Anonym (La) skrev 2026-03-26 15:59:35 följande:
Av TS-inlägget låter det inte som att det enbart är vännen som nämner sin graviditet i tid och otid utan kollegor runt omkring. Varje person kanske är rimlig men tillsammans blir det ofta och mycket.De blir glada när de ser hennes mage och påtalar det spontant. Vardagen är kanske inte alltid så rolig så varje litet glädjeämne blir en stor grej. Det kanske inte är samma person utan tio olika personer som en gång per vecka var kanske nämner något. Dessutom av de exempel som gavs låter det ju som mer eller mindre relevanta kommentarer som vad hon kan eller inte kan göra pga graviditeten..? vi skulle exv flytta till ett nytt kontor i början av min graviditet och min chef var jättenoga med att jag inte skulle bära flyttlådor. Det är väl högst relevanta samtalsämnen som bara har med praktiska omständigheter att göra. I andra fall var det kollegor som bara blev så glada av att se min mage så de var tvungna att säga något, väldigt gulligt faktiskt eftersom det ofta var kollegor jag annars sällan pratade med. Jag förstår att det hugger till, men så länge det är rimligt och relevant eller spontana glädjeyttringar måste du nog acceptera att det nämns. Men nu kanske det inte är så rimligt och relevant som jag läser det. Det är förstås inte så fint av din vän att som du säger ?vifta bort? din sorg. Jag skulle nog dragit mig undan litet från en vän som min blotta närvaro skulle sårat om min vän reagerat som du. Jag var väldigt orolig för att bli gravid före min vän som kämpat länge, även om hon sa hon skulle bli glad för min skull så vet jag hon skulle gråtit bakom min rygg. Som tur var blev hon gravid (utan problem med en annan kille) innan jag blev det med yngsta så det löste sig till det bästa för vår vänskap i slutänden.
Men kan ju vara svårt att tänka på något annat när man är gravid. Hela livet kretsar ju lätt kring det då. Och alla tankar och allt man bryr sig om. Så fort barnet rör sig blir man påmind, eller så fort man nyser och man inte kan hålla tätt eller så fort man ska resa sig eller så fort man försöker dra ett djupt andetag eller så fort man ska böja sig ner och knyta skorna eller så fort det hugger till i bäckenet. Det är externt påtagligt (på gott och ont) och inget man kan tänka bort. Att det blir centralt i ens värld är naturens sätt att förbereda en för förlossningen och man kanske inte kan välja bort att bli uppslukad av det både fysiskt och mentalt. Man är liksom inte ?som vanligt? vare sig på insidan eller utsidan och kan inte förväntas låtsas vara det. Liksom det är svårt att inte tänka på eller prata om sina barn på jobbet med kollegor som kanske också har barn och har lika svårt att inte prata om sina barn. Det är också naturligt att det viktigaste i ens liv är ?top of mind? dygnet runt. Nu menar jag inte att hon måste prata vitt och brett om det med just dig (men säg hur du känner så att hon vet om du inte redan varit tydlig), men att andra pratar med henne eller hon med dem kan du nog inte göra så mycket åt. De måste ju kunna glädja sig även om alla som eventuellt är inom hörhåll inte kan det. Man kan ju inte kräva att andra ska hålla igen för alltid. Är det en färsk sorg är det en sak att folk anpassar sig och tassar på tå (om det är det man känner att man behöver), men en mer varaktig sorg måste man nog lära sig att bära utan att andra ska behöva tänka sig för när man är i närheten. Men som sagt, din vän kan du försöka prata med. En vänskap blir inte bättre av att man går och stör sig eller blir sårad utan att säga något, oavsett om man landar i att man är överens eller ej så är det nog bra att prata igenom ärligt om man är riktiga vänner. Är hon en bra vän kommer hon iaf inte försöka ?vifta bort? det du säger, även om hon kanske har svårt att förstå hur hon ska bete sig i praktiken.
Ditt inlägg var väldigt svårt att läsa på grund av att det var så långt och ingen styckesindelning. Men jag har som sagt fyra barn och jag har aldrig tyckt det är speciellt svårt att tänka på eller prata om annat när jag har varit gravid. Det finns ju mycket med kroppen som man blir påmind om hela tiden som man ändå inte måste nämna 24/7.
Jag ammar nu och det blir man också påmind om på många sätt, det påverkar hela kroppen.. men jag pratar inte bara om amning 24/7 med alla jag träffar. Eller om man har mensvärk och spända bröst innan mensen till exempel , det känner man av hela tiden också under de dagarna , skulle det bli helt omöjligt att prata om annat då? Eller om man är i klimakteriet eller något annat som händer i kroppen.
Man måste nog vara en väldigt självupptagen och ganska tråkig person om man inte är kapabel att prata om eller tänka på något annat överhuvudtaget än sin egen kropp (undantag såklart om man till exempel har extremt ont eller är svårt sjuk).
Såklart pratar man om en graviditet och tänker på det men inte precis hela tiden. Man är ju fortfarande annat också. Kollega , vän , syster , dotter , partner , mamma till eventuella äldre barn.. Och man kan ju styra vad man väljer att prata om med olika personer också. Jag tycker inte det är helt orimligt att visa lite hänsyn. Menar inte att hon inte får nämna graviditeten såklart men hon behöver ju inte prata om den precis hela tiden när hon är på jobbet , det låter dessutom ganska oprofessionellt.
