Det där är jättesvårt. Det är svårt att få en attraktiv man, och särskilt om man inte är så attraktiv själv (eller inte vågar tror att man är det). Och landar man en så är man alltid osäker, känner sig underlägsen, är rädd att det ska ta slut när han hittar någon snyggare, känner hela tiden att man måste vara "kåt, glad och tacksam", passa upp på honom, absolut inte klaga på något (inte ens otrohet, det är ju inte så konstigt när han får så många chanser). Detta blir inte bra.
Det är mycket lättare att vara med någon som man känner sig jämbördig med, eller till och med lite attraktivare. För då har man "the upper hand", man behöver inte krusa. Men då blir det i stället detta, att sexet blir en plåga i stället för ett nöje, man vill helst hitta på ursäkter för att slippa det.
Någon frågade ovan "varför har du sex med honom då?", men det är ju inget konstigt att vilja vara tillsammans med någon. Man kan ju tycka om mannen på andra sätt, och man vill bilda familj innan det blir för sent. En bra bostad och tryggad ekonomi kan också spela in i det valet.
Idealet skulle ju vara att man bara träffade någon, och det var kärlek på första ögonkastet, rakt fram på en gång, och man inte ens började fundera över hur attraktiv han är i ANDRAS ögon, för han är den rätte för en själv och det är ingen tvekan om det. Jag har hört sådana historier från andra men aldrig upplevt det själv...