Jag är enda singeln i vänskapskretsen

Jag kan fejka en relation om du vill. Jag skulle nog antagligen tjäna på det själv med. 

Har du aldrig någonsin haft en pojkvän och relation? Eller varför denna stressen? 

Vad är det som du tror att en pojkvän skulle tillföra/he dig? Som  du inte redan har eller kan tillgodose dig själv? Är det enbart kärlek och lycka? Lycka kommer inte igenom en annan människa. Den ska komma ifrån dig själv först och främst.

Jag antar att din grupp av vänner som är " så lyckliga" ännu inte gift sig/ fått barn etc?

Vänta tills diskbänks realismen kickar in. Och du undrar varför din man inte hjälper till med barnen och hemmet. Och du blir eller riskerar att bli utbränd. När ni är för trötta för att ha sex. För att småbarnen tar all tid. Tjafs om vem som ska ta föräldradagarna. Oftast du som kvinna får vika ned dig för din man. Och på köpet får du sämre pension och inkomst bortfall på lönen.

Om din man inte tjänar tillräckligt bra för att spara och lägga undan det du förlorar. Eller bråkar om ekonomi etc etc.

 Det är kvinnor som till största del drar kortast strå i en relation. En man tjänar på det mer.
Jag tror att alla människor romantiserar själva kärleken och hur det kommer att bli. Tills man verkligen levt det. 

Dessutom är det väldigt många som skiljer sig eller separerar och så blir man varannan vecka föräldrar. Den lyckan är inte långvarig. Det är ytterst få som har det så hela tiden. En majoritet lever snarare ihop av bekvämlighet snarare än att dom fortfarande är galet kära i varandra.

Av egen erfarenhet, jag har var gift i 15 år och är nu skild. Jag förstår ju i efterhand att det var mitt fel. Det var jag som borde funnits där för min ex fru på ett bättre sätt.

 Så har man det bäst som singel eller särbos.  Av dom grupper jag umgås medi olika sammanhang, jobb, privat etc. Är det frivilligt barnfria kvinnor som verkar ha det allra bäst och som mår bäst psykiskt. Ingen stress z inget relations tjafs etc.

Men utbilda dig inom en disciplin hittills okänd för dig! Läs historia, ta en universitetskurs i något språk, gå på opera, läs klassisk litteratur! Läs konsthistoria! Varför grämer du dig över att du ingen pojkvän har, du har ju din frihet! Boka en resa, res ensam och njut av livet! Många i den här tråden, särskilt de med barn ur olika förhållanden och tynande känslor för partnern, skulle gärna byta med dig! Man behöver bara läsa på FL om bonusfamiljer, tänk vad dessa kvinnor avundas dig! Barnen ångrar de förstås inte, men denna bundenhet och all röra...                                                                                                                                                                                   Du saknar en partner, men finner du någon kommer du säkert att skaffa barn. Den frihet du har nu får du ge upp, njut av den och fundera inte så mycket på en eventuell  partner!

Det är verkligen inte kört.

Det som kan bli jobbigt är om vännerna plötsligt inte har tid för en. I övrigt mår man tamesjutton bäst själv, romanser kan man ha ändå.

Ett förslag som är enklare - skaffa fler nya vänner.

Jag tror absolut inte att det är kört.

Men, gör inte felet som många, framför allt män gör, att börja isolera dig. Fortsätt ha kvar dina vänner, skaffa nya, engagera dig i dina hobbys, åk på singelresor mm. Dels för ditt eget mående, men även för att det är där du kommer att träffa någon förhoppningsvis. 

Att dra dig undan gör dig bara bitter. 

Är en man i liknande situation, är den enda singeln i närmaste vänskapskretsen, och det har gjort att jag mer och mer hamnat utanför. Det anordnas främst parmiddagar och då hamnar jag så klart vid sidan av. Det minskar ju möjligheten att träffa någon via bekantskapskretsen också.

Det verkar som om du bara umgås med par. Försök skapa nya kontakter, med andra singlar. Gillar du naturen kan Friluftssinglar vara en bra plats. Eller gör nåt annat du är intresserad av. Vad är du intresserad av?

När jag var 30+, var jag så less på att alltid vara ensam på alla kompisars bröllop och alla fester. Jag var rätt aktiv och nån gång då gick jag med i en community där folk träffades. Plötsligt fylldes livet av roliga saker och människor, och vid 33 hittade jag den som sen blev pappa till mitt barn. Vi var ihop i nästan 15 år och är fortfarande vänner.

Det är verkligen inte kört!

Det är samma här. Jag är typ den enda i släkten som aldrig har haft med mig en flickvän på någon släktträff eller liknande. Känner mig som ett udda missfoster.