Anklagad för partnerns beteenden

Min partner har under flera år, lite subtilt, kommit med nedvärderande och negativa kommentarer till mig. Först trodde jag på honom, men med åren har jag "nyktrat till" och känner inte alls igen mig i min partners beskrivning av mig. Däremot känner jag igen min partner i beskrivningarna.

Min partner anklagar mig för att vara tunnhudad. Man kan inte säga något utan att jag tar illa vid mig. Minsta kritik och jag blir sur. Jag känner inte alls igen mig i bilden, däremot kritiserar min partner mig ganska mycket i stort och smått och till slut blir jag arg. Min partner däremot, klarar inget som kan liknas vid kritik. Igår skulle jag använda honung till en rätt och behövde flytande. Jag ställde en retorisk fråga till min partner om att man väl kunde smälta honung i kastrull för att få den flytande, eftersom vi alltid köper fast honung. Min partner började rya om att det minsann inte är hens fel och att jag inte skulle anklaga hen. Jag skulle ta på mig mina egna misstag och jag hade inte specificerat vilken honung jag ville ha!

Min partner anklagar mig ofta för att det "alltid är nåt fel på mig". Jag har en sjukdom som ger värk och trötthet och som blommar upp några gånger per år. Däremellan jobbar jag heltid, tar huvudansvar och barn och hem och tränar flera gånger i veckan. Tyvärr var jag dålig i min sjukdom i veckan som var och har behövt vila lite. Vill ni gissa vem som är såååå trött och känner sig sååå konstig och därmed måste ligga i sängen stora delar av helgen? Jo, min partner. Varenda jävla gång jag varit dålig i min sjukdom blir det så. 

Jag kan ortsätta i evighet. Min partner blir sur om någon i familjen avbryter hen i det hen gör. Nyligen avbröt min partner mig i det jag gjorde, med helt banala frågoir som hen hade kunnat googla fram själv. Jag blev irriterad. Hen blev jättesur över min reaktion. Jag påtalade att hen gör samma sak mot mig. Hen stormade iväg och var sur över att det inte gick att prata med mig.

Nu är jag liksom slut på det här. Det är inte så att jag tar till mig av det hen säger längre. Jag skrattar mest åt det och inser att jag tappar mer och mer respekt för min partner. Jag har föreslagit terapi i olika former och försökt tala om för hen att hen gör precis samma sak som jag anklagas för, men det går inte fram. Min partner lämnar diskussionen och vägrar återuppta den. 

Går det ens att nå fram till en sån här människa?