Orkar ej med svärmor..

En del når inte utanför sig själva. Hon borde tycka synd om sin son naturligtvis, om svågern  inte burit sig alldeles tokigt åt mot fru och barn. 

Tur att din man inte har blivit som henne!

Fundera inte på henne, en del är bara sådana. Om hon inte är jättegammal och sjuk,  de kan i så fall känna sig maktlösa inför förändringar, för att de är så sköra och har så lite psykisk/fysisk energi. Kan inte hantera det hela. Och då rår de inte för det.

Lätt att tänka att hon är gammal och skör men blir ändå så upprörd. Jag tycker bara att det säger en del om en som person när man får det att kretsa kring sig själv så. 

Min svåger har inte varit helt enkel och det är lite därför separationen händer. Oavsett så är det ingen som ska öka på det dåliga samvetet hos någon av parterna i separationen. Det är inget som görs lättvindigt och vi som finns omkring ska inte lasta på hur synd det blir hit och dit om den och det för att det här händer. 

Vet med mig att jag blir triggad för att jag känner igen beteendet runt mina föräldrars skilsmässa. 

Min svärmor var martyr med katastroftänk. Hon kunde t.ex. ringa runt till hela släkten och berätta hur synd det var om henne för att hennes två barn inte presterade som hon ville i skolan/inte klarade universitetet som hon ville/aldrig skulle få en partner osv osv. Samtidigt som hon tyckte sig vara "finare" än sina två svägerskor för att hennes man hade bättre ställt/finare utbildning. Men allt som inte passade in i hennes bild som "lyckad" var elände och jämmer.

Ingen orkar med en sån person i längden. Hon var persona non grata för sin ena svägerska. G. slutade svara i telefonen om hon ringde och bara lämnade luren till sin man. Droppen var när G blev av med jobbet och svärmor på vartenda släktmöte högt brast ut i "OH SÅ SYND DET ÄR OM DIG STACKARS G HAR DU INTE FÅTT NÅT JOBB ÄN???". Trots våra försök att förklara att goda nyheter brukar meddelas och att de flesta nog vill låta bli att oroa sig för sin arbetslöshet just de timmarna och umgås med familj/släkt istället för att bli vojade över publikt?

Se kunde vi aldrig berätta för henne att vi var det minsta förkylda eller sjuka , för då skulle hon voja och ringa runt om det. Min man var döende i aggressiv lunginflammation om han så mycket som snöt sig. En stukad fot blev en tumörsjukdom.

Jag tycker att man får säga exakt de orden till personen "Du vet att det här inte handlar om dig va?" Sen byter man bara ämne aggressivt tills de fattar. Och minimerar den information man ger dem. Allt är bra bara, och sen talar man om vädret eller maten på bordet och sen åker man hem.

Hon hade förvisso bra sidor också men de drunknade tyvärr i allt det orimliga. Men nu har hon fått vila efter all oro och jag väljer att komma ihåg att hon var väldigt engagerad och snäll mot sina barnbarn.

Det är skillnad på om svärmodern alltid har varit så här eller om hon har blivit det som gammal och sjuk. I det första fallet har hon den vanan/personligheten och i det andra fallet så kan hon inte riktigt rå för det. Det handlar om en allmän brist på energi och en känsla av oförmåga att hantera häbdelser på alla plan. Skulle i så fall kanske behöva en uppföljning av hälsan på vårdcentralen.

Svärmodern behöver nu behöva stötta sin son, så att han på olika sätt kan bete sig vettigt i situationen. Ta hand om sig själv och kan hantera den känslostorm och procedurer som separationen har satt igång. Tycka synd om honom om han har blivit brutalt och orättvist behandlad, men framförallt stötta oavsett detta.

Låter som att du beskriver min svärmor. 

Jag bara drar mig längre och längre ifrån. Har inte den energin det krävs. Precis din slutkläm är på pricken. De fina sidorna är inte lika framträdande som det andra. 

Hon verkar alltid ha varit lite självömkande och det har smittat av sig på svågern. Det är främst han som behandlat min svägerska orimligt. Hon har inte haft det lätt och nu är det nog från hennes sida. Ja, oavsett det så behöver min svåger stöttning så att han kanske kan vända på sitt liv och sit beteende. Och längre fram komma till ordning med allt. 

Men då får det kanske vara så en tid. Du kanske låter din man åka dit själv någon gång och gör något du blir gladare av under tiden. Man kan glesa ut kontakten när man blir alltför irriterad.

Man kan även bryta helt en tid om det gäller regler runt ens barn, vilka inte respekteras. Du har rätt att sätta gränser men tyvärr blir det ju oftast inte enklare när sådana personer också blir gamla och ännu mer speciella än de var. Min man var lite ledsen när hans mamma dog men också lättad, fast han skämdes mycket över det. Vi kunde bl.a. äntligen se fram emot jul igen, medan hon levde började vår julångest i oktober.

Julen kom på tal redan idag. Svägerskan ville lufta det för hon vill att kusinerna fortfarande ses. Jag sa till henne att vi tar det som det kommer. Att vi får se hur alla landar i sina nya relationer. 

Roligt, eller kanske inte, att du tar upp det om regler kring barnen. Svärmor tycker att vi är alldeles för hårda. Jag har fått ändra lite föräldrastil sen vi fick två. Går inte att vara lika flexibel då. Så nu är det mer styrt. Det har hon påpekat och så fort hon får möjlighet att ändra på ett nej jag sagt så gör hon det. 

Jag kommer absolut att glesa ut kontakten. Inte ta initiativ till att vi ska träffas. Tyvärr kanske också boka upp mig själv på annat i större utsträckning så att jag är upptagen. 

Dramat fortsätter. Svärmor erbjuder sig att hjälpa min svåger med en sak. I sista stund ställer hon hon in och vem är det som dras in? Jo, min sambo. Han kunde inte ställa upp och då blir svågern arg. Nu har hon alltså lyckats ställa till bråk mellan sina barn och då är det så synd om henne att det behövde bli så. Pallar inte..