Anonym (Mamma+3)

Sun 3 May 19:52

16 svar

Dålig relation till svärföräldrarna

Jag har varit tillsammans med min man i 10 år nu och jag och svärföräldrarna har aldrig haft en speciellt bra relation. Svärfar har under åren ?skämtat? om exempelvis, min allergi och att maten de bjudit mig på har innehållit nötter, om att min man kommer vara otrogen, och nu även om hur tjock jag är då jag väntar vårt tredje barn. ?det är definitivt trillingar? säger han medan han klappat på min mage. Svärfar är ofta klumpig I det han säger och det mesta han kommenterar om eller till mig känns nedvärderande och som att han försöker såra mig.
På detta så följer inte heller svärföräldrarna de gränser eller regler om jag och min man sätt upp för våra barn. som att de tvingar och försöker muta barnen till att ge dem kramar. Ger dem söt saker i smyg trots vi sagt nej eller uppmuntrar dem till att säga emot oss då vi säger nej till något, bara för att nämna några saker.

De klagar ofta på att våra tjejer 5 och 3 inte sover över eller får vara hos dem utan oss så ofta. Och nu när det närmar sig att barn numera 3 ska komma vill de göra upp en plan så att de kan ha de äldre barnen några dagar och mina föräldrar kan ha barnen några dagar då jag tidigare blivit kvar länge på bb efter förlossningar.

Jag vill att min man ska säga att det inte kommer att hända! speciellt också för att barnen inte heller är så sugna på att vara där. Men då det nu kommit fram att svärfar är sjuk och har problem med hjärtat vill min man att barnen ska börja var där mer vilket jag inte är bekväm med!
Någon som har tips eller råd för att hantera situationen?

Anonym (Gränser)

Sun 3 May 20:15

#1

Din man får ju styra upp det och sätta gränser, det är ju hans föräldrar. Han får sätta ner foten.

Anonym (Nn)

I förrgår 00:08

#2

Förlåt men jag tycker du är lite väl gnällig? En svärfar som drar ett dåligt skämt om trillingar, ja dåligt men han har väll inte hängt med i alla diskussioner kring sånt eller? Be Din man vara lite mer på hugget ?Men pappa, så säger man inte? eller bara shit i det.

Det är väll jättekul att de vill umgås med sina barnbarn och få en bättre relation? De vill hjälpa er när tredje barnet kommer, försök se det positiva i det här istället för att gnälla om att de får några sötsaker.

Du låter som en typisk sån svärdotter som bara tyr sig till sin egen mamma/ familj och helst håller mannens familj på avstånd.

Anonym (Mamma+3) Trådstartaren

I förrgår 05:35

#3

Anonym (Nn) skrev 2026-05-04 00:08:20 följande:

Förlåt men jag tycker du är lite väl gnällig? En svärfar som drar ett dåligt skämt om trillingar, ja dåligt men han har väll inte hängt med i alla diskussioner kring sånt eller? Be Din man vara lite mer på hugget ?Men pappa, så säger man inte? eller bara shit i det.

Det är väll jättekul att de vill umgås med sina barnbarn och få en bättre relation? De vill hjälpa er när tredje barnet kommer, försök se det positiva i det här istället för att gnälla om att de får några sötsaker.

Du låter som en typisk sån svärdotter som bara tyr sig till sin egen mamma/ familj och helst håller mannens familj på avstånd.

Det är sant det är jag! men det är extremt jobbigt att se mina barn bli obekväma för att farmor och farfar håller fast dem för länge och inte respekterar att de inte vill exempelvis kramas eller att de nästan varje gång säger ? vi blir så ledsna när ni inte kommer och sover hos oss? samtidigt som tjejerna sitter blyga i min och min mans knän. Jag har genom åren försökt ge svärmor och svärfar tips på bättre sätt försöka komma närmare tjejerna men de lyssnar inte på dessa.
Absolut är de snällt att de vill hjälpa till, men jag tycker inte det blir till någon hjälp då jag bara kommer oroa mig om hur barnen har det.

