Behöver jag skämmas för igår?

Anonym (Social ångest) · 2026-04-09T15:11:03+02:00

Jag måste lida av social ångest för jag mår lite halvdåligt över vad som hände igår. Jag (kvinna) träffade en far och vuxen son som jag känner sen lång tid tillbaka. Jag är mitt emellan deras åldrar om det nu är relevant. Vi är alla glada att se varandra och de frågar mig många frågor och jag babblar på och svarar på frågorna och berättar glatt om lite saker som hänt och ska hända. Jag frågar självklart dem också om deras liv men på något vis så vänds mest fokus på mig av dem. Så nu har jag ångest om jag pratade för mycket? Om de tycker att jag är konstig? Båda två gav mig kramar på deras initiativ både när vi sa hej och hej då men jag vet ändå inte... de kanske tycker jag är en märklig människa...? Gah!

Anonym (Social ångest)

Thu 9 Apr 15:11
19 svar

Visa endast Anmäl

Behöver jag skämmas för igår?

Jag måste lida av social ångest för jag mår lite halvdåligt över vad som hände igår. Jag (kvinna) träffade en far och vuxen son som jag känner sen lång tid tillbaka. Jag är mitt emellan deras åldrar om det nu är relevant.

Vi är alla glada att se varandra och de frågar mig många frågor och jag babblar på och svarar på frågorna och berättar glatt om lite saker som hänt och ska hända. Jag frågar självklart dem också om deras liv men på något vis så vänds mest fokus på mig av dem.

Så nu har jag ångest om jag pratade för mycket? Om de tycker att jag är konstig? Båda två gav mig kramar på deras initiativ både när vi sa hej och hej då men jag vet ändå inte... de kanske tycker jag är en märklig människa...? Gah!
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Behöver jag skämmas för igår?
Anonym (XXX)

Thu 9 Apr 15:49
#1

Visa endast Anmäl

Anonym (Social ångest) skrev 2026-04-09 15:11:03 följande:
Behöver jag skämmas för igår?
Jag måste lida av social ångest för jag mår lite halvdåligt över vad som hände igår. Jag (kvinna) träffade en far och vuxen son som jag känner sen lång tid tillbaka. Jag är mitt emellan deras åldrar om det nu är relevant.

Vi är alla glada att se varandra och de frågar mig många frågor och jag babblar på och svarar på frågorna och berättar glatt om lite saker som hänt och ska hända. Jag frågar självklart dem också om deras liv men på något vis så vänds mest fokus på mig av dem.

Så nu har jag ångest om jag pratade för mycket? Om de tycker att jag är konstig? Båda två gav mig kramar på deras initiativ både när vi sa hej och hej då men jag vet ändå inte... de kanske tycker jag är en märklig människa...? Gah!

Tycker att du missbrukar ordet ångest.

Det andra behöver du inte skämmas över.
Anonym (Social ångest) Trådstartaren

Thu 9 Apr 15:51
#2

Visa endast Anmäl

Anonym (XXX) skrev 2026-04-09 15:49:15 följande:
Tycker att du missbrukar ordet ångest.

Det andra behöver du inte skämmas över.
Varför tycker du det? Social ångest kallas det när man grämer sig över hur ett samtal eller träff har gått och vad andra tyckte om en.
Väggblomman

Thu 9 Apr 15:53
#3

Visa endast Anmäl

Anonym (Social ångest) skrev 2026-04-09 15:11:03 följande:
Behöver jag skämmas för igår?
Jag måste lida av social ångest för jag mår lite halvdåligt över vad som hände igår. Jag (kvinna) träffade en far och vuxen son som jag känner sen lång tid tillbaka. Jag är mitt emellan deras åldrar om det nu är relevant.

Vi är alla glada att se varandra och de frågar mig många frågor och jag babblar på och svarar på frågorna och berättar glatt om lite saker som hänt och ska hända. Jag frågar självklart dem också om deras liv men på något vis så vänds mest fokus på mig av dem.

Så nu har jag ångest om jag pratade för mycket? Om de tycker att jag är konstig? Båda två gav mig kramar på deras initiativ både när vi sa hej och hej då men jag vet ändå inte... de kanske tycker jag är en märklig människa...? Gah!

Förstår känslan! Men det låter verkligen inte som något du borde oroa dig över, jag vet ju inte hur stämningen var, men förmodligen var det bara trevligt! Inget du skrev tyder på något annat!

Det är alltid lätt att oroa sig i efterhand, men oftast är det bara "onödigt". Man kan försöka tänka lite tvärtom, om exempelvis din vän hade berättat om den här situationen för dig, vad hade du sagt till den då? Förmodligen hade du sagt att det inte var konstigt och att alla verkade de verkade uppskatta samtalet med din vän -det gäller dig med! :)
Okänd

Thu 9 Apr 15:55
#4

Meddelande borttaget
Anonym (m)

Thu 9 Apr 16:04
#5

Visa endast Anmäl

Men om det var DE som vände fokuset till dig så är det väl ingen fara om du pratar om dig själv?
Anonym (Noglugnt)

Thu 9 Apr 16:14
#6

Visa endast Anmäl

Tror det är lugnt. Brukade alltid ga social ångest förr och ångrade konversationer och så men nu är jag 40 och det sociala är det minsta jag bryr mig om nu.

