Tror du på ett medvetet liv efter döden?

Jag tror på reinkarnation.

Jag hoppas allt på att det blir någonting. 

Jag hoppas på något efter döden och jag är samtidigt rädd för döden. Har extrem dödsångest. Samtidigt är livet ett sådant lidande att jag ber om att få dö medan jag sover de flesta kväller. Så jag är väl rätt kluven inför döden helt enkelt. 

Tror inte det men man kan hoppas.

Tänker du att alternativet är att det kan bli ett "omedvetet" liv efter döden och vad innebär i så fall det livet?

Tyvärr tror jag att man dör när kroppen dör. Allt släcka ner och ruttnar. Hur skulle det annars gå till? Det skulle ju behövas något, typ kablar eller slangar, som kopplar ihop hjärnan och skickar "medvetandet" vidare till något annat 

Jag hoppas och tror att du har fel.

Jag tror på återseendet, är helt övertygad faktiskt. Har varit med om mycket som visar att det iallafall inte tar slut.

Det är där själen kommer in...

Det händer absolut ingenting efter döden. Ditt medvetande blir samma som innan du föddes (eller snarare, innan din mammas ägg och din pappas spermie smälte samman).

Ja? Medvetande, själ, vad man än kallar det, på något sätt måste det ju kunna kopplas och transporteras bort från kroppen menade jag

Har haft flera utanför-kroppen-upplevekser i mitt liv och är numera övertygad om att människan är något mer än bara sin kropp. Om man tänker på det så är också människan så pass komplext uppbyggd och naturen så fulländat vacker att någon skaparkraft/ intelligent designer  nästan måste ligga bakom-

På senare tid har jag t.ex. funderat på det där med våra tänder, som sägs vara det hårdaste vi har i kroppen, t.o.m. hårade än skelettet, och "magin" i hur de kan hållas på plats av ett tandkött och ligament. Lina i Emil i Lönneberga talade ju också om "de där krumelurera som en har i örona, det måste ha varit marigt att få ihop".

Tänker man på det så är förekomsten av liv i så riklig mängd som det finns på jorden ett mysterium, och kan knappast vara ett resultat av endast slump och evolution.

Har alltid tyckt lite "synd" om ateister och skeptiker som känner sig så väldigt bundna av sin kropp, men ändå förväntar man sig att kroppen ska forträtta fungera och att hjärtat ska fortsätta slå en hel livstid,

"Knappast vara ett resultat av endast slump/evolution" 

Är det någon form skapare/konstruktör du syftar på?

Skulle vi i så fall inte kunna vara byggda av den personen UTAN funktionen att själen lever vidare?  Verkar generellt som att det som gäller är tänkandet att det ena förutsätter det andra

Ja, det tror jag, men inte nödvändigtvis i jag-form. Medvetandet är existensens grundläggande komponent. Upplevelser är a priori, så här: Upplevelser/medvetande kan vi kalla för A, en oberoende fysisk/materiell värld för B. Sannolikheten är då av nödvändighet lägre eller lika stor för antingen A eller B, (det är större chans att bara vinna på lotto, än det är att vinna på lotto samtidigt som man har födelsedag), det leder till följande, där P står för probability/sannolikhet: P(A&B)<P(A), där A är givet och B är en teori. Det beskärs med Ockhams rakkniv. Kvar finns alltså medvetande. Utan att gå in djupare på det just här, så tror jag att existensen är ett närverk av medvetna agenter som interagerar med varandra.

Liv, död, kroppen osv, är fingerande ikoner på vårt gränssnitt. Precis som färger, smaker och väta exempelvis. Min webbläsare har ingen given position, ingen form eller färg, istället interagerar jag med den via en ikon med just de egenskaperna som form färg och position. Skillnaden är hur stabila strukturerna är i medvetandet. Det finns inga färger, smaker, väta, liv, död eller kroppar, utan ett observerande medvetande, med hänvisning till ovanstående inlägg. En våg som lägger sig på havet försvinner inte, den återgår till havet. En radio som slutar sända, innebär inte att musiken i sig upphör. För att ta ett par förenklade jämförelser.