Det är en kulturell grej. Jag har bott i Sydeuropa i perioder och det är ett jäkla liv på folk där också.
Det var en stressfaktor för mig eftersom jag trodde att de bråkade när de bara pratade om något alldagligt.
Ju längre norrut man kommer desto tystare blir folk vilket jag verkligen uppskattar.
När jag var i England för många år sedan var det knäpptyst på tågen. Jag fick veta att det var det normala (då) så jag var tyst.
Det är det jag stör mig på med högljudda sydlänningar. Hur svårt är det att anpassa sig lite? Man behöver inte sitta tyst men man kan ju dämpa sig.
Svenskar har väldigt subtila sätt att visa missnöje på vilket går sydlänningar spårlöst förbi. Antingen fattar de inte eller så skiter de i det. Jag tror på det senare vilket är enormt irriterande.