Anonym (Mkt förvirrad) skrev 2026-04-12 07:32:04 följande:
Tack för svar ❤️ Jag grubblar på egen kammare och börjar ifrågasätta allt jag nånsin trott.. Jag vill bara skydda anonymiteten hos oss båda, så vilken kyrka kan jag inte skriva. En kristen, jag själv är inte med. Det är själva trosdelen som jag alltid trott var det viktiga för honom, inte levnadsdelen då vi ju alltid haft ett samliv och han inte följt annat som den kyrkan förespråkar. Vi vill båda gifta oss, men jag vill ha tid att planera och ordna ett riktigt bröllop, inte bara göra det för att "det ser bra ut", det har jag varit tydlig med sen start och det vet han om.
Dottern har ett ganska vanligt namn och var nog i sena tonåren när de gjorde slut. Kompisen har inte ett så jättevanligt namn. I berättelsen är de personerna i tidiga 20-årsåldern (han själv är i 30-årsåldern), kombinerat med äldre kvinnor utan namn.
Personligen tycker jag att det är konstigt att prioritera ett stort och välplanerat bröllop när man redan är gravid, och särskilt när den ena i paret egentligen tycker att barn ska födas inom äktenskap. Och det blir ju ÄNDÅ inte det där prinsessbröllopet som du har drömt om, om du redan har en bebis att ta hand om... Jag antar även att din man i så fall inte kommer att tycka att en vit brudklänning, slöja, krona och allt det (som är oskuldssymboler) är lämpligt.
Sedan är det en annan fråga om ni ska gifta er och leva tillsammans ALLS. Om du inte är säker ska du förstås inte springa iväg och gifta dig. Vid en separation kan det faktum att du inte är gift ge dig hela föräldraledigheten t.ex., om du vägrar skriva på för gemensam vårdnad. Han kan gå till domstol, men de prioriterar inte sådana ärenden om det inte finns värre faktorer med i spelet - och under tiden går tiden och du får använda upp föräldradagarna. Är ni gifta, så har han automatiskt rätt till hälften av dagarna vare sig han verkligen tar hand om barnet eller inte.
Ja, då kan vi väl glömma pedofilspåret i alla fall.