Dumma kommentarer från kompis under IVF hur hade ni gjort?

Oh vad jag känner med dig. Så himla okänsligt gjort av din väninna. Hon måste ju ha märkt att du var ledsen och inte klarade av att ta emot hennes lycka. 

Känner igen dina känslor från min egen IVF-resa. Min reaktion var precis som din, att dra mig undan. Tappade flera fertila "vänner" under denna period. Dock ingen som satt och visade ultraljudsbilder. Däremot någon som var gravid, någon som gjorde abort, en man som skröt om att hans fru alltid blev gravid på första försöket, flera som hade flera barn och konstant klagade över hur jobbigt det var och hur lycklig jag var som inga hade.    

Just bristen på empati från omgivningen var knäckande.

Mitt råd är att ta hand om dig själv och ditt mående. Det är OK att ta paus om en relation känns för mycket i stunden. 

Jag önskar dig lycka till i kämpandet!

Din vän var väldigt okänslig. Det är ok att låta en sådan vänskap rinna ut i sanden faktiskt.

Om du inte är en rak person som säger ifrån och ger andra en chans att bättra sig så är det väl bara att låta bli att höra av dig så blir det nog inget mer av det.

=Det klassiskt svenska sättet att bli av med vänner på, för att man inte orkar ta ett samtal.

Sen är det klart skillnad på om hon faktiskt bara gjorde ett misstag i sin glädje eller om du på riktigt upplever att hon försöker gnugga din nos i att hon har blivit gravid men inte du, ännu.

Livet är långt och det händer att folk ångrar sig om vänner som de har kastat bort. Man kan glida iväg en bit och kontakten mattas av under flera år men få nya saker gemensamt långt senare som gör att det blir roligt att umgås igen.

Om man läser TS sista meningen är liknande inte en nyhet och kan en person inte tänka till i ett så pass seriöst ämne som barnlöshet lär det inte vara värt det alls.

Jag tycker inte man behöver ha kvar vänner som får en att må dåligt.  Varför ska man ha det? Jag menar inte att hon ska bryta kontakten med alla som blir gravida eller alla som har barn men den här vännen låter väldigt okänslig. Och vill hon undvika någon bara på grund av en graviditet så är det ok också. Jag skulle inte vilja att någon umgicks med mig för att hon känner att hon måste , jag vill ju att mina vänner ska umgås med mig för att de tycker om det. 

Jag har fyra barn (fått två tidiga missfall också) men det finns saker jag tycker är jobbigt att prata om eller bli påmind om också. När jag fick mitt andra barn hade jag en fruktansvärt traumatisk förlossning som slutade med akutsnitt. Jag trodde också att jag inte kunde få fler barn efter det på grund av komplikationer. Jag slutade följa några som var gravida och la upp om förlossningar som gick superbra eller planerade kejsarsnitt då, inte deras fel men jag klarade inte av det. Hade svårt för allt som hade med graviditeter och förlossningar att göra ett tag. 

Nu minns jag inte att det var någon sådan situation och de flesta av mina närmaste vänner hade inte ens barn då. Men om jag hade sagt att jag inte ville prata om det ämnet och en vän hade gjort det ändå när det bara var vi två dessutom hade jag nog tagit avstånd från den vännen. Det kostar ingenting att vara snäll och visa hänsyn om någon mår dåligt av att höra om något. 

Sen är det ibland så att en person bara är ganska okänslig, skrytig och självupptagen som person.. Som TS vän verkar vara. Det förändras ofta inte oavsett var man är i livet. Oavsett om TS får barn eller vad som händer. Jag ser ingen anledning att ha en sådan person i sitt liv. 

Vad trevligt att du är perfekt och aldrig har sagt eller gjort något som fått någon att må dåligt. För då borde ju dina vänner ha sagt upp bekantskapen med dig direkt, givetvis.

Tack för era svar 🤍 Det är inte jobbigt med vänner/familj som är gravida för mig till den nivån att jag inte kan umgås (även om det är jobbigt såklart). Och absolut inte inte med kompisar som har barn, det är snarare väldigt roligt tycker jag, även om det såklart gör en påmind om att man väldigt gärna vill ha barn själv. 

Det som är jobbigt för mig är att personen i fråga sa alla dessa dumma saker medans hon själv är gravid och säger att hon förstår precis vad vi går igenom när hon uppenbarligen inte gör det. Framförallt var det väldigt jobbigt att hon säger till mig att hon ?absolut inte vill ha en son.? Det är för mig helt ofattbart att man känner så och ännu mer ofattbart att säga så till någon, inte minst någon som är i vår situation. Det får en att känna att varför kan hon/dom få barn som har sånna tankar men inte vi som kämpar och kämpar och ber om att någon gång kunna bli föräldrar till ett, förhoppningsvis, friskt barn.

