Och med "aldrig" menar jag att jag har dålig koll på BMI för barn, men enligt barn-bmi var även det över 30 när jag var 13, enligt vad jag förstår av snabb koll idag.
Så, ja. Undrar ni något? Något ni vill veta av en som idag har ett betydligt högre BMI än 30 (närmare 50)?
Som läkare undrar jag hur du vill bli bemött i sjukvården. "Med samma respekt som alla andra," är förstås givet, men hur ser du på att få frågor kring viktnedgång när du söker för något helt orelaterat?
Jag som läkare fattar ju förstås att du vet att du har fetma, jag fattar att du med all sannolikhet gjort det du kan för att försöka gå ned i vikt, och att du med all sannolikhet fått frågan hundra gånger tidigare, men däremot vet jag inte om du vet vilken hjälp som finns tillgänglig just idag (framför allt läkemedelsmässigt, där utvecklingen gått snabbt). Vilket gör att det skulle kännas oerhört fel att låta patienten gå hem utan att fråga om han/hon vill boka en ny tid för att diskutera det.
Som läkare undrar jag hur du vill bli bemött i sjukvården. "Med samma respekt som alla andra," är förstås givet, men hur ser du på att få frågor kring viktnedgång när du söker för något helt orelaterat?
Jag som läkare fattar ju förstås att du vet att du har fetma, jag fattar att du med all sannolikhet gjort det du kan för att försöka gå ned i vikt, och att du med all sannolikhet fått frågan hundra gånger tidigare, men däremot vet jag inte om du vet vilken hjälp som finns tillgänglig just idag (framför allt läkemedelsmässigt, där utvecklingen gått snabbt). Vilket gör att det skulle kännas oerhört fel att låta patienten gå hem utan att fråga om han/hon vill boka en ny tid för att diskutera det.
Som läkare undrar jag hur du vill bli bemött i sjukvården. "Med samma respekt som alla andra," är förstås givet, men hur ser du på att få frågor kring viktnedgång när du söker för något helt orelaterat?
Jag som läkare fattar ju förstås att du vet att du har fetma, jag fattar att du med all sannolikhet gjort det du kan för att försöka gå ned i vikt, och att du med all sannolikhet fått frågan hundra gånger tidigare, men däremot vet jag inte om du vet vilken hjälp som finns tillgänglig just idag (framför allt läkemedelsmässigt, där utvecklingen gått snabbt). Vilket gör att det skulle kännas oerhört fel att låta patienten gå hem utan att fråga om han/hon vill boka en ny tid för att diskutera det.
Känner igen känslan och delvis avstått av samma anledning länge men har varit tvungen några gånger på senare tid och måste säga att det verkat blivit otroligt mycket bättre!
Det närmsta som kommit har varit uppmuntran att försöka gå ut och gå för nyttan av dagsljus och att det har blodtrycksänkande effekt och det är ju sant men ingen fixering vid vikten alls faktiskt.
Som läkare undrar jag hur du vill bli bemött i sjukvården. "Med samma respekt som alla andra," är förstås givet, men hur ser du på att få frågor kring viktnedgång när du söker för något helt orelaterat?
Jag som läkare fattar ju förstås att du vet att du har fetma, jag fattar att du med all sannolikhet gjort det du kan för att försöka gå ned i vikt, och att du med all sannolikhet fått frågan hundra gånger tidigare, men däremot vet jag inte om du vet vilken hjälp som finns tillgänglig just idag (framför allt läkemedelsmässigt, där utvecklingen gått snabbt). Vilket gör att det skulle kännas oerhört fel att låta patienten gå hem utan att fråga om han/hon vill boka en ny tid för att diskutera det.
Nu är jag inte TS och kanske något mindre men i alla fall runt ?borde halvera vikten?
hade en läkare som hanterade det väldigt bra för min del, jag tror jag nämnde något i stil med att det blir väl inte bättre av att jag ju är rätt tjock, då frågade hon helt sonika ?är det något du skulle vilja ha hjälp med?? Jag sa nja tror inte det just nu och hon släppte det då direkt.
Jag tror inte att jag själv på eget initiativ skulle be om hjälp, en del av oss behöver få frågan. Men det är en enorm skillnad på en öppen fråga om man vill ha hjälp och att få ?välmenande? förslag som lätt kan kännas som pekpinnar eller förminskande. Svarar man ja på att man vill ha hjälp så kan man senare gå in på vilken slags hjälp som skulle kunna vara aktuellt.
(när jag fick frågan var gbp väldigt i ropet och inget jag ville eller ha en diskussion om)
Känner igen känslan och delvis avstått av samma anledning länge men har varit tvungen några gånger på senare tid och måste säga att det verkat blivit otroligt mycket bättre!
Det närmsta som kommit har varit uppmuntran att försöka gå ut och gå för nyttan av dagsljus och att det har blodtrycksänkande effekt och det är ju sant men ingen fixering vid vikten alls faktiskt.