Tänker liksom hur mycket jag själv tänker om hur andra pratar. Att jag inte drömmer människor för våra olikheter och då förväntar jag mig liksom att människor har överseende med mina negativa sociala färdigheter.

Tänk på qtt du fick kramar. Det betyder ju något.
Anonym (Social ångest) Trådstartaren

Thu 9 Apr 20:37
#7

Visa endast Anmäl

Väggblomman skrev 2026-04-09 15:53:18 följande:
Förstår känslan! Men det låter verkligen inte som något du borde oroa dig över, jag vet ju inte hur stämningen var, men förmodligen var det bara trevligt! Inget du skrev tyder på något annat!

Det är alltid lätt att oroa sig i efterhand, men oftast är det bara "onödigt". Man kan försöka tänka lite tvärtom, om exempelvis din vän hade berättat om den här situationen för dig, vad hade du sagt till den då? Förmodligen hade du sagt att det inte var konstigt och att alla verkade de verkade uppskatta samtalet med din vän -det gäller dig med! :)
Enligt mig var stämningen bra och glad men de kanske tycker att jag är för mycket? Jag är ingen som pratar med en monoton stämma t ex så jag kanske anses för livlig? Sen tänker jag så himla snabbt själv också så jag pratar snabbt och har snabba svar så det kanske är irriterande för andra.

Jag har ganska dåligt självförtroende gällande relationer och speciellt om jag tycker om någon och jag tycker mycket om både far och son här.

Tack för pepp om det var min vän det gällde för då hade jag tänkt och sagt som du eftersom att min vän är toppen men tyvärr kan jag inte säga samma sak om mig själv alltid.
Anonym (Social ångest) Trådstartaren

Thu 9 Apr 20:45
#8

Visa endast Anmäl

Anonym (m) skrev 2026-04-09 16:04:07 följande:
Men om det var DE som vände fokuset till dig så är det väl ingen fara om du pratar om dig själv?

Är det inte? Jag vet inte? Det sista jag vill är att verka självupptagen och bara prata om mig själv. Jag är ju intresserad av deras liv men de bollade tillbaka frågor till mig mycket. Som bland det första pappan frågade var om jag hade varit i mitt hemland nyligen då han vet att jag åker dit ofta och jag sa ja.

Då frågade han direkt om och när jag skulle åka igen och jag sa i sommar och då frågade han om jag skulle bli borta ett par månader då också. Så jag hann ju inte få in en fråga om han ska eller har rest nånstans på sistone för då hann vi byta ämne plötsligt. Det är bara ett exempel men du fattar säkert.
Anonym (Social ångest) Trådstartaren

Thu 9 Apr 20:51
#9

Visa endast Anmäl

Anonym (Noglugnt) skrev 2026-04-09 16:14:00 följande:
Tror det är lugnt. Brukade alltid ga social ångest förr och ångrade konversationer och så men nu är jag 40 och det sociala är det minsta jag bryr mig om nu.

Tänker liksom hur mycket jag själv tänker om hur andra pratar. Att jag inte drömmer människor för våra olikheter och då förväntar jag mig liksom att människor har överseende med mina negativa sociala färdigheter.

Tänk på qtt du fick kramar. Det betyder ju något.

Jag är lite äldre än dig och för mig har den sociala ångesten inte gått över utan snarare blivit värre. Åtminstone när det gäller människor jag tycker om men inte står så nära att jag har naturlig kontakt med dom ofta. Hade man kontakt ofta så skulle man ju få fler chanser att göra bra ifrån sig.

Dina tankar är helt klart vettiga och jag ska försöka tänka så också. Jobbade du på att tänka så eller kom det naturligt när du blev äldre?

Kramarna tänker jag att dom bara... gör på automatik till vem som helst utan att det betyder att de känner något speciellt för mig? Det där lät dramatiskt haha men du förstår säkert hur jag menar.
Anonym (Ingen rök)

Thu 9 Apr 20:55
#10

Visa endast Anmäl

Känner man att man varit lite för mycket, är det väl oftast så.
Anonym (struntprat)

I förrgår 12:18
#11

Visa endast Anmäl

Anonym (Ingen rök) skrev 2026-04-09 20:55:19 följande:
Känner man att man varit lite för mycket, är det väl oftast så.

Vilket struntprat!

Ångest och (social) skam handlar verkligen inte alltid om att man "känner rätt", utan snarare tvärtom.

Man dömer sig själv mycket hårdare än man någonsin skulle ha dömt någon annan. För det mesta ligger det verkligen ingen så kallat "objektiv sanning" bakom den sortens känslor.
Anonym (Ingen rök)

I förrgår 12:23
#12

Visa endast Anmäl

Anonym (struntprat) skrev 2026-04-10 12:18:28 följande:
Vilket struntprat!

Ångest och (social) skam handlar verkligen inte alltid om att man "känner rätt", utan snarare tvärtom.

