Sambo kunde inte hantera krissituation

Jag tänker också så. Det är inte en felaktig reaktion. Däremot går inte den typen av reaktion och oförmåga till att agera ihop med att bli förälder. Särskilt det.
Hur hade han gjort om din smärta TS kommit någon annanstans ifrån. Ett blödande sår som du inte kom åt att stilla själv?
Skulle han bara tjingeling, jag drar nu... och när han kom tillbaka senare så hade du förblött?

Den delen, att försöka påverka sina mönster i akuta situationer, lär gå att jobba med hos en professionell.
Så att man i varje fall klarar av det mest akuta. Därefter kan man avlägsna sig från situationen och senare debriefa och bearbeta.

Vi har en anhörig som har en diagnos åt epilepsihållet och dessutom svimmar av lågt blodsocker. Alla som umgås med vederbörande vet hur man måste agera om något sker, var dextrosol finns etc. Sen har det hänt en gång på 12 år men ändå. Alla vet. Och i det läget får det inte bli så att alla tänker att det här tar "någon annan" så att det landar på ingen eller någon. Den som är närmast kör. Punkt.

Hur folk reagerar i situationer som sas chockar dem kan skilja sig mycket åt, även vad som krävs för det. 

En gammal historia från 80-talet som drabbade några bekanta. Tre killar, en ett år äldre, 18 år med nytaget körkort. Lånat pappas bil för en fiskeresa upp efter en flera mil lång skogsbilväg (grus). Chauffören tappar kontrollen, de åker i diket å bilen voltar, blir liggande på taket. Ingen av dem blir fysiskt skadad, lite mörbultade. Alla tre kryper ut genom de krossade rutorna. Chauffören går över vägen och sätter sig på en sten, killen på passagerarsidan fram går apatisk rakt ut i skogen, okontaktbar. Lyckligvis fanns killen i baksätet, som agerade. Han på stenen satt där, springer efter han som går till skogs, får med honom tillbaks. Frågar chauffören hur det är.. Chauffören pekar på bilen och säger - Fan va klantigt, vem fan körde den där? Men det var ju du! Näe, jag har inte körkort svarar chauffören. Killen från baksätet gräver fram hans plånbok ur bakfickan, tar fram hans körkort och ger till honom. Chauffören tittar länge, pekar på det, dess foto och utbrister - Nämen.. det är ju jag! 

En mil ut i skogen, fanns inga mobiltelefoner då. Lyckligtvis kom en annan bil efter närmare en timme och på den tiden körde ingen förbi en olycksplats. Killen från baksätet med sinnesnärvo kunde förklara och de tre fick skjuts hem till civilisationen och en av killarnas föräldrar. 

Chauffören, blev lärare, ingen aning om passageraren fram, han i baksätet drev flera företag och varit musiker och spelat i band. En sån som törs oavsett om det handlat om att tala inför folk på en scen, sjunga och alltid landat på fötterna när saker gått åt helvete ekonomiskt.

Att ligga o skrika rakt ut i halvtimme hände min dotter när hon kom hem fr akuten efter att ha brutit handleden ,när morfinet släppte.grannarna reagerade inte ,massa ettor omkring i hyreshus. 

Den enda rimliga förklaringen som jag kan se är om du är dramatisk och överspelt i övrigt, att du är svår att ta på allvar 

annars vet jag inte, låter rätt konstigt 

"Skriva ut journal"? Det har ingen krävt men vad kan vara så förskräckligt att det inte går att säga några ord om vad som orsakade en sån smärta?

Nu tvivlar jag också på tråden.

Sjukt att folk i tråden misstror detta pga ni själva aldrig uppenbarligen upplevt sådan här smärta? Förutom vid födsel då. Ni inser väl ändå att skrika rakt av smärta också innebär att man kan skrika in i kudde, misstror sig själv, försöker tysta själv. VARFÖR reagerar inte grannar? Vad är det för fråga när vi har flera dokumenterade fall där grannar hör sina grannar dö av mord utan att larma. Vad lever ni i för jäkla bubbla? 

Vill också lägga till att när man själv upplever att man skriker rakt ut i ett extremt smärttillstånd kan innebär en väldigt tyst skrik. Detta förminskar inte den smärta man har. Det kan till och med innebära ännu värre smärta än vad du kan tänka dig.undrar verkligen vad för kunskap you guys have och så sitter ni här och dömer och misstror?

Så sambon kanske inte alls hörde några skrik då, då blir ju hans agerande mer logiskt.

Ser att du har fått en hel del okänsliga och dumma svar så vill skriva något fastän jag oftast inte kommenterar trådar. Ta inte åt dig av dumma kommentarer.

Jag tror på din tråd och hoppas att du slipper vara med om liknande smärta/sjukdom och händelse igen. 

Håller tummarna för dig och din man och att det går bra för er! Lycka till på förlossningen! 

Snälla, han lämnade ju rummet för att han var störd av hennes skrik.

Tror inte att du har upplevt riktigt, riktigt stark smärta i en okontrollerad miljö. Killen lämnade ju rummet, så hon kunde inte än viska fram att hon ville till sjukhuset.

Hon kunde skrika, det skriver hon själv. 

