Känner mig inte tillräcklig

Det känns som att ni skulle båda två behöva bli bättre på kommunikation,  att sitta ner och prata med varandra.  Att välja att umgås med varandra i vardagen .

Vill ni umgås mer så se till att ni GÖR det , involvera varandra i varandras liv , inte bara som åskådare utan som deltagare.  

Kanske gör ni som många andra att umgås över era skärmar.  Sitt vid köksbordet och ät era måltider och lägg bort mobilerna och prata med varandra istället.  

Tv är inte en hobby utan ett tidsfördriv. 

Även om ni varit ihop ett tag så att vara nybliven sambo borde rimligen vara fyllt av kärlek och glädje och att ständigt vara villig att umgås. 

Nu är vi förstås alla olika men när jag blev sambo tror jag vi nästan tillbringade två år liggandes i sängen med att prata och umgås och liksom hänga med varandra,  vi åkte alltid tillsammans ut på olika saker , städade tillsammans,  lagade mat ihop , dukade fint och umgicks över måltider etc...  nästan 2 år tog det innan vi landade i en vardag och vi började göra saker ensamma eller iallafall få mer upptagen tid . Men sen har vi fortsatt hänga ihop ganska mycket och fast vi har skilda intressen är vi varandras bästa supportrar och vi delar också gemensamma intressen.  

Jag är som mannen med TS, ledsen ibland att jag inte får mer uppmärksamhet, framför allt hemma - en blomma (sällan), en kram (sällan), sitta nära i soffan (aldrig), en klapp på kinden (aldrig).

Vi har pratat om det, jag har tagit upp det. och då blir det lite lite bättre i några dagar. Hon säger att hon inte är en sån person. Och det måste jag ju försöka respektera. 

Jag har tränat mig i att se de små kärleksbevisen. Hon stryker mina skjortor. Hon föreslår att vi ska gå ut och äta eller gå på bio. Hon håller mig alltid i handen när vi är ute och går. 

Så rådet till TS är att försöka gå honom till mötes, och också få honom att se det som du faktiskt visar.

Är det kanske så att ni är olika som personer att att nånstans mötas på mitten blir nästan en krock?  Då är det ännu mer viktigt att kunna prata och kommunicera med varandra så man undviker missförstånd.  

Och så behöver ni båda kanske fundera lite på varför era ansträngningar inte håller mer än korta stunder.  Vad är det som blir jobbigt och obekvämt med förändring?   

Den man älskar vill man ju göra allt för så varför når ni inte ända fram? 

En förändring handlar inte om att nån gör fel, man behöver bara göra annorlunda,  göra något nytt.  

Du skrev att han visar mycket närhet, men gör du också det? Saker som en kram, en snabb puss eller en smekning över ryggen, lite kel i soffan framför TV:n betyder mycket för att män ska känna sig sedda.

Försök göra saker tillsammans, det måste inte vara era respektive intressen utan något helt annat som bägge vill.

Min sambo är som du och jag mår jättedåligt av det. Vi har olika anknytningar. Jag är otrygg ambivalent och ham ör otrygg undvikande. Känner mig ofta svältfödd i vår relation. Blir bättre ett tag när man tagit upp det men sen samma.