Man dömer sig själv mycket hårdare än man någonsin skulle ha dömt någon annan. För det mesta ligger det verkligen ingen så kallat "objektiv sanning" bakom den sortens känslor.

Nja, det kan säkert vara så ibland. Men känner man med sig att man pratat på, jo det är lite skämskudde på det faktiskt.
Anonym (?)

I förrgår 12:29
#13

Visa endast Anmäl

Anonym (Social ångest) skrev 2026-04-09 15:11:03 följande:
Behöver jag skämmas för igår?
Jag måste lida av social ångest för jag mår lite halvdåligt över vad som hände igår. Jag (kvinna) träffade en far och vuxen son som jag känner sen lång tid tillbaka. Jag är mitt emellan deras åldrar om det nu är relevant.

Vi är alla glada att se varandra och de frågar mig många frågor och jag babblar på och svarar på frågorna och berättar glatt om lite saker som hänt och ska hända. Jag frågar självklart dem också om deras liv men på något vis så vänds mest fokus på mig av dem.

Så nu har jag ångest om jag pratade för mycket? Om de tycker att jag är konstig? Båda två gav mig kramar på deras initiativ både när vi sa hej och hej då men jag vet ändå inte... de kanske tycker jag är en märklig människa...? Gah!

Du överskattar din påverkan på andra människor. De kommer knappt ihåg vad du sa idag. De har viktigare saker att fundera på.
Anonym (Social ångest) Trådstartaren

I förrgår 14:54
#14

Visa endast Anmäl

Anonym (?) skrev 2026-04-10 12:29:38 följande:
Du överskattar din påverkan på andra människor. De kommer knappt ihåg vad du sa idag. De har viktigare saker att fundera på.
Det var ett bra sätt att se på saken. Jag tror visserligen inte att jag påverkar andra så mycket och absolut inte att de kommer ihåg vad jag sa ordagrant för det gör jag inte heller med andra människor.

Men man kommer ju ihåg om man tycker att någon är smart, trevlig, korkad, pratar för mycket, pratar för lite, blyg eller skryter osv. Där nånstans vill jag ju bli ihågkommen som en trevlig "lagom" person. Vill inte alla det?
Anonym (?)

I förrgår 15:00
#15

Visa endast Anmäl

Anonym (Social ångest) skrev 2026-04-10 14:54:17 följande:
Det var ett bra sätt att se på saken. Jag tror visserligen inte att jag påverkar andra så mycket och absolut inte att de kommer ihåg vad jag sa ordagrant för det gör jag inte heller med andra människor.

Men man kommer ju ihåg om man tycker att någon är smart, trevlig, korkad, pratar för mycket, pratar för lite, blyg eller skryter osv. Där nånstans vill jag ju bli ihågkommen som en trevlig "lagom" person. Vill inte alla det?
Nej, dels har vi väldigt olika syn på vad normal är och dels har de flesta helt andra och viktigare saker och fundera på om du pratade för mycket och dels är det inget fel att vara lite onormal

I stället för att älta detta gör något kul, träna, fredags-aw med en kompis, gå ut i solen, laga en god fredagsmiddag.
Motherinlaw

I förrgår 20:49
#16

Visa endast Anmäl

Du har inget att skämmas för de ville nog bara splitta dig.
Anonym (Nä)

I förrgår 20:58
#17

Visa endast Anmäl

Nej, inget att skämmas för.
chrico

Igår 14:11
#18

Visa endast Anmäl

NEJ!! Sluta skämmas om du pratat mkt ,du är den du är! Jag o min dotter har samma dilemma men vi är sådana 😃 Alltså sociala ,skittrevliga och roande! Jag är ambivert alltså både extrovert och introvert och den introverta sidan grubblar ibland efteråt. Dock har man ej avslöjat nåt hemligt så är allt ok!
Anonym (m)

Idag 16:06
#19

Visa endast Anmäl

Anonym (Social ångest) skrev 2026-04-09 20:45:16 följande:
Är det inte? Jag vet inte? Det sista jag vill är att verka självupptagen och bara prata om mig själv. Jag är ju intresserad av deras liv men de bollade tillbaka frågor till mig mycket. Som bland det första pappan frågade var om jag hade varit i mitt hemland nyligen då han vet att jag åker dit ofta och jag sa ja.

Då frågade han direkt om och när jag skulle åka igen och jag sa i sommar och då frågade han om jag skulle bli borta ett par månader då också. Så jag hann ju inte få in en fråga om han ska eller har rest nånstans på sistone för då hann vi byta ämne plötsligt. Det är bara ett exempel men du fattar säkert.
Jag tycker iallafall att det är stor skillnad på det du beskriver och någon som bara pratar och pratar om sig själv och sitt trots den inte får följdfrågor och inte visar något intresse för motparten vid tillfälle (att den tystnar och slutar fråga). Jag ser bara att du varit ärlig och svarat på frågor och bemött dem som de ville. Det låter nästan som de ville undvika att du frågade något om dem.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Behöver jag skämmas för igår?

Behöver jag skämmas för igår?

INNEHÅLL