Sveket som inlagd
Som inlagd började jag träna på att våga ta kommando. Jag skulle liksom överdrivet mycket tycka till om stort som smått. Men jag var under uppsikt och allt jag gjorde tolkades som att det var den jag alltid varit. Som att jag alltid var väldigt intensiv i mitt domderande och tyckande. En dag pratade jag och en annan inlagd, hon försökte skära upp en apelsin med en bestickkniv. Hon ropade efter en vassare. Jag sa Vassaste kniven i lådan, och en sjuksköterska som stod bredvid sa Hissen går inte ändå upp. Jag förstod inte vad han menade. Men googlade sen. Han trodde alltså att jag pratat om att andra patienten inte var smart. Sen behandlades jag därefter. Väldigt mycket kan bli fel i fortsatt behandling pga en omständigheter. Det gör ff ont.