Graviditetsdepression, funderar på abort

Hej,

Jag känner med dig. Verkligen. Men det finns bara en sak att säga. Sök hjälp! Har du skrivit in dig på en barnmorskemottagning? Gör det och ventilera dina känslor 

Vad jobbigt!
Jag tänker ändå att om ni kämpade för barn länge, och dessa känslor kom i samband med graviditeten, så är de nog orsakade av hormoner. Eller fanns delar av det tidigare?
Hur länge har ni varit tillsammans?
Ta hand om dig!

Om du ville ha barnet före du blev gravid och tyckte att din partner var O.K. då (ingen är ju perfekt), så är det en dålig id'e att göra abort, oavsett vad du känner nu. (Om inte din partner helt plötsligt börjat hota dig fysiskt eller psykiskt förstås.)

Deprimerade personer kan få för sig allt möjligt, trots att ren fakta talar för motsatsen. Kan t.ex. hävda att de är helt bankrutt ekonomiskt, trots att saldot på deras bankkonto visar att det inte alls är så. För deras djupa känsla är att de är helt utan pengar.

Så om du är deprimerad sök hjälp! Det finns antidepressiva som är säkra att ta i samband med graviditet. Sök någon att samtala med också. Du behöver inte leva i denna hemska känsla.

Eftersom det hela har börjat i samband med graviditeten så är det en fysisk reaktion som du har fått. Försök att se det som en sjukdom som du har åkt på, ungefär som diabetes i samband med graviditet. 

Tillägg: Det hela kan också förvärras av rädslan för att behöva uppleva ytterligare ett missfall. 

det fanns delar som inte var bra redan innan graviditeten men nånstans har man tänkt att ingen relation eller person är felfri. Eller så har jag inte velat se dom dåliga sidorna helt, jag vet ingenting längre, kan ej skilja på vad som är hormoner och inte. Vi har varit ihop 2 år men vi brukar säga att det känns som 5 år.

Tack snälla ni för svar. Det betyder mycket att läsa svar när man mår så här dåligt. 

Ja det stämmer mycket i mitt fall också att jag uppfattar saker överdrivet dåligt, t ex att vårt hem är så fult och stökigt och att vårt liv är så himla dåligt, men vi har egentligen ett fint hem och bra liv bortsett från konflikterna. Jag har inte glatts åt graviditeten alls i princip, tänker inte ens på den så mkt. Tänk om jag får en förlossningsdepression? Ser alla katastrofer framför mig. 

Bra att du börjar bli medveten om att det kan finnas en skillnad mellan din känsla och hur verkligheten faktiskt är! För om du är deprimerad finns det en skillnad i det. Saker blir lite förvrängda och ofta mycket överdrivna.

Precis som vissa antidepressiva mediciner kan hjälpa under graviditeten så kan de också hjälpa vid en depression som man får p.ga. hormonobalans efter förlossningen

Så sök hjälp snabbast möjligt nu! 

Tänk på något roligt och fint så blir du glad! Jag brukar tänka på solen och sommaren! 😊

Kram!

Det funkar inte riktigt så för en deprimerad person. Du kanske menar väl men säg aldrig så till en deprimerad.

Som andra skriver, sök hjälp, berätta för barnmorskan och boka tid för samtal! Och prata ordentligt med din partner om detta!

Jag blev deprimerad fast under senare delen av graviditeten och kände verkligen noll glädje eller längtan, ville bara det skulle vara över (barn nr 3). Men direkt hon var ute så försvann de känslorna och jag kände mig precis som mig själv igen. Absolut finns ju aldrig några garantier, men jag har gjort en sen abort (v 14) och ånger efter den kommer jag aldrig någonsin komma över tyvärr..

Ring din vårdcentral och boka en tid för att prata med en kurator.
Du kan även få hjälp med stödsamtal hos MVC. 

Är det en depression som orsakats av en fysisk hormonobalans så behöver TS både medicin och samtal. Med en psykolog eller en kurator. Brukar finnas på åtminstone någon vårdcentral på ett avstånd som fungerar. Man får byta vårdcentral.

Tack snälla för svar. Jag har bokat samtal för inskrivning med mvc nu, har inte ens velat göra det tidigare. Får hoppas på hjälp där