Borde jag berätta för honom?

Ja alltså så att han kan avgöra om han fortfarande gillar mig eller inte, om han inte kan acceptera den sidan av mig och mitt tänkande eller om han inte alls bryr sig. Jag tänker att han kanske inte skulle gilla mig om han visste det så därför tänkte jag att jag kanske borde vara ärlig så att han kan ta ett informerat beslut

Har försökt förklara bättre i inlägget efter dig. Och han kanske vill veta hur jag har tänkt. Vi ska ju lära känna varandras personligheter 

Du har aldrig träffat honom irl. Hur vet du att han existerar öht?

Man ska aldrig berätta något negativt om sig själv, om det inte är absolut nödvändigt för att det kan påverka den andra negativt i framtiden. Ett exempel på en sådan sak som man måste berätta om man vill ta en relation till något seriösare, är om man är steril t.ex.. För det påverkar ju partnern oerhört negativt, om han eller hon blir barnlös men inte vet varför, eller om han eller hon måste välja mellan en själv och egna barn när han/hon redan känner starkt för en. 

Sådana saker som att man har suttit i fängelse eller har stora skulder tycker jag också att man ska berätta. För fängelsevistelsen blir en chock om partnern får reda på det senare, och stora skulder kommer ju att påverka hans/hennes liv också, om det t.ex. visar sig att man inte kan köpa en bostad. Eller ännu värre om kronofogden kommer och tar partnerns grejor också, plötsligt och oväntat. 

Men sina TANKAR behöver man ju inte redogöra för! Så dumt! ALLA människor har eller har haft tankar, som de inte berättar för någon om. 

Sedan vill jag också säga, att det är viktigt att vara på sin vakt mot invandrarmän (om du med det menar sådana med en väsensskild religion och kvinnosyn), för det är lätt att råka illa ut annars. Det är inget fel eller konstigt att vara rädd om sig, det är inget du behöver skämmas för. Många män från hederskulturer utnyttjar bara svenska kvinnor för sex, samtidigt som de hela tiden är trolovade med en beslöjad jungfru i hemlandet, som inte får lov att så mycket som prata med en man eller se honom i ögonen (förutom nära biologiska släktingar såklart). Men om den här mannen har varit fortsatt intresserad av dig så här länge utan att få sex, så är hans intresse troligen äkta. 

Att man inte har något sexuellt intresse för någon är inte ovanligt. Säg det till honom. Större möjlighet att du kan behålla en bra kontakt med honom senare.

Att nämna invandrare är som att öppna pandor ask då begreppet inte är enkelt. Gäller det engelsmän som flyttat hit, de som är födda och uppvuxna här men har föräldrar som invandrat, adoptetade, hur funkar det om du träffar någon charmig kille på din semesterresa? Kan du hantera den diskussionen med honom? 

Eftersom du nu utvecklat känslor/intresse för honom så är du ju uppenbarligen inte i grunden ett rasistiskt äckel, utan bara lite allmänt begränsad i ditt sätt att förstå och tänka om andra människor. Detta är ju nåt som kan förändras (och som helt uppenbart har börjat förändras) snarare än en del av dina grundvärderingar. Av den anledningen tycker jag inte att du ska berätta nåt; det skulle bara såra honom, och troligtvis skulle han se på dig på ett helt annat sätt (och antagligen tappa intresset) efter det. 

Han är inte från något MENA-land som jag antar du tänker på nu, utan Europa, men båda kategorier är ju invandrarmän?
Det vet jag inte antar jag, men han erbjuder ju att vi ska träffas? Han har pratat om det flera gånger genom åren (fast jag inte hakat på) det skulle han väl inte göra om han inte kunde visa sig på riktigt? Eller vad menar du? AI? Jag får väl se om han är riktig hmmm...
You lost me...om jag träffar en annan kille på en resa så ska jag diskutera det med den här killen jag ska träffa nu?
Allmänt vet jag inte, det är bara när det gäller sex/förhållande som jag inte har känt attraktion till någon från ett annat land eller som inte kan prata "ren svenska"

OK, jag har nog lite svårt att förstå hur någon från inom Europa kan verka så väsensskild för dig. Jag menar, det finns förstås fanatiska katoliker i Sydeuropa med väldigt gammeldags värderingar, och även i det ortodoxa Grekland, samt även slemmiga strandraggare. Men de är undantag. Och vissa nationer i Östeuropa förknippar man väl också lätt med superi, bedrägerier, åldringsrån och sådant, men dessa är också fortfarande INDIVIDER. Det är inget som präglar majoriteten av alla människor i landet. 

Han pratar svenska, har bott länge i Sverige och har rötter i Europa?

Då förstår jag öht inte problemet. Men å andra sidan har jag aldrig själv bara dejtat etniskt svenska män, eller haft problem med andra ursprung, även om jag kan förstå att man vill träffa någon från sin egen kultur eller liknande kultur. Det har varit viktigt även för mig.

Men du har tidigare alltså ratat alla män med invandrarbakgrund? Även andra nordbor? Européer?

Det är ditt val. Man har de preferenser man har. Men jag förstår inte poängen med att berätta det. Om det ens kommer upp, räcker det väl med att säga att du bara har träffat svenska killar tidigare, men du behöver inte säga varför.

