Ska jag konfrontera vid misstanke om otrohet?

Jag behöver råd i en jobbig situation. Jag misstänker att min partner är otrogen och har gjort det ett bra tag nu. Jag har inga konkreta bevis, men det är väldigt många saker som pekar åt det hållet. Jag är osäker på om jag ska ta upp det eller inte.

Det här har pågått i ungefär ett och ett halvt år. Under den tiden har min partner gradvis blivit mer frånvarande, både från mig och från våra barn. Jag har tagit över mer och mer av ansvaret hemma och med barnen. Stämningen mellan oss har förändrats, jag får konstant kritik och ingenting jag gör verkar vara tillräckligt bra, oavsett hur jag gör det.

Det känns som att min partner aktivt söker konflikter. Ett exempel är när jag fick kritik för något jag gjort, och sedan kom frågor som "Vad har du att säga om det?", "Ska du inte försvara dig?", "Ska du bara acceptera det?". Som om målet var att provocera fram ett bråk eller åtminstone en reaktion från mig. Men, jag är för stark och trygg i mig själv för att låta mig påverkas av sådant men jag kom till en insikt för ett tag sedan. Barnen, de ser hur jag behandlas och i deras ögon så står jag ju inte upp för mig själv, de ser inte mitt inre och att jag inte påverkas av hens beteende. Så, jag valde att ändra på hur jag offentligt tar emot det hela, jag har aldrig varit rädd för verbal konfrontation eller heta diskussioner. Men jag har inte känt att det varit riktigt motiverat tidigare eftersom att argument och diskussioner är på så låg nivå. Men, jag vill att mina barn ska våga stå upp för sig, så därför måste jag visa hur man gör.

Min partner har ett vanligt kontorsjobb men jobbar ofta mycket sent, även fredagar till runt 22. Jag får aldrig veta när hen kommer hem och tiderna varierar så mycket att jag numera oftast äter middag med barnen ensam.

När min partner väl är hemma sitter hen konstant med telefonen och vi andra får knappt kontakt. Telefonen följer med överallt och bevakas hela tiden.

Kommunikationen med mig handlar mest om saker jag ska göra, skjutsa, hämta, köpa. Även om min partner väldigt ofta tar selfies som aldrig skickas till mig eller publiceras på någon plattform (Som jag känner till). Häromveckan såg jag däremot att hen av misstag lämnat sin telefon med bildarkivet öppet helt öppet, där fanns bilder av hen lättklädd och de har jag aldrig fått.

Jag har funderat på att separera, men jag behöver då veta att jag kan få vårdnaden eftersom jag inte litar på att min partner kan ta hand om barnen på egen hand.

En konfrontation skulle få enorma konsekvenser och troligen leda till en mycket konfliktfylld separation. Jag är redo att gå igenom det, men jag är orolig för hur barnen skulle klara situationen, och det är därför jag tvekar.

Är det dags att jag skärper mig och lämnar? Eller har jag helt fel syn på allt? 

Ursäkta det långa inlägget...

Jag behöver råd i en jobbig situation. Jag misstänker att min partner är otrogen och har gjort det ett bra tag nu. Jag har inga konkreta bevis, men det är väldigt många saker som pekar åt det hållet. Jag är osäker på om jag ska ta upp det eller inte.

Det här har pågått i ungefär ett och ett halvt år. Under den tiden har min partner gradvis blivit mer frånvarande, både från mig och från våra barn. Jag har tagit över mer och mer av ansvaret hemma och med barnen. Stämningen mellan oss har förändrats, jag får konstant kritik och ingenting jag gör verkar vara tillräckligt bra, oavsett hur jag gör det.

Det känns som att min partner aktivt söker konflikter. Ett exempel är när jag fick kritik för något jag gjort, och sedan kom frågor som "Vad har du att säga om det?", "Ska du inte försvara dig?", "Ska du bara acceptera det?". Som om målet var att provocera fram ett bråk eller åtminstone en reaktion från mig. Men, jag är för stark och trygg i mig själv för att låta mig påverkas av sådant men jag kom till en insikt för ett tag sedan. Barnen, de ser hur jag behandlas och i deras ögon så står jag ju inte upp för mig själv, de ser inte mitt inre och att jag inte påverkas av hens beteende. Så, jag valde att ändra på hur jag offentligt tar emot det hela, jag har aldrig varit rädd för verbal konfrontation eller heta diskussioner. Men jag har inte känt att det varit riktigt motiverat tidigare eftersom att argument och diskussioner är på så låg nivå. Men, jag vill att mina barn ska våga stå upp för sig, så därför måste jag visa hur man gör.

Min partner har ett vanligt kontorsjobb men jobbar ofta mycket sent, även fredagar till runt 22. Jag får aldrig veta när hen kommer hem och tiderna varierar så mycket att jag numera oftast äter middag med barnen ensam.

När min partner väl är hemma sitter hen konstant med telefonen och vi andra får knappt kontakt. Telefonen följer med överallt och bevakas hela tiden.

Kommunikationen med mig handlar mest om saker jag ska göra, skjutsa, hämta, köpa. Även om min partner väldigt ofta tar selfies som aldrig skickas till mig eller publiceras på någon plattform (Som jag känner till). Häromveckan såg jag däremot att hen av misstag lämnat sin telefon med bildarkivet öppet helt öppet, där fanns bilder av hen lättklädd och de har jag aldrig fått.

Jag har funderat på att separera, men jag behöver då veta att jag kan få vårdnaden eftersom jag inte litar på att min partner kan ta hand om barnen på egen hand.

En konfrontation skulle få enorma konsekvenser och troligen leda till en mycket konfliktfylld separation. Jag är redo att gå igenom det, men jag är orolig för hur barnen skulle klara situationen, och det är därför jag tvekar.

Är det dags att jag skärper mig och lämnar? Eller har jag helt fel syn på allt? 

Ursäkta det långa inlägget...

Du blir behandlad både respektlöst och faktiskt elakt, det är skäl nog att lämna relationen.

För barnens skull så sätt dom först här och lämna, dom är väl medveten om vad som sker och har fått dig att reagera och nu måste du AGERA.  

Nej du ska inte ta upp frågan om otrohet. Då hamnar du bara i smeten och smutsig pajkastning som inte gynnar någon utan bara förstör. Ni har barn, då måste ni kunna samarbeta framöver.  Skit inte sjölv i det blå skåpet när det ger konsekvenser för dig  också. 

Du ska ju inte konfrontera om du inte har en plan?
Alltså vad ska du göra med den information som kommer fram?
Om du inte uppfattar din partner ärlig, är det skäl att gå då eller krävs ett erkännande av otrohet för att det ska ske?
Tänk noga igenom hur du vill göra.
Sen tänker jag spontant att om ni redan har så pass bristande tillit er emellan är det kanske inget att stanna i oavsett om det finns otrohet inblandat eller inte?