otrohet bland PowerPoint-människor och folk som veckopendlar och andra som tvingas/har möjlighet att vara borta mycket hemifrån.

Ja ett annat exempel är flygpersonal. Där g*kas det hej vilt på övernattningshotellen!  Numera väljs inte svenska flygvärdinnor (på SAS menar jag) ut för sitt utseende längre, men förr när det var de vackraste flickorna som fick bli så var det såklart ännu värre. SAS hade till och med ett särskilt program på 1940-60-talet (före p-piller och fri abort), för att ta hand om gravida flygvärdinnor.

Flygvärdinnan fick vara hemma med full lön, sedan adopterades barnet bort. Och under tiden drogs pengar från den skyldige pilotens lön automatiskt av företaget, och fördes över till flygvärdinnan under de månader då hon inte kunde arbeta. Strikt diskretion gällde, pilotens fru fick inte ana något! (Fast hon måste ju ha undrat varför familjen plötsligt hade mindre pengar att röra sig med...)

Och skådespelare såklart, som åker runt med resande teatersällskap eller bor på hotell medan en film spelas in. Det är mer regel än undantag, att kärleksparet i teaterpjäsen eller filmen är ett par även utanför scenen och när kamerorna är avstängda, under den tiden som produktionen varar.  

Vad menar du med ?ett annat speciellt plan? ts? När folk skriver såna här trådar brukar de smyga fram att de visat funderat på att vara otrogna. Man vill ha medhåll helt enkelt. Vilket man ofta får här av andra empatibefriade människor.

Eftersom jag känner till en massa otroheter berättade av den otrogna parten, samt känner en man som är vän och kollega på en stor arbetsplats som ständigt raggar på upptagna kvinnor och lyckas så misstänker jag att det är väldigt väldigt vanligt. 

Kul anekdot med piloter och flygvärdinnor.

Jag ser det som rätt självklart att de flesta otroheter förblir okända, åtminstone ONS. Kanske inte inledda affärer, där kommer det nog väldigt ofta fram förr eller senare om det håller på ett tag.
Antar att det är ett skrämmande faktum för många som tycker realism kan vara jobbigt i vissa fall att det är vanligt förekommande med ONS. Vilket är fullt förståeligt om ett obetydligt snedknull är det värsta man kan föreställa sig.

Jag tror inte det är så vanligt som folk tror/säger. Iaf inte i alla kretsar eller kanske min generation. Jag känner själv ingen som varit otrogen (trots att jag har vänner som kan diskutera vad som helst med mig) om man bortser från mindre seriösa tonårsrelationer/ungdomsrelationer. Jag är 80-talist och mina vänner är födda under mitten och slutet av 80-talet. Jag har ett ex som var otrogen men han var långt ifrån normal på fler områden (stal bland annat).

Jag tror att vi ser på otrohet från fel perspektiv.

Vi vill gärna se otrohet som någonting som drabbar en partner. Det är långt ifrån säkert att partnern drabbas av någonting alls. Kanske tvärtom gynnas av otroheten. 

För många låter det otroligt men det finns många, speciellt kvinnor som tappat lusten för sin partner och känner stor lättnad över att slippa ställa upp för husfridens skull.

Det finns män som uppskattar att partnern börjar bli mera mån om sitt yttre och agerar mera självständigt  och inte agerar påhäng.

Det finns säkert många äktenskap som räddats på grund av otrohet.

Nu säger jag inte att detta skulle gälla ALLA, så är det verkligen inte men man kan inte bortse från detta.

Att vara otrogen är ett val, alltså ingenting man förleds in i. Därför finns det också alltid en orsak till att någon är otrogen. Orsakerna är många och kan ibland vara svåra att förstå, men de finns alltid där när man skrapar lite på ytan. 

Speciellt män verkar ha svårt för att erkänna att det är deras svaga självkänsla som är orsaken till att de är otrogna. De behöver känna sig åtrådda, sedda uppskattade och lyssnade till.  Får de inte detta inom äktenskapet så söker de detta på annat håll. 

Jag tror att vi människor är ganska rationella och söker därför efter det som får oss att må bra. 

I relationer där allt fungerar och man respekterar, ser och lyssnar till varandras behov är det minder otrohet.

Jag tror att vi ser på otrohet från fel perspektiv.

Vi vill gärna se otrohet som någonting som drabbar en partner. Det är långt ifrån säkert att partnern drabbas av någonting alls. Kanske tvärtom gynnas av otroheten. 

För många låter det otroligt men det finns många, speciellt kvinnor som tappat lusten för sin partner och känner stor lättnad över att slippa ställa upp för husfridens skull.

Det finns män som uppskattar att partnern börjar bli mera mån om sitt yttre och agerar mera självständigt  och inte agerar påhäng.

Det finns säkert många äktenskap som räddats på grund av otrohet.

Nu säger jag inte att detta skulle gälla ALLA, så är det verkligen inte men man kan inte bortse från detta.

Att vara otrogen är ett val, alltså ingenting man förleds in i. Därför finns det också alltid en orsak till att någon är otrogen. Orsakerna är många och kan ibland vara svåra att förstå, men de finns alltid där när man skrapar lite på ytan. 

Speciellt män verkar ha svårt för att erkänna att det är deras svaga självkänsla som är orsaken till att de är otrogna. De behöver känna sig åtrådda, sedda uppskattade och lyssnade till.  Får de inte detta inom äktenskapet så söker de detta på annat håll. 

Jag tror att vi människor är ganska rationella och söker därför efter det som får oss att må bra. 

I relationer där allt fungerar och man respekterar, ser och lyssnar till varandras behov är det minder otrohet.

Ja du har rätt och jag håller med dig i stort.

Men du har fel på en väsentlig punkt.
Att en människa (även människor av manligt kön är en människa...) har ett behov av att få uppleva att de är älskade har absolut ingenting med låg självkänsla att göra.
Det du skriver ger intryck av att du gör en sådan koppling.

Jag anser inte heller att låg självkänsla i någon särskilt hög andel av fallen skulle vara huvudorsaken bakom otrohet.
I så fall kan man lika gärna vända på resonemanget och konstatera att hög självkänsla skulle kunna vara orsak bakom otrohet, eller hur?

Du tror alltså inte att känna sig bekräftad, sedd lyssnad på, och som du påpekade älskad inte stärker din självkänsla ? Jag tror att det gör det. Åtminstone är det min erfarenhet.

Självkänsla är inte statisk. Den kan stärkas, fördjupas och förändras genom livet.

Och den är inte svartvit ? många har hög självkänsla i vissa områden och låg i andra.

Någonting kan hända som gör att din självkänsla får sig en törn. 

Sist men inte minst man kan inte generalisera. Givetvis är inte alla med låg självkänsla otrogna.  Och visst kan personer med hög självkänsla vara otrogna. 

Allt jag säger är att det är ett val man gör och att detta val bottnar i orsaker hos oss själva. Jag tror att det är väldigt sällan partnern är orsak till otrohet..