Så om man inte intresserar sig för män med ursprung från andra länder så är man "ett rasistiskt äckel" enligt dig?

Det är din tolkning; det är inte vad jag skrev. Men för att förtydliga då: Har man kategoriskt bestämt sig för att man inte kan utveckla några känslor för en person enbart baserat på att personen inte är etniskt svensk är det en ganska stor risk att man är ett rasistiskt äckel, ja - men det behöver inte vara så, vilket ts ju visar. 

Det gäller många invandrare som jag har mött i arbetslivet och privat.

Det är ok att ha svenska partners som flings men man vill bara gifta sig med någon från den egna etniska gruppen. 

Det är som i Netflix-serien ?Nobody wants this? där den judiska mamman säger till sin judiske son som har förälskat sig i en icke-judinna att ? shiksas are for practice". Shiksa = icke-judisk kvinna

Svenskar är förhållandevis öppna för att gifta sig med personer av en annan etnicitet medan många invandrargrupper i Sverige är påfallande endogama som det heter, alltså gifter sig enbart inom gruppen. 

Det är först när en svensk resonerar så som rasistkortet dras direkt. 

Jag föredrar svenska och nordiska män pga kvinnosynen . De nordiska länderna är ledande inom jämställdhet. Jag har väninnor med invandrarbakgrund (bl.a. kurdiskor och iranskor) som föredrar svenska män av samma anledning. 

Det handlar inte om ras utan kultur. Jag har dejtat adopterade män som vuxit upp i Sverige och det är ingen skillnad för mig. 

Jag blev faktiskt förälskad i en syriansk man men valde att inte agera på det eftersom han kommer från en traditionell familj och har vuxit upp i Mellanöstern. 

Jag orkar inte uppfostra en vuxen man med medeltida kvinnosyn. 

Nja, jag har bott i sydeuropeiska länder, inklusive Grekland, och det är förstås bättre än i Mellanöstern (möjligen med undantag för Sicilien) men det är en helt annan kvinnosyn än i Sverige. 

Det kanske skulle vara om man träffar en man från intellektuell medelklass/överklass i de länderna, annars är det något helt annat. 

Jag tror inte att många svenskar förstår hur stora skillnaderna är och hur långt vi har kommit jämfört med många andra länder. 

Att bo där ger en annan bild än när man är där på semester någon vecka. 

Jag vet, men jag har inget emot mer traditionella könsroller. Vilket inte behöver vara lika med förtryck - som det är i de flesta muslimska länder. Men att män får vara män till klädseln och sättet, och kvinnor får vara kvinnor till klädseln och sättet, och inte alla går och slafsar i likadana jeans och hoodies och gympaskor som här. Det är bara trevligt med lite könsroller, tycker jag, om det t.ex. innebär att mannen tar initiativ och är uppvaktande och beskyddande... MEN jag vill inte bli mördad för att jag sticker nästan utanför dörren utan heltäckande svart tält!

För det första var mitt svar respons på ts eget uttalande: "Jag känner mig som en rasist nästan", vilket jag sa inte verkar stämma, och för det andra anser jag inte öht att det gör någon skillnad om det är en svensk eller en person av annat etniskt ursprung som "resonerar så" - rasister finns inom alla etniska grupper, och ja, jag håller med dig om att svenskar nog hör till den minst rasistiska gruppen.

Han är från Balkan om ni tycker det är relevant. Och det hade jag aldrig trott att jag skulle vara med någon som är därifrån. Jag kan inget om kulturer där. Men det här att det har känts svårt för mig att tänka sig vara intim med en invandrare handlar först och främst eller har handlat om, en känsla hos mig och inte så mycket annat som att jag tänker på vad som händer i olika länder(även om det också kan vara negativt såklart)

Jo det kan man tycka är positivt om man är lagd åt det hållet men det är bara en liten del av konceptet. 

Det är stor skillnad på uppvaktningsfasen och äktenskapet. När du blir en fru tillhör du en annan kategori som förväntas vara blygsam och föra sig på ett visst sätt. Då är det slut på romantiken och den sydeuropeiska charmen. 

Dessutom gifter man in sig i en hel släkt som har synpunkter på allt den ingifta kvinnan gör. 

Det är väldigt mycket moraliserande och skvaller om kvinnor i de länderna, särskilt utländska kvinnor från Skandinavien eftersom vi både ses som vackra och lösaktiga. 

Själv har jag svårt för sydeuropeiska mäns översvallande romantiska snack eftersom det oftast bara är just ord. 

Då tar jag mycket hellre en tystlåten norrlänning för när han vid något enstaka tillfälle säger att han älskar en, då vet man att det är sant. 

När jag jämför svenska förhållanden med de förhållanden jag såg när jag bodde i Sydeuropa så är svenska par mer av ett team. I en bra svensk relation så finns det en annan jämställdhet och ömsesidig respekt. Bra svenska män ser kvinnor som personer, inte en hora eller madonna, utan en individ med egen vilja och åsikter. 

Vi har alla våra preferenser men för mig är det värt mycket. 

"bra" svenska män? "A true Scotsman"?

Tillägg till ovanstående: det finns även kosovoalbaner i Sverige som officiellt kommer från Bosnien (de ljög om det för att kunna komma hit som flyktingar när det var inbördeskrig på 1990-talet).