Lämnad mitt i graviditeten

Jag är så ledsen för din skull. Den enda som gör såhär är en person som ändå inte förtjänar att vara ihop med dig. 

Så sorgligt! All min medkänsla!

I den här svåra situationen behöver du just nu, trots all turbulens, koncentrentrera dina tankar på om du vill bli ensamstående mamma och om du orkar med det!

Tänk bara på detta precis nu. För det kan bli så att du kommer att få huvudansvaret för barnet om du får det och att din fd sambo inte kommer att vara en så jätteengagerad förälder.

Så försök att bara tänka på detta. Vilket alternativ som du själv väljer. Att ha barnet ellet att göra abort kommer att vara en tanke som är kvar hos dig även sedan beslutet är taget.

Någon gång i framtiden kommer du att tvivla på ditt beslut, oavsett vilken väg du nu tar. Sådant tillhör livet. Det viktiga är att göra ett val. Så att du efteråt kan tänka att utifrån allt du visste och kände så gjorde du detta val.

Vid svåra beslut kan man ofts luta åt än det ena hållet och än åt det andra hållet. Var uppmärksam på vilket av besluten som du kommer fram till flest gånger. Det brukar vara det rätta. Håll fast vid det! 

Eftersom valet finns, så är det narurligt att man tvekar och grubblar. Men som sagt var uppmärksam på vilket beslut som du oftast landar i.

I den här processen ska du inte tänka på din fd sambo. Utan det här är ditt liv det handlar helt om nu. Eftersom han fram tills nu har velat få barn, men precis nu har ändrat sig, så får han ta det beslut som du kommer fram till. Låt inte honom påverka beslutet. Om du låter honom göra det är det något som du verkligen kan komma att ångra i framtiden. 

Så gå in i din egen beslutsbubbla och håll fast vid det som du bestämmer!

Det där lät som bullshit för mig 

Jag tror att han är lika mentalt slut och trött som dig och livrädd för ännu ett misslyckande med graviditeten och han flyr fältet helt enkelt. 

Ni måate prata med varandra och våga vara brutalt ärliga.  Ni har gått igenom sjukt tunga saker och han har förmodligen nått sin botten nu och han orkar inte mer. 

Missfall och kämpande med graviditet kan få en man att undra om det är hans fel, att han inte duger , han kan få känslan av att du är besviken på honom osv.

Jag gissar att ni inte orkat stötta varandra i detta utan kanske även på vissa plan stött bort varandra .

Boka en tid hos sjukvården och prata tillsammans med en barnmorska eller sjuksköterska.  

Försök möt varandra i detta 

Altså, det skulle kunna vara som föreslås att han bara är rädd för ytterligare ett misslyckande, men om han verkligen var interesserad av relationen så hade han gjort något för att uttrycka detta och arbeta igenom problemen. 

Den här mannen, och jag använder ordet man frikostigt här, är inte värd dig, och även om livet som singen mamma inte är att jubla över så är det fortfarande bättre än att ha att göra med den här idioten.

Tyvärr är en god andel män psykiskt klena och blir det för jobbigt så sticker de.

Var glad att han visade sina rätta färger nu och inte efter barn, när du har fått cancer eller annan kronisk sjukdom. För om ni hade fått ett krävande barn med diagnos hade han nog checkat ut då med.

Den här är inget att springa efter, låt honom löpa bara. 

Håller med Linda här. Boka tid för parterapi och ta tag i er relation och allt som skaver där. Inte kan man i ena stunden kämpa för att få barn och i andra stunden separera när man äntligen blivit gravid. Jag tror att han är förvirrad och inte vet vad han vill. Det tär på alla förhållanden att kämpa med barnlöshet, men att göra slut är inte rätt väg att gå då. 
Önskar er varmt lycka till och en stor kram till dig!

Haha paradoxalt nog visar du kvitto på varför vissa män flyr. Jag menar då inte att det är så i TS fall, men vem vid sina sunda vätskor skulle stanna med en kvinna som dig, med ditt sätt att resonera? 

TS, jag tycker definitivt att din man är en fjant, det är den period man som man måste steppa upp och sätta sig själv i andra rummet. Däremot tycker jag att man ibland kan se de här tendenserna, även om det inte tar slut, att låter man för stor del av livet handla om att få ett barn dör relationen när man väl når slutmålet. Alltså, när man låter en stor del av livet handla om att få barn, det blir det allt handlar om, då drar man en påse över huvudet på kärleken och det dör.

Med det sagt är det ett ömsesidigt ansvar att det inte blir så, och även OM det blir så är det bara att bita ihop och finnas där om man trots allt gått med på att ha ett ratrace för att få unge. Jag tycker att man kan förvänta sig att han stannar och ger saker en ärlig chans att lagas, när han gjort sig gravid.

Men det är med lite reservation, för jag hoppas att alla kvinnor som män, vet vad dom riskerar när barnfrågan får ta oproportionerligt stor plats