Från varm till kall
Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag behöver verkligen råd från någon som kanske varit i en liknande situation.
Jag lever med min partner och vi har tre barn tillsammans. För ungefär ett år sedan förändrades han helt. Från att ha varit varm, fysisk och närvarande till att bli väldigt kall, distanserad och undvikande.
Idag ser vår relation ut så här:
Han visar nästan ingen fysisk närhet alls (inga kramar, pussar, inget spontant)
Om jag försöker ta initiativ drar han sig ofta undan, särskilt offentligt
Den enda gången han tar initiativ är när det gäller sex
Om jag är ledsen eller bryter ihop så tröstar han mig inte, utan kan istället vända sig om och sova
Jag har tagit upp det här många gånger och varit väldigt tydlig med vad jag behöver (enkla saker som kramar, närhet, att bli hållen), men det händer ingen förändring. Han säger bara att han ska ?tänka på det?.
Samtidigt bär jag i princip hela hemmet själv:
Jag lagar mat, städar, plockar, fixar allt kring barnen
Jag äter ofta sist efter att ha serverat alla andra
Jag känner att jag drar hela lasset både praktiskt och känslomässigt
När jag försöker sätta gränser eller säga ifrån kan han bli passivt aggressiv eller undvikande. Om jag är ?för snäll? känns det som att han bara kör över mig.
Ett exempel: Han blev irriterad över att det var stökigt i förrådet och frågade alla vem som gjort det. Ingen tog på sig det. Då drog han själv ut allt och lämnade det på golvet och gick. När jag frågade varför svarade han bara ?vet inte vem som gjort det?. Det kändes så respektlöst och småaktigt, särskilt när jag redan gör allt hemma.
Jag känner mig:
ensam i relationen
oälskad
frustrerad och arg
ibland som att han inte ens tycker om mig längre
Samtidigt vill jag inte bara ge upp. Vi har tre barn och jag vill verkligen försöka få det att fungera ? men jag vet inte hur.
Så mina frågor är:
Har någon varit i en liknande situation där partnern blivit kall och distanserad?
Går det att få tillbaka närhet och respekt ? och i så fall hur?
Hur sätter man gränser utan att det bara leder till mer passiv aggressivitet?
Hur slutar man bära allt själv utan att allt faller ihop?
Jag känner mig ganska vilsen just nu och behöver verkligen perspektiv utifrån.
Tack till er som orkar läsa och svara ❤️