Anonym

I förrgår 11:37

#4

Du och din man behöver ett gemensamt förhållningssätt.
De är rejält tråkiga mot dig. Glesa ut träffarna. Låt din man sköta kontakten med sina föräldrar, han kan åka och hälsa på oftare om han vill.
Era barn lever inte för att tillfredsställa andra människor. Att deras kroppsliga integritet inte respekteras är inte alls bra. Vill de inte kramas så ska det respekteras. Inte heller ska de behöva sova över om de inte vill.

Din man behöver sätta sunda gränser kring er som familj. Som det är nu sätts hans föräldrars vilja och behov framför sin fru och barnen. Han behöver steppa upp och sluta se sina föräldrar som sin familjs överhuvud.

Mindan

I förrgår 15:14

#5

Anonym (Nn) skrev 2026-05-04 00:08:20 följande:

Förlåt men jag tycker du är lite väl gnällig? En svärfar som drar ett dåligt skämt om trillingar, ja dåligt men han har väll inte hängt med i alla diskussioner kring sånt eller? Be Din man vara lite mer på hugget ?Men pappa, så säger man inte? eller bara shit i det.

Det är väll jättekul att de vill umgås med sina barnbarn och få en bättre relation? De vill hjälpa er när tredje barnet kommer, försök se det positiva i det här istället för att gnälla om att de får några sötsaker.

Du låter som en typisk sån svärdotter som bara tyr sig till sin egen mamma/ familj och helst håller mannens familj på avstånd.

Min svärfar fällde en liknande kommentar, och då gick jag på extra kontroller pga att magen inte växte ordentligt.. Tror också det är något som vissa tror att man "ska" säga.

Jag har ändå en bra relation till min svärfar och svarade bara "du, så där säger man inte längre".

Svärmor är knepigare, allt ska vara på hennes villkor och likaså mutar barn och gör saker som vi sagt ifrån att de inte ska göra med mera. Så den delen fattar jag verkligen. Det är otroligt irriterande och man är inte direkt sugen på att ha barnen där. Har sagt ifrån men oj oj oj vilket drama det blir då .....

Men i ert fall, om barnen inte är så sugna på att sova kvar utan er så skulle jag låta dem bestämma, är ju väldigt viktigt de känner sig bekväma.

Anonym (H)

I förrgår 17:10

#6

Anonym (Nn) skrev 2026-05-04 00:08:20 följande:

Förlåt men jag tycker du är lite väl gnällig? En svärfar som drar ett dåligt skämt om trillingar, ja dåligt men han har väll inte hängt med i alla diskussioner kring sånt eller? Be Din man vara lite mer på hugget ?Men pappa, så säger man inte? eller bara shit i det.

Det är väll jättekul att de vill umgås med sina barnbarn och få en bättre relation? De vill hjälpa er när tredje barnet kommer, försök se det positiva i det här istället för att gnälla om att de får några sötsaker.

Du låter som en typisk sån svärdotter som bara tyr sig till sin egen mamma/ familj och helst håller mannens familj på avstånd.

Problemet är väl att svärfar enligt TS alltid säger någon nedsättande kommentar.

Och att svärföräldrarna alltid sätter upp barnen mot vad föräldrarna säger ska gälla.

Alla har väl varit med om någon klumpig kommentar, eller att svärföräldrar sticker åt barnen något som kanske inte var optimalt nyttigt.

Men TS svärföräldrar är respektlösa mot TS och partnen måste säga ifrån. Det är hans uppgift.

Anonym (Mmhm)

I förrgår 18:22

#7

Anonym (Nn) skrev 2026-05-04 00:08:20 följande:

Förlåt men jag tycker du är lite väl gnällig? En svärfar som drar ett dåligt skämt om trillingar, ja dåligt men han har väll inte hängt med i alla diskussioner kring sånt eller? Be Din man vara lite mer på hugget ?Men pappa, så säger man inte? eller bara shit i det.

Det är väll jättekul att de vill umgås med sina barnbarn och få en bättre relation? De vill hjälpa er när tredje barnet kommer, försök se det positiva i det här istället för att gnälla om att de får några sötsaker.

