Sonen tar efter mina destruktiva beteenden

Och apropå formuleringen i din trådstart: en städerska är (ofta) en snäll tant som kommer och hjälper. 💖 Välj att anlita Veteranpoolen eller liknande för extra mormorskänsla. Om man inte gillar och känner sig trygg med personen ska man självklart byta.

Om din son är myndig och bor hemma kan ni kanske stötta och peppa och prata med varandra om hetsätningen och hjälpas åt att etablera sunda vanor tillsammans? Kanske laga mat tillsammans om ni behöver fler kontaktytor med varandra. Kanske dela upp matlagningen mellan er under veckan för avlastning. Allt efter vad du och han behöver.

Förstår att det kan låta kontraintuitivt på ett sätt eftersom barn ju i regel ska få stöttning av sina föräldrar och inte omvänt i tonår och ung vuxen ålder. Men om han redan är myndig och har en fot i vuxenlivet så kan det också vara en bra sak i er relation att dynamiken barn-förälder förändras i vissa delar av livet till vuxen-vuxen. Hoppas att du förstår vad jag menar.

Jag har faktiskt funderat på Veteranpoolen. Det verkar som ett trevligt alternativ. 😊

Jag tror mycket på det du skriver. Nu blir det mycket tjat och irritation mellan oss två. Sonen gör ingenting hemma förutom att handla. 

För ett tag sedan föreslog jag att vi skulle städa tillsammans och försöka göra det till en trevligare aktivitet. Det fungerade faktiskt bättre.

Efter det har jag inte riktigt haft orken att styra upp städningen. Jag har ju varit den som under alla år har drivit allt framåt eftersom jag har varit ensamstående och nu är det som om jag inte orkar mer. 

Just nu försöker jag hålla ut tills min utbildning är klar. Sedan ska vi ta tag i hemmet tillsammans. 

Om sonen lagar bra mat när han lagar mat själv så har han nog kloka matmönstrr med sig ändå!

Egentligen har du ju klarat livet med sonen på ett bra sätt, trots din uppväxt och trots exets trakasserier! Det verka mest vara nu på senaste tiden som du inte alls orkat med det hela.

Lycka till med utbildningen!

Nu vet jag inte hur Rosenrot fungerar ihop med vanliga antidepressiva läkemedel, det får man kolla upp. Men fungerar de ihop, så kan man ta Rosenrot en kort period när man är under stark stress under ett par veckor. Naturläkemedel ska man inte ta under lång tid, vad jag vet finns det inte tillräckliga studier för hur de fungerar under lång tid i kroppen.

Nu kom jag att tänka på hur det var när sonen var liten. Då var det städat eftersom han tog hem vänner. Nu går han ut med vännerna på krogen eller är hos vänner som har flyttat hemifrån. 

Han fick som jag skrev ovan alltid bra näringsrik mat. Jag lagade mat från grunden och använde inte halvfabrikat. Jag var mycket restriktiv med godis och gjorde tex smoothies med bara frukt som jag frös in som glass.

När de hade utflykter fick han önska matsäck och det var alltid en form av gourmetbaguette med mozzarella och prosciutto. Inte så nyttigt kanske men iaf inte så onyttigt heller. 

Vi hade roliga barnkalas också med mycket skratt. Föräldrarna brukade hänga kvar för att det var så trevligt. 

Sonen var förstås alltid hel och ren men jag gick kanske till överdrift för det fick inte vara en enda fläck på kläderna. 

Jag hoppas verkligen att han minns allt det nu när jag har kraschat. Jag försökte göra mitt bästa men till slut tog det stopp. 

Fast som ni påpekar handlar det antagligen om en period och jag kan komma tillbaka till någon form av normalitet igen. 

Tack! 

Ja precis, ni fick mig att minnas hur det brukade vara. Det är lätt att tappa perspektiven när man inte mår bra. 

Jag kan kolla upp rosenrot. Jag tar en del tillskott och mediciner eftersom jag har autoimmuna åkommor som också påverkar orken. 

Du tror inte att det halvt överdrivna hälsotänket med mat varit väldigt förvirrande nu när du äter mer vanligt, om än för mycket sötsaker? Fast ni är normalviktiga vad jag minns, hm

Ja, kolla upp så att det inte kolliderar med dina andra mediciner!

Att äta stora mängder onyttigheter är ett väldigt vanligt problem. Jag känner nog ingen ung man som inte gör det ibland. Jag tror att det är din PTSD som gör dig extra vaksam och tolkar allt negativt och som ett hot. När man har PTSD så blir verkligheten förvrängd. Man blir vaksam och ser alla faror tydligare, ibland ser man faror även där de inte finns.

Var snäll mot dig själv. Fokusera på det som du kan göra något åt och kom ihåg allt som du har lyckats med trots svåra förutsättningar 

För det första så kan man vara normalviktig, men äta för mycket skräpmat. Allt handlar inte om vikt.

TS oroar sig för att sonen äter skräpmat för det mesta. Om det är så, så är det inte särskilt hälsosamt. 

Man kan visst äta skräpmat ibland! Men om det blir för mycket får man inte i sig det som man behöver för att kroppen ska fungera bra. Och man får i sig för mycket mättat fett och tillsatser. Får blodsockertoppar som kan leda till metabolt syndrom. Diabetes ökar nu och går ner i åldrarna.

Man behöver verkligen inte äta helt perfekt, men lite koll på maten håller en frisk i det långa loppet. 

Nu är sonen vuxen och behöver säkert själv komma fram till hur han vill äta, och dags mamma slutar tjata om den biten.
Fokusera på att alla gör sin del och hjälper till i hushållet istället.

Boendestöd - för städningen och skapa nya rutiner i hemmet.
Terapi för din PTSD som är grunden till hetsätningen. Din hetsätning är bara ett symptom egentligen. Du behöver hjälp för din PTSD. 

Självklart vet jag det. För jag har själv varit normalviktig med skräpmatsdiet. Din lektion var inte nödvändig eller relevant. Så länge det inte går över till övervikt bör TS inte hålla på att lägga sig i sitt vuxna barns kost, speciellt inte när hon själv inte äter bra. Det är inte en prioritet i deras relation eller hem att komma med pekpinnar om kosten. Ett tidigare överdrivet hälsotänk verkar slagit över på båda två nu så. 

Rosenrot kan interagera med andra mediciner. Jag hade inte utmanat ödet.

Detta inlägget var skrivet för att TS skulle reflektera om hur beteendena går ihop

Som jag skrev ovan är min svaghet sötsaker, inte skräpmat som jag inte äter öht eftersom jag inte gillar burgare, kebab, pommes etc. Jag gillar inte läsk heller som sonen dricker en del.

Det är knappast ett överdrivet hälsotänk att laga mat från grunden, undvika halvfabrikat och dra ner på godis och glass. Det är väl rätt standard.

Sonen tar själv upp att han äter för mycket skräpmat och då kommer jag med råd eftersom jag äter nyttigare.

Däremot äter jag för mycket sötsaker i perioder och det är verkligen inget bra exempel för sonen. 

Han har gått upp i vikt pga kosten men också för att han slutade gymma regelbundet. Nu går han bara ibland. 

Jag håller inte på och tjatar om det men jag försöker uppmuntra honom att börja gymma igen av hälsoskäl. Jag går ett par-tre gånger i veckan och ibland märker jag att han blir inspirerad av det. 

Det är väl det jag kan försöka vara, ett bra exempel men ibland orkar jag inte. 

Min trådstart handlar inte heller om hur jag ska ?kontrollera ? sonen, vilket jag inte gör, utan hur mina ovanor kanske påverkar honom. 

Sedan är det väl inte så konstigt att försöka uppmuntra varandra att leva nyttigare när man bor i samma hem. Det är ju snarare omtanke. 

Skräpmat, sötsaker, saksamma. Att gå från ett en smula överdrivet ( ja jag tycker det låter som en mer osund syn än en mer normal balanserad nivå när det gäller ett barn men inte meningen med en lång diskussion om det som redan skett) tänk till vad som verkar vara idag är en stor förändring. Det var vad jag ville att du skulle reflektera över... I detta kaos är vad han äter och om han tränar eller inte inget som är ditt problem. Sen kan ni laga god och sk hälsosam mat ihop men du kan och bör inte lägga dig i hans kostval om han inte ber om det. Det går att veta att skräpmat eller sötsaker bör minskas men inte vara redo att göra något åt det utan att det är hållbart som det är idag. 

Låter fint. Lycka till med allt!