Hon har smsat mig några gånger och jag har svarat artigt för att jag tänkte att om jag bestämmer mig för att prata med henne så är det nog bäst att göra det när man ses och inte över SMS. Men nu funderar jag på om jag kanske ska skriva något ändå om hon smsar igen, så man kan få lite space/vara ifred. SMSen har alltid kommit vid olägliga tillfällen som precis när vi testat negativt efter en till behandling eller när jag legat och gråtit för jag det är min födelsedag och jag blir ett år äldre och tiden bara går och jag är fortfarande inte gravid. Eller om jag bara ska fortsätta låtsas som ingenting. Vad hade ni gjort i en liknande situation? Jag känner liksom att jag inte kan släppa det utan ältar allt detta vilket heller inte är bra såklart för min egna del

Personen likställde även en kemisk graviditet som hon hade vid deras första försök med det missfall vi hade för ca 1,5år sedan när jag var gravid med tvillingar men som vi tyvärr förlorade tidigt i v.8 ungefär (samma vecka hon var i när hon menade på att det var samma sak/upplevelse som en kemisk graviditet). Så det känns som det är bara så många grejer som varit väldigt sårande gång på gång så jag är orolig att personen inte kommer förstå ?vad problemet är? om man pratar med henne och att det bara kommer ta onödigt med energi. Samtidigt som jag känner att jag kanske inte kommer kunna släppa det själv förräns jag sagt något. Ah jag är så velig i detta 

Fast här är det inte ett litet missförstånd/felsägning som fått någon att må dåligt. Personen pratade t.om på att det var viktigt med könet på barnet när ens vän inte kunnat få behålla ett barn. En sån åsikt yttrar man inte ens inför andra i vanliga fall, gränslöst.

Jo, det håller jag med om. Men det var inte med från början.

Kolla trådstarten.

Så det var rätt att gå på någon annan om saker denne inte sagt?

Tycker denna "vän" verkar otroligt omogen och okänslig - inte alls redo att bli förälder om du frågar mig.. 

Jag har själv inte gått igenom ivf resa, men "kämpade" i 7 månader efter en förlorad graviditet i vecka 15, och efter det i 1,5 år innan nr 2. Kommer aldrig kunna förstå en påfrestande ivf men jag förstår till hundra procent hur brutalt jobbigt det är att få kommentarer och framförallt graviditetsbesked när man själv inte lyckats under denna tid. 

Att du dessutom varit så öppen med detta är väldigt starkt. Såklart lever ju alla andra på med sina liv som vanligt, men har man bara lite känsla och respekt så lägger man upp det på ett mycket bättre sätt! Att ni har kul ibland är inte tillräckligt för att värna om denna "vänskap", hon verkar inte bry sig om dig, utan vill bara själv få chansen att glänsa, vilket hon behöver andra för att kunna göra.

Att av misstag råka försäga sig i fel sammanhang är en sak, men att sedan fortsätta och dessutom slänga ur sig lite väl klumpiga kommentarer, även om det kanske var menat som skämt, nej det är endast respektlöst!

Läste du ens vad jag skrev? Jag kan säkert ha råkat säga något någon gång som får någon vän att må dåligt. Men det som TS vän har sagt låter inte som att hon har råkat. 

Och ja, om jag sa något som verkligen gjorde min vän ledsen skulle jag förstå om hon eller han inte ville träffa mig. Det bästa skulle väl vara om hon sa till mig att hon blev ledsen så kunde jag be om ursäkt och tänka på det i fortsättningen. Men det skulle också vara okej om hon undvek att träffa mig, man ska inte umgås med någon för att man känner sig tvingad 

Efter 15 års försök, även med IVF, så förstår jag mycket väl din kamp. Men jag kommer aldrig förstå de kvinnor som förväntar sig att alla andra ska tippa på tå för den sakens skull! 

Din vän var glad över hennes graviditet och ville dela den. Hon har faktiskt också rätt till sina känslor. Faktiskt även att hon önskar en tös. Sen tycker jag personligen inte att ?fel kön? rättfärdigar en abort om det är det hon tänker göra, men samtidigt så är kärnan i diskussionen att du önskar ett barn allra helst av allt, medan hon verkar förkasta en son. Ja, det kan skava, även för de som inte ens försöker bli gravida, men hon har faktiskt all rätt att känna som hon gör och får enligt lag, göra abort. 

Kan vi inte stå ut med oliktänkande så får vi söka oss till likasinnade. Sen tror jag på ärlighet, varför inte i diskussionen säga som det är, till en som räknas som vän. Kan hon inte ta den, så får ju det stå för henne. 

Sen bör du bearbeta dig själv och din situation. Alla andra ska inte behöva hålla igen för att du inte ska bli ledsen! 

Jag håller med om att man måste bearbeta sig själv och sin sitruation.
Men jag har samtidigt svårt att förstå varför man måste prata om sådana saker som TS vän gör när hon vet vilken situation TS är i.
Alla reagerar inte på samma sätt som du.
Och som någon skrev ovan,att råka försäga sig och göra ett misstag en gång må vara hänt. Men att göra det upprepat då är det något annat.

Dock går respekt mot varandra åt båda hållen, nej alla ska inte behöva hålla igen, men av respekt mot en vän så tänker man sig för. Det är väl allmänt vett och etikett?

Handlar inte bara om graviditeter. Om någon tex förlorat någon närstående och säger att man inte orkar prata om det, är det då fel? Tycker du inte ens vänner ska respektera det? Precis samma sak, bara olika händelser.