Erat värsta heartbreak

Var tillsammans med en egentligen helt fantastisk människa i över ett decennium. Jag älskade honom men insåg att jag aldrig kunde bli människan jag ville vara tillsammans med honom. Han var snäll men hämmad i många områden av livet, han begränsade både sig själv och mig. Så jag valde att lämna. Det var fruktansvärt att släppa taget om honom inte bara för att jag saknade honom och tryggheten han stod för, utan för att han blev så hysteriskt ledsen över att jag gick. Tveklöst det värsta jag varit med om. Men tiden gick och jag har gått vidare och kunde blomma ut på ett helt annat sätt utan honom. 

Fick se på och höra hur min första kärlek blev kär i mina närmaste vänners syrra..

Han lämnade henne och kom tillbaka till mig igen men det höll inte länge efter det. Allt var redan förstört för mig.

Det värsta uppbrottet var för 25 år sedan. Vi hade varit tillsammans i 6 månader. Vi var unga (högskolestuderande, strax över 20) och han var absolut inte redo för en seriös relation på det viset. Vi fortsatte att vara vänner efteråt även om det periodvis var jo bigt för egen del att se honom med andra. Men, den vänskap vi hade och den tillit vi hade vsr värd det. 

Flyttade från studieorten tillbaka till min hemstad. När jag började dejta var jag ute efter någon som inte gav mig samma starka känslostormar som den andre gjort. Träffade en man som jag levde med i drygt 20 år. Jag och den ovannämnda hade kontakt lite då och då genom åren men livet och relationer tog oss åt varsitt håll. I samma veva som det tog slut mellan mig och min långtidspartner tog det slut mellan min vän och hans fru (ett rent sammanträffande). Vi började prata regelbundet, både om spruckna relationer, barn och allt annat i livet. Någonstans växte det fram något mellan oss och det är nu drygt 1,5 år vi har som särbo tillsammans.