Är jag småaktig?

Verkar vara en utmärkt idé, att flytta. Det kanske tar en tid innan du hittar något nytt, om det är du som ska flytta, och då kan du ju låta hans saker vara. Tvätta inte hans grejar, plocka inte efter honom osv. Frågar han kan du säga att du låter honom träna på att leva själv. 

Den man som inte kan göra rent i toan vid behov är inte en man som bör ha en kvinna.

Dina exempel är ganska olika, tycker jag .
Jag tycker helt klart att man ska använda toaborsten när det behövs.
Vad menar du med att han inte vill tvätta sina egna kläder? Tvättar ni inte era saker tillsammans, när den färgen/temperaturen fyller en maskin?
Att torka golvet efter varje dammsugning känns väldigt extremt! Det gör jag typ aldrig.

Mycket jag, jag, jag från dig här. Jag tycker, jag stör mig osv. Du måste acceptera att alla inte tycker eller känner som du och du kan aldrig kräva att din partner ska anpassa sin nivå efter dig. Ni får kompromissa. Använda toaborste när det krävs - absolut. Torka golv varje gång man dammsuger - nä. Det är inte bara han som ska anpassa sig, även du. Hur han tvättar sina kläder och inte är inte din ensak. Vill han gå runt i otvättade kläder så låt honom göra det då. Kan du inte acceptera kompromisser så får ni antingen bli särbo eller göra slut. 

Att slänga kläder överallt förutom i tvättkorgen och sen förvänta sig att jag ska plocka ihop dem och tvätta dem åt honom medan han aldrig skulle göra detsamma. Nu springer jag aldrig och plockar ihop hans kläder, men jag tvättar de som ligger i tvättstugan. Det är något han aldrig skulle göra. Om han skulle vara tvungen att tvätta, så är det enbart hans egna som tvättas. Mina och barnens skiter han i. 
Att inte torka golvet i hela huset jämt kan jag stå ut med, men att inte torka där barn ska krypa runt tycker jag man kan kosta på sig då det blir väldigt smutsigt när man har djur. 

Nej, du är inte småaktig. Du vill ha det rent och fräscht omkring dig och mannen du lever med tycker inte det är viktigt eller så tänker han sig att du kan sköta det.

Om ni ska fortsätta leva ihop så får ni antingen komma överens om nivån på allt ni delar eller så delar ni upp i olika ansvarsområden. Finns det något han helst grejar med som du kunde släppa helt? Bilen? Garaget? Trädgården?

Öh, ja det är ju liksom JAG som inte mår så bra i denna misär. Och JAG har anpassat mig extremt mycket efter honom, men hur mycket ska man egentligen behöva anpassa sig och kompromissa? Jag kräver inte att han ska anpassa sin nivå efter mig lika lite som jag ska behöva anpassa mig till hans nivå. Om det är någon som inte kan kompromissa så är det han!
Särbo kommer aldrig på frågan, åker han ut så är det definitivt. Nä visst är det väl hans ensak hur han tvättar sin egen tvätt, men att han är skitig och luktar är det ju inget han har för sig själv, det drabbar ju hela familjen som måste leva upp i det. 
Så insikten blir allt klarare ju mer jag skriver, att göra slut på skiten är det enda rätta. Tack!

Har försökt med att vi skulle dela upp i olika ansvarsområden, men tyvärr så har det inte fungerat. 
Det har bara blivit mer och mer att han sitter och ser på tv eller spelar tv-spel medans jag diskar, tvättar, städar osv. Men laga mat brukar fungera bra och det har väl blivit hans grej. 
Varken bil, garage eller trädgård intresserar honom, det är det jag som fixar också.

Har han förfallit nu, plötsligt? Varför märkte du inte dessa tendenser tidigare? Du vill ha en hög standard, självklart, skulle aldrig kunna leva med en gris. Det är heller inte möjligt att kompromissa i denna fråga, det ska vara fräscht helt enkelt. Vill man jämka  något kan man anlita en städfirma. Att moppa golv efter dammsugning är standard. Dock får man vara försiktig med vatten på parkett men det vet städfirmor. Mitt råd är att köpa städtjänsten och att kräva av maken att han hanterar toalettgåendet och tvätten på ett civiliserat sätt. Gör han inte det skulle jag skicka iväg honom, skilsmässa.

Låter som du behöver kapa lite dövikt.

Jag är som du på många sätt, dock är jag särbo. Så mycket kan jag låta gå under radarn även om jag stör mig på det. Jag har även fått lära/tvinga honom att anpassa sig efter hur jag vill ha det, för att hans sätt inte ska bidra till merjobb och irritation för mig. Hemma hos mig är det mina regler som gäller. Punkt. Följ dom eller åk hem. 

Du får vara tydlig med hur viktigt det här är för dig (UTAN att vara anklagande, här det brukar gå fel), först. Om det inte finns intresse från honom att möta dig halvvägs så ska ni självklart inte fortsätta vara sambo.

Lika lite som en misshandlande man visar sin rätta sida från början gör en slabbig man det. Om du läser TS huvudinlägg en gång till ser du att det kommit pö om pö. Läser du TS senare i lägg ser du att hon försökt kommunicera med mannen, göra listor på ansvarsområden etc. Till slut rinner bägaren över och det är där TS är nu.

TS, jag skulle separera. Han vill ha en hushållerska (och har det). Du vill inte längre vara hushållerskan utan tycker att han ska ta din del av ansvaret. 

Jag var den ofrivilliga hushållerskan. Skillnaden var att mitt ex  var pedanten men ansåg att jag skulle göra jobbet (och på gans vis). Detta, i kombination med en hel del annat, resulterade i en separation efter 20 år tillsammans. Nu får jag städa på mitt vis, när jag vill. 

Jag tror att det här är ett väldigt vanligt problem. Funderar själv på separation pga. detta. Jag är närmare 40 och har insett att jag varken behöver en man eller vill ta hand om skit efter en. Vi gick i parterapi för detta och det hjälpte inte alls. Städhjälp hjälper inte heller. Man kan helt enkelt vara olika. Jag får plocka hans skitiga kalsonger och strumpor jämt. Själv är jag lagom slarvig och lagom renlig. Det är ju bäst att hitta en människa som man är mer lik i det vardagliga. Tyvärr faller vi ofta för andra egenskaper som ofta inte gör oss lyckliga i längden. Och sedan stannar vi alldeles för länge. Min mamma sade nyligen att det största misstaget i hennes liv var att alltid stanna i relationer för länge. 

Särbo, vilken dröm! Det absolut bästa för en kvinna.

Det är bekymmersfritt på många sätt att vara särbo, var och en sköter sitt hem och sin ekonomi. Likafullt är  man är ett etablerat par med gemensamma vänner.. Dock vill jag lägga in en protest eller snarare en kommentar rörande den samlevnadsformen: Att leva som särbo innebär att man tillbringar helger och semestrar tillsammans och för att trivas i den andres hem måste det hålla en standard som man gillar. Jag skulle inte kunna vistas i ett hem som är sunkigt, där det inte städas ordentligt och aldrig skulle jag kunna njuta av mat i ett stökigt och rörigt kök. Att badrummet är fräscht är en självklarhet.                                                                                                                                     Ytterligare ett råd: Var och en har förvisso ansvar för sin egen ekonomi, men se till att kolla en presumtiv särbos ekonomi i tillgängliga register! Finns där skulder spiller det över på partnern. Resor, det goda livet, kan inte förverkligas med mindre än att man bjuder och då har obalans I relationen uppstått. Lika barn leka bäst: det gäller ordning och reda i hemmet och pengar.