• Anonym (Sommarblomma)

    Narcissistisk mamma och schizofren bror! Hjälp!

    Hej alla, jag behöver få råd och perspektiv. Kanske någon som varit i liknande situation?


    Jag har en väldigt komplex och påfrestande familjesituation som gör mig ledsen och ibland väldigt dränerad.



    Min mamma (66 år) har starka narcissistiska drag, är ofta kritisk och nedtryckande, och har ingen struktur i sitt liv. Jag misstänker att hon har ganska grov ADHD men som hon inte vill ta till sig när jag tar upp det lite försiktigt.
    Hennes hem är helt kaotiskt, smutsigt och fullt av saker (hoardingsyndrom), vilket gör att både jag och min man får allergisymptom när vi är där, vi kan inte bo där. Det är en sorg att inte kunna besöka dem i deras hus pga smuts och kaos med prylar överallt. Jag får också panik över när jag tänker på att det är jag som måste städa upp och rensa allt sedan. Jag tycker inte det är ok från deras sida. Min pappa vill rensa men min mamma blir bara arg när vi nämnder problemet med alla prylar och skräp hon samlat i hela källaren och i sovrummen.

    Hon har tendens att tävla med mig i allt. Kan inte glädjas för min skull utan ska tävla tillbaka om hur bra hon är. Det gör mig ledsen. Ex: jag berättar att jag är på gymmet och hur mår jag bra av att träna, hon svarar "jag har tränat 2 h idag". Men sanningen är att hon typ aldrig varit på ett gym och har ca 30 kg övervikt.

    Jag har gett henne inramade bilder på mina barn, men hon har inte satt upp dem. Hon hittar dem inte.



    Min bror (37 år) har schizofreni och haft psykoser. Han bor ca 10 min från mamma i en bostadsrätt mina föräldrar köpt till honom, så de umgås varje dag. Han är arbetslös. Han var på arbetsträning men fick inte fortsätta. Han har även ca 30kgs övervikt.
    Han har svårt med hygien, ordning och vardagliga rutiner. Han stinker svett och har smutsiga mjukiskläder. Även hans hem är smutsigt och stökigt.



    Utöver det har min mamma gjort stora ekonomiska misstag, som att slösa bort en aktieportfölj på flera miljoner, och hävdar att hon har en miljon i bitcoin som hon inte kan ta ut. Min man, som jobbar med sådant, säger att det är ett scam, men hon vägrar lyssna. Vi misstänker att hon har stora skulder men hon berättar inte sanningen, hon säger: ?Ja det är två tre hundratusen?. Hon har ingen koll. När jag var liten la hon oöppnade räkningar på hög i en låda. 



    Jag har försökt bjuda henne och pappa på resa till Kanarieöarna, men hon kom inte, skickade sms samma dag och avbokade och sa att hon var sjuk. Hon bad inte ens om ursäkt. 


    Jag blir ofta otroligt sårad av henne. Hon tar aldrig ansvar för sina beteenden. Hon lägger över allt ansvar på andra och det är aldrig hennes fel. Det är alla andra det är fel på. Jag känner mig alltid som den vuxna när vi umgås.



    Jag bor långt bort och har egna barn, och när vi träffas blir det påfrestande. Jag vill ge mina barn en fin relation med sin mormor och morfar, men det är svårt. Min pappa är fantastisk med mina barn. Men han är otroligt nedtryckt av att ha levt i 40 år med min mamma. Så han tar inte mycket initiativ. Han kanske ringer mig 1-2 gånger per år. Det är alltid jag som måste ringa och hålla kontakt.


     


    Jag vill kunna ha kontakt med min bror, stötta honom på ett hållbart sätt, och samtidigt skydda mig själv och barnen.



    Jag skulle uppskatta tips på:



    Hur man hanterar familjemedlemmar med narcissistiska drag och kaotisk miljö utan att ta in deras stress.



    Hur man kan stötta ett vuxet barn med schizofreni på distans på ett hållbart sätt.



    Hur man bevarar sin energi, lugn och barnens trygghet när man måste umgås med dem.



    Allt råd, erfarenheter eller perspektiv tas tacksamt emot.



    Förlåt att det blev så långt.


     
  • Svar på tråden Narcissistisk mamma och schizofren bror! Hjälp!
  • Anonym (Sommarblomma)

    Har jag rätt till den informationen?

  • Lynx123
    Anonym (Sommarblomma) skrev 2026-04-08 14:02:28 följande:

    Har jag rätt till den informationen?


    Om din mamma och bror inte vill berätta så nej, annars skulle de vara bra att börja med. Du kan iofs tala med andra läkare/paykologer också för att få bra råd.
  • Anonym (.....)

    Du behöver inse två saker för din egna, psykiska hälsas skull.

    1. Du kan inte rädda andra som inte vill bli räddade.
    2. Acceptera verkligheten för vad den är.

    Om jag var du skulle jag bryta med mamma och bror, och försökt hjälpa pappa att lämna samt vårda den relationen (dvs den enda som verkar ha något positivt i sig).

    Du verkar bara må dåligt av att umgås med din mamma och bror - finns ingen anledning att hålla kvar. Det verkar som att du försökt länge. Släpp bilden med en fungerande relation med mormor för dina barns skull - det verkar vara en orimligt dröm i ditt scenario. Tänk 70-30 regeln: Om en relation är mindre än 70% bra ska man överväga att avsluta, för inga relationer ska vara mer ansträngande än så.

    Gör detta för din egna skull samt dina barns skull.

  • Anonym (elaka jag)

    Det kan låta elakt, men det låter som att det är dags att aktivt utesluta din mamma, och bror, och koncentrera dig på din relation med din pappa.

  • Anonym (Nej)

    Men snälla. Du ska INTE ha kontakt med din familj och speciellt inte utsätta dina barn för denna misär. Jag förstår att det är tufft men bryt kontakten och investera den energin och pengarna i terapi för att läka dina trauman. 

    Detta är inte din skit att reda ut. 

  • Anonym (imperfekt)

    En orosanmälan på brorsan känns som en bra början här, i övrigt håller jag med övriga- du ska inte utsätta dina barn för något av detta.

    Få din pappa att hälsa på er istället och låt mamman vara.

  • Anonym (Mistel)

    Låter tragiskt.. vet inte vad bäst du ska göra eftersom jag har ej samma familj sitaution som du. 


    Men när jag läser känns det direkt och enklare att sluta träffa mamma. låter henne lever med sitt liv. Men tycker så synd om pappa, kanske försöker få träffa honom själv och fråga om vad han tycker om sitt liv med mamma. Om han blundar och vägra inse så låter honom vara annars försöka be honom skilda sig och flytta närmare till er. 


    Din bror.. är inte enkelt, sorgligt liv. Läste tidigare någon förslog anmäla socialtjänsten, kanske det funkar? Att han bor på gruppboende och få lite hjälp av personal.
    Mamma ska du absolut ge upp. Inte värt tycker jag. 

Svar på tråden Narcissistisk mamma och schizofren bror! Hjälp!