Ensam på jobbet

Fy vad jobbigt det låter! Tror alla har känt så någon gång när man är ny. Ett sätt att komma in i gruppen kan kanske vara att säga lite lättsamt att det är tufft att vara ny på jobbet innan man kommer in i gänget. Eller kanske säga att det är kul att vara ny på jobbet och spännande att lära känna nya kollegor. Svårt att säga vad som fungerar bäst!

Det låter tråkigt. Men undvik kvinnor som grupperar sig och är mycket i grupp på en arbetsplats. Dessa människor tenderar att vara väldigt toxiska och osäkra. 

Ingen vågar tänka själv, eller göra något som dom andra inte gör. Dessa kvinnor är fortfarande kvar i högstadiet. Ganska sorgligt med vuxna människor. Men dom existerar, tyvärr.

Om du är en person som vågar " sticka ut" , tänka själv och göra som du själv vill.  T.ex tacka nej till deras tillställningar eller annat. Dom kommer aldrig gilla dig i alla fall,  och använda sin avundsjuka/ osäkerhet genom att använda mobbar mentalitet. Skit i dom, dom kommer inte vara värd din tid och med största sannolikhet skapa drama och ge dig stress påslag

Jag har slutat prata/tagit kontakt med tjej gruppen. Dom sitter alltid fastklistrade med varandra i soffan varje rast eller möte och bjuder inte in någon annan i deras samtal. 

Något jag tycker är väldigt tråkigt är att jag hade inställning att vara med varje rast och möte när jag började jobbet då det är där man får kontakt med kollegor, men jag mår så otroligt dåligt när jag är med. Oftast sätter sig ingen vid mitt bord, bara om det inte är fullt vid andra bord. 

En gång vid lunch så satt hela tjej gänget vid ett bord, de bjöd inte in mig eller tittade på mig när jag gick och satte mig vid ett annat bord. Sedan kom chefen och skulle också äta och satte sig vid mitt bord. Det kändes sorgligt på något sätt, men vi hade ett väldigt bra samtal och jag är tacksam att hon gjorde det.

Men efter den gången så äter jag antingen mycket senare lunch när det är väldigt få i lunchrummet, eller så köper och lunch någon annanstans och äter själv. Man blir samtidigt besviken på mig själv, för hur ska man komma in i arbetsgruppen om jag inte tar mina raster med de andra? Men då har det blivit istället att jag suttit själv i lunchrummet fast det är mycket folk där. Otroligt jobbigt 

Är det alltid fullt vid alla bord just när du kommer in i lunchrummet så att du behöver sätta dig vid ett eget bord? Eller sätter du dig själv även om andra bord är halvfulla? I så fall kan det ju tolkas som om du vill vara ensam...

Känner igen problemet. Du måste också fundera på vad du signalerar. Tar du inte kontakt. sätter dig på ett tomt bord istället för med kollegor, äter andra tider så signalerar du att du inte vill ha kontakta med dina kollegor.

Råd: Strunta i tjejgänget. Ta kontakt med övriga kollegor. När det är lunch och fika sätter du dig vid deras bord. Vänta inte på att bli inbjuden. sätt dig inte själv och hoppas att någon sätter sig med dig.

Be om hjälp och fråga om råd, även om du inte akut behöver det. Bra sätt att ta kontakt.

Vid raster så har det varit jag som alltid satt mig ner först i personalrummet och ingen sätter sig bredvid mig/vid mitt bord. Sedan vid andra raster så har alla bord varit helt fulla och vid några tillfällen behövt sitta vid chefernas bord

Såhär har det varit: när jag varit först i personalrummet och satt mig ner sätter sig alla vid andra bord som är lediga. När jag kommit in i rummet och ska sätta mig ner är alla bord fulla

Har förövrigt försökt småprata vid vissa tillfällen men tjejerna vänder sina huven bort efter jag t.ex frågat hur länge de har jobbat här 

Sjukt dålig stil. På mitt jobb frågar vi alltid om den som sitter ensam vill ha sällskap eller ha en egen stund. 

Onödigt av dina kollegor att skapa dålig arbetsmiljö. 

Har egentligen inga råd, för jag har också varit med om sådant där och inte klarat av det särskilt bra. Särskilt matsalssituationen har jag hatat i hela mitt liv, det är ALLTID ett problem det där med vem som ska sitta med vem i matsalen.

Kommer ihåg på en arbetsplats där jag faktiskt började gå och äta ensam någon annanstans, typ på McDonald's, för att slippa matsalen. Men det verkade ju underligt, eftersom lunchen var så otroligt subventionerad, att man liksom var DUM om man inte passade på att äta sig mätt där, utan betalade dyrt någon annanstans. 

På ett företag för 8-10 år sedan var det bättre, för där var det vanligt att ha med sig matlåda, någon egen lunchmatsal fanns inte. Och typ alla satt och tittade i sina mobiler medan de åt sin lunch, så man var inte så annorlunda om man hade med sig en bok och läste medan man åt. Vilket jag föredrar framför att prata om meningslösa saker med människor som inte är mina vänner på riktigt.

Nu jobbar jag helt och hållet hemifrån sedan några år, den livsstils-förändringen är det bästa jag gjort. Jag önskar att jag hade vågat det tidigare. Kanske kan du också försöka studera/arbeta emot att kunna göra det? För i min erfarenhet så blir sådant där aldrig bättre, man är den man är, det kommer aldrig att hända att man får drömkollegorna som man trivs jättebra tillsammans med, och vips så är matsalsproblemet - och alla andra problem på arbetsplatserna - som bortblåsta. Det är ungefär lika osannolikt som att man ska springa på Drömprinsen en dag!