Låter ni era barn skärma hela tiden?

Så är det, helt klart.
Jag går bara tillbaka till min egen barndom och vad som är rimligt.
Är det rimligt att sitta med en skärm 6h per dag? Som barn? Som vuxen?
Absolut inte.
Och sen i nästa steg, vad är det som inte händer eller som inte blir av - när skärmen tar över.

På den här sidan finns väldigt mycket bra information och stöd som är lätt att läsa och applicera på sin och barnens vardag. Bland annat beskrivs den mentala tallriksmodellen. Det är okej med skärmtid och att chilla. Men när dagen är slut så vill man inte att det ska ha "råkat" bli så och att det är andra viktiga saker som man aldrig gjorde, som kroppen och hjärnan hade behövt.

Att rusta våra barn för att möta världen

Ser inget problem med att tonårsdottern sitter "hela tiden" med skärm.

Först är det en full skoldag som är helt mobilfri från 08 till ca 15-16.

Sedan är det väldigt mycket träning och tävling - i snitt ungefär två timmar om dagen sju dagar i veckan.

Väl hemma är det sedan ofta uteaktivitet kanske en timme.

Och så år det sömn runt åtta timmar per dygn.

Skärmen används någon timmer per dag för läxor och skolarbete.

Om skärmen sedan används en tre-fyra timmar om dagen till att umgås online med kompisar så har jag inget jätteproblem med det.

Skärmen i sig är ju bara ett medel för socialt umgänge. Problem är i så fall vad skärmen tränger undan men där är inte vi så det finns inget behov av att bestämma hur mycket dottern får sitta med mobilen.

Men då sitter hon ju inte med skärm hela tiden utan hennes vardag består av många andra pusselbitar också. Då är det inte problematiskt på samma sätt. 
Det är värre med små barn som går från en skoldag med digitala läromedel direkt hem och fortsätter sitta med skärm tills föräldrarna kommer hem. Och ja (göran) de finns och det är många, frågar jag mina barn så är det så de flesta av deras klasskompisar spenderar sin tid.

För den som henne sitta vid busshållplatsen i väntan på skolbussen när hon scrollar på telefonen så kan det ju se ut som att hon sitter med skärmen hela tiden.

Jag känner inte till en unge i hennes umgänge som sitter med skärmar "hela tiden". Alla har något annat vid sidan av . och det helt utan att förälldrarna satt upp en magisk tidsgräns.

Skärmen idag är deras sätt att umgås.

Man spelar spel och möts i chatten. Man facetajmar. Man lägger upp på Instagram och Tiktok och får kommentarer, eller kommenterar.

Hur ska en tonåring som bara har 90 minuters skärmtid om dagen hinna göra allt detta med sina kompisar?

Jag ser det väl mer som att man får aktivera barnet så att skärmen inte blir aktuell. 

Skolan tar ju upp en hel del tid till att börja med. Så även aktiviteter utanför skolan. Det blir ju minst 8 timmar om dagen i alla fall - de flesta dagar.

Om man skrollar lite medan man åker till skolan eller varvar ner efter skolan så ser jag inget fel med det.

Med andra ord har jag inga skärmtider för min son. 

Däremot tar jag in telefonen för natten eftersom jag verkligen vill att han ska få en fridfull och ostörd sömn på natten. Han är snart 15. 

Jag tycker definitivt det är ett problem med mobiler idag. De tränger ju undan andra aktiviteter på ett sätt som inget annat gjort förut.

Min 11-åring har aldrig gillat fotboll eller andra sporter. Vi har försökt med olika aktiviteter, de enda kurserna han fullföljt är djurskötarkurser på en 4H-gård (och då följer nån av oss med dit). Han är generellt lite skeptisk och säger oftast nej till saker och ting, så det har varit en väldigt balansgång genom åren med hur mycket vi orkar peppa pch pusha och hur mycket han ska få göra 'ingenting'.

Han vill gärna sitta med mobilen eller ipaden. Vi har tidsgräns, men ibland har han lyckats luska ut vår kod och nån sjukdag suttit på Youtube i flera timmar (när vi jobbat). Vi försöker hela tiden justera skärmtiden och se hur det blir bäst. Helger har vi nu satt att han inte kan använda skärm förrän 10, för fastän han fått husdjur så har han satt sig med mobilen så fort han vaknat och liksom glömt bort djuren. Han har böcker, djur, pussel och mycket annat, men allt faller i glömska i mobilens närhet.

Nu har vi börjat låsa in allas mobiler i en låda 18-20, och det har funkat bra, så det är ett tips. Men jag tycker det är ett jäkelskap med desasa skärmar. Och varje gång jag ser föräldrar och deras småbarn med mobiler på stan så ryser jag. Jag och sonen höll aldrig nånsin på med mobiler när han var mindre. Antingen läste jag en bok för honom eller han läste själv, eller så spelade vi Uno eller pratade med varandra.

Vill även tillägga att vissa studier visar att spelande på typ Playstation och liknande inte nödvändigtvis är kopplat till negativa effekter, tvärtom.

Så vill barnet använda skärm och samtidigt göra något konstruktivt så kan spelande vara toppen. Det är socialt, aktivt, ökar reaktionsförmågan mm mm. 

Däremot är sociala medier kopplat till dåligt självförtroende, ångest och depression. 

Sedan finns det säkert studier som visar motsatsen, men enligt min erfarenhet är just spelandet mer positivt och likt vanliga lekar/spel.

Ja, annars börjar ungen skrika. Enda sättet att han blir lugn.

Jag får intrycket att det här sticker lite i ögonen på dig, på hur du formulerar dig.. Låt mig komma med lite fakta:

Sista meningen gäller alltså när vi åkte i kollektivtrafiken, glömde nämna det.