Skulle du stå ut med sånt här?

Jag  tror han frågar eftersom han blivit van vid att du blir arg om han gör på sitt sätt. Sen tror jag han har resignerat och slutat försöka göra saker bra för du blir arg oavsett. Det kallas inlärd hjälplöshet. 

Skulle du stå ut med sånt här?

Det kanske är mig det är fel på och jag är för kritisk men jag orkar inte hålla på att kolla att allt han gör blir rätt längre. Kan man inte kräva mer av en vuxen man? En 10-åring skulle ju göra saker bättre än denna man. 

Han ska ta ut papper ur ett kuvert. Jag säger att det måste vara fler papper han missade att ta ut. Får ett nekande svar och han säger att han minsann tagit ut alla papper och jag tar kuveret och gissa vad? Fler papper ligger kvar!

Han måste plåstra om ett sår med stygn jag inte når själv. Jag tar för givet att en vuxen man vet hur man gör och ger han förbandet på 5x5 cm och tejpen. Han lägger förbandet mitt på såret och en tejpbit rakt över såret och förbandet. Förbandet viker sig ju såklart runt tejpen då och gör inte så mycket nytta. Jag undrar vad han håller på med och får massa konstiga försvar till svar. Han försöker igen och lägger två tejpbitar, en uppe och en nere men inte så att tejpen täcker huden och förbandet på tre ställen uppe och nere utan bara på sidorna och förbandet är då öppet på långsidorna. Svårt att förklara, hoppas att ni fattar. Får säga till igen och då är han arg! Men vet inte minsta småbarn att man lägger tejpen så att långsida och kortsida hamnar på huden och förbandet? 

Han ska flytta handdukar från tvättmaskin till torktumlare. När torktumlaren är klar ser jag att en handduk ligger i en våt hög på golvet för han har inte sett att han tappade den trots att han nästan måste ha trampat på den. 

Jag kan köpa att alla gör misstag men det här var under en timme och så här är det så gott som alltid. Han ska fixa något men jag måste kolla att det blir rätt och gjort. Är jag omöjlig att ha att göra med eller borde han skärpa till sig? Han blir arg på mig när jag måste rätta honom 17 gånger om dagen men vad ska jagannars göra???

Jag tycker du låter som en sten i skon. Om du vill ha förbandet på ett speciellt sätt så säg det. En tappad blöt handduk på golvet är inget att bli sur över. Det enda du vinner på att tjafsa om sådant är att din partner slutar sköta tvätten. 

Är det någon särskild orsak till att du är lättirriterad just nu eller är du alltid sådan här? 

Just gardiner och belysning är något jag aldrig kommer att förstå. Rullgardinerna har jag faktiskt greppat att hon vill ha dem nerdragna när hon ska sova, vilket kvittar för min del. Men eftersom det är ett krav från hennes sida drar jag ner dem om inte hon redan gjort det.
Men sen måste lampor här och där släckas och tändas och vissa ska gå på timer och vissa inte.
När hon är borta dras inga gardiner ner och de fönsterlampor som är på får vara på dygnet runt och det fungerar hur bra som helst.

Man är olika hekt enkelt :)

Jag kan dela med mig av min totalt irrationella anledning att alltid vilja ha gardinen fördragen i vardagsrummet på kvällen. Filmen När Lammen Tystnar och Hannibal Lectors ord We begin by coveting what we see every day. Med barnet som liten sittande vid sitt spelbord synligt rakt in från fönstret kändes det bara obehagligt när det blev mörkt ute och man aldrig visste vem som gick eller körde förbi fönstret.

Med barnet nu i övre tonåren sitter känslan fortfarande kvar, men kanske lite mer nu för tiden en allmän olustkänsla av att inte veta om folk går förbi och ser in.

Det var verkligen irrationellt.
Lite sorgligt med en sådan olustkänsla.

Du är helt ok i en situation där du kan bli betraktad i ditt eget hem av okända utan att du vet om det?

Jag uttryckte mig visst otydligt. Jag tycker inte det är en skilsmässoorsak att någon ställer juicen på fel ställe. Jag tycker det är skilsmässoorsak om man utstuderat och regelbundet väntar till ens partner har satt sig tillrätta i soffan för att då be dem plocka upp den blöta handduken de tappade ett par timmar tidigare.

När man börjar bli utstuderat nedrig och vill ge sin partner nålstick i uppfostringssyfte, då tycker jag det är dags att fundera över om man bör vara kvar i förhållandet. 

Det är irrationell tankar om du bor som en vanlig svensk, dvs där det sällan går förbi random människor som stirrar in i dina fönster. Men om du bor på ett sätt där många går och folk kan titta in väldigt enkelt så förstår jag dig. Då är det inte längre en irrationell tanke utöver att det är extremt få galningar som går runt och stirrar på okända barn som de börjar planera att mörda bara för att de tittar på dem ofta. 

Jag känner igen det där med att man tänker att man måste låta honom ta ansvaret någon gång, men med något så viktigt som barnens läkemedel skulle jag inte ha vågat det. 

Jag gjorde dock ett annat misstag, det var när vi hade bokat en resa när pandemin började klinga av, och massor av människor ville ut och resa igen. Folks pass hade gått ut under pandemin, och det var stort tryck på tiderna på passexpeditionen. 

Min exman, dåvarande man, skulle ta ansvaret för att fixa ett nytt pass åt dottern. Jag tänkte likadant att NÅGON gång måste man våga låta honom ta ansvarert för någonting. Jag frågade gång på gång. "har du bokat tid?" "Ja" säger han. "NÄR är tiden?", frågar jag. "Jag vet inte nu, men jag har det uppskrivet", säger han.

*upprepa tio gånger under en fyraveckorsperiod*

Sedan kom det fram att han "inte precis hade bokat tiden än men ska göra det när som helst nu. Hur gör man förresten?". Jag fick panik, för det var en dyr resa och vi hade inte kunnat få tillbaka någonting om vi inte hade kunnat resa. På passexpeditionen - den elektroniska tidbokningen - var det fullbokat ända fram till avresedatumet, och det tar ju fyra veckor att få det nya passet också. MER just då eftersom de var så överarbetade. 

Jag satte mig vid datorn och uppdaterade, uppdaterade, uppdaterade i flera timmar, tills jag lyckades rycka en återbudstid. Och vi fick det nya passet med någon dags marginal. Jag hade magont i flera veckor! Detta gjorde något med mig, det var den utlösande orsaken till att jag faktiskt skickade in skilsmässopapperen. Det var droppen efter hundratals liknande incidenter under åren vi var gifta. 

OK, då tycker vi olika. Jag tror på konsekvens. "Om du gör A så blir det B."

Min son vägrade klä på sig en morgon. Då förklarade jag lugnt att i så fall så får han åka till dagis i pyjamas. Han klädde ändå inte på sig, så han fick åka i pyjamas. Jag var inte arg, bara konsekvent. Detta hände bara en gång. 

Kvinnor (oftast) ägnar sig alldeles för mycket åt att tjata. Säg bara till en enda gång, och låt honom sedan ta konsekvenserna. Om han har lovat att diska efter att du lagat mat så har han lovat. Tjata inte, gå inte in och gör det åt honom. Låt bara disken stå kvar. Nästa dag blir det väldigt mycket för honom att ta hand om.

Sen bör man förstås ta större samtal om sånt här, där du berättar hur det påverkar dig. 

"Oj då, nu blev det lite tokigt. Det där kommer nog inte att hålla. Jag tror att du får ta bort förbandet och göra om. Sätt förbandet mot såret och tejpa sedan med fyra små tejpbitar runt om, i en fyrkant."