 

Kan hända att hon kved. Det kan bli så när man har riktigt ont. Volymen blir på den nivån som man orkar med.

Men det kan finnas en annan förklaring.
Många här är så förstående när det gäller att killen kunde få panik, men en riktigt stark smärta kan få en människa att tappa greppet och få panik. Så det kan ha drabbat TS. Vilket i så fall är mer förståeligt än att den friske killen fick panik.

Låter extremt märkligt att han inte försökte kolla av med dig om hur akut det var och om vård behövdes. Låter lite som att det skett andra incidenter där du överdrivit krämpor och han helt enkelt trodde du gjorde det igen.
om inte så verkar han totalt empatilös.

TS, vad gör du om det händer igen och du är ensam hemma? (Finns det risk för att det händer igen?)
Hade du, handen på hjärtat, fortfarande vridit och kvidit och hoppats på en räddare i nöden, eller hade DU ringt 112, eller åtminstone format ORD till en närstående människa att det är illa på nåt sätt?

Fast hon skriver att hon skrek rakt ut i 30 minuter, hon hade t om koll på tiden, både när hon började och sedan även när hon slutade skrika. 

Ja, snubbens reaktion är märklig (eller idiotisk eller rent av elak, kanske), men det är inget nytt under solen att men aint shit.

Rent krasst så är verkligheten sådan att även TS ska bli förälder snart, och har man inte sinnesnärvaron nog att även under otrolig smärta (hur ska förlossningen gå?!) vara den vuxna i rummet och ta de steg som krävs, ringa 112, ringa en vän, ta en taxi till sjukhuset, bör man verkligen fundera på om man är redo för det.

Det var ju trots allt BARA ts som visste hur ont hon hade och hur orolig man borde vara?!

Tvärtom så är det så att jag har upplevt riktigt riktigt stark smärta , även vid andra tillfällen än när jag födde barn. Bland annat efter senaste kejsarsnittet på grund av komplikationer. Jag har sett andra som har väldigt väldigt ont också. Och det hör inte till det normala att en vuxen människa bara ligger och skriker i en halvtimme. Gråter och kvider och vrider sig men inte skriker rakt ut i 30 minuter. 

Vad ska hon göra om hon är ensam hemma och det händer? Eller om hon är ensam med barnet? Ska hon bara ligga och skrika i flera timmar då? Hon skriver ju att hon hade telefonen i handen men ändå ringde hon inte 112 utan bara skrek.

Och ja det är lite konstigt att ingen granne reagerar, jag hade gjort det om det hade hänt när jag bodde i lägenhet. Men kanske inte omöjligt. Och att hon har grannar som inte reagerar gör ju det bara ännu viktigare att hon kan ringa 112 och inte bara ligga och skrika nästa gång något händer. Hennes sambo är ju antagligen inte hemma hela tiden. 

Vi har alltså två personer som snart ska få barn, den ena springer iväg och den andra bara ligger och skriker när något händer. Hoppas de får hjälp och stöd av socialtjänsten eller BVC eller någon så att de lär sig hantera kriser bättre, annars blir det inte lätt för barnet. 

Jag kan säga att jag hade lämnat en man som inte hade större sinnesnärvaro än TS kille.

Och gissa varför det brukar vara en barnmorska med på förlossningar? Bl. a. för att kvinnan inte ska behöva hantera smärtan ensam, utan en lugn person är med och kan ta kontrollen vid behov och lotsa.

Dessitom skriver TS att hon tog fram mobilen men 
Inte klatade att larma. Killen gjorde inget.
TS kan också ha fått panik vid det tillfället, och hon hade större anledning till det än killen.

Jag inser att blev lätt provocerad inatt. Aldrig någonsin vill jag förminska hur ont det gör att föda eller få akut kejsarsnitt eller ha komplikationer av detta. All kudos till dig Maria som hanterade detta och dessutom skulle larma om du hör något hända hos dina grannar!

Det är däremot viktigt att förstå att smärta är ett otroligt komplext ämne. Som vi forskar på! Samma med hur vi agerar i krissituationer. Jag känner att det är väldigt förminskande att misstro bara för någon ej agerar så som anses rätt. Det är viktigt att få fram kunskap och lära sig om hur smärta kan te sig och upplevas för personen i smärta. Det är viktigt att förstå hur andra människor reagerar i krissituationer. Att ifrågasätta och förminska en situation ger oss ingenting. 

Därmed vill jag avsluta med att säga förlåt att jag var så hård. Jag förstår att det gör extremt jävla ont att föda och ha komplikationer. Jag vill också bara ge kunskap om hur en krissituation ska hanteras. Såklart borde sambon i den bästa världen ringt 112 direkt. Det är däremot bra att sambon ringde TS mamma. Vi behöver samla trupper och få hjälp av andra för att ta aktion. Att vara den som tar aktion och blir en ledare kommer naturligt för vissa. För många måste detta tränas på. Det är därför vi har utbildningar, därför vår militär tex blir tränade i hur man ska agera och hantera sig själv.

smärta och aktion är inte självklara saker, dem är diffusa. Döm inte ej story på hur du själv skulle agera eller beskriva den.