Du låter som en typisk sån svärdotter som bara tyr sig till sin egen mamma/ familj och helst håller mannens familj på avstånd.

Ja jag håller med. Det blandas och ges i trådstarten. Såklart inte bra om någon försöker tjata sig till kramar eller så, där tycker jag det är rimligt med gränser.

Men skämt om att man blir rund när man väntar barn? Kom igen. Eller att de gärna avlastar er och hjälper till, det är faktiskt ett erbjudande om hjälp.

Fokusera på de viktigaste sakerna men hugg inte på allt och skapa konflikter av allt - ingen är perfekt, och i relationer med andra får man ge och ta.

Anonym (Mmhm)

I förrgår 18:26

#8

Anonym (Mamma+3) skrev 2026-05-04 05:35:40 följande:

Det är sant det är jag! men det är extremt jobbigt att se mina barn bli obekväma för att farmor och farfar håller fast dem för länge och inte respekterar att de inte vill exempelvis kramas eller att de nästan varje gång säger ? vi blir så ledsna när ni inte kommer och sover hos oss? samtidigt som tjejerna sitter blyga i min och min mans knän. Jag har genom åren försökt ge svärmor och svärfar tips på bättre sätt försöka komma närmare tjejerna men de lyssnar inte på dessa.
Absolut är de snällt att de vill hjälpa till, men jag tycker inte det blir till någon hjälp då jag bara kommer oroa mig om hur barnen har det.

Därför tycker jag det är viktigare att fokusera på några få saker. Inte blanda in nåt misslyckat skämt liksom utan sålla ut det relevanta.

Kan inte din man sova över med ett barn hos sina föräldrar då som en utflykt? Vad är det som barnen tycker är jobbigt att vara där? Hur är de med dina föräldrar och vad är annorlunda? Hur är din mans inställning till dina föräldrar?

Anonym (G)

I förrgår 19:15

#9

Säger du nej så är det nej. De får umgås med barnbarnen hemma hos er där ni bestämmer.

Anonym (Mamma+3) Trådstartaren

I förrgår 21:45

#10

Anonym (Mmhm) skrev 2026-05-04 18:22:50 följande:

Ja jag håller med. Det blandas och ges i trådstarten. Såklart inte bra om någon försöker tjata sig till kramar eller så, där tycker jag det är rimligt med gränser.

Men skämt om att man blir rund när man väntar barn? Kom igen. Eller att de gärna avlastar er och hjälper till, det är faktiskt ett erbjudande om hjälp.

Fokusera på de viktigaste sakerna men hugg inte på allt och skapa konflikter av allt - ingen är perfekt, och i relationer med andra får man ge och ta.

Absolut är det av störst intresse och relevans hur de agerar mot mina barn. Men vi har ändå känt varan i 10 år jag och mina svärföräldrar och jag har genom åren sagt emot och försökt förklara att jag inte uppskattar hur svärfar ibland pratar om eller till mig. Men ändå så fortsätter han. Även om jag ska stå ut med sånna saker så vill jag inte att mina tjejer ska tro att det är okej att kommentera eller få kommentarer (skämt) hur ens kropp ser ut, skoja om att min man kunnat få vem som helst men valde tydligen mig, att han förmodligen har flera andra tjejer på jobbet mm. Så jag anser att hur han beter sig och agerar är av relevans och speciellt då han säger sån inför mina barn. Jag kan inte se hur det gynnar eller förgyller min svärfars liv att säga sånna saker till mig oavsett om det är ett skämt eller inte.

Anonym (Mamma+3) Trådstartaren

I förrgår 22:11

#11

Anonym (Mmhm) skrev 2026-05-04 18:26:08 följande:

Därför tycker jag det är viktigare att fokusera på några få saker. Inte blanda in nåt misslyckat skämt liksom utan sålla ut det relevanta.

Kan inte din man sova över med ett barn hos sina föräldrar då som en utflykt? Vad är det som barnen tycker är jobbigt att vara där? Hur är de med dina föräldrar och vad är annorlunda? Hur är din mans inställning till dina föräldrar?

Jag har själv föreslagit att min man ska sova med barnen där men han (Min man) tycker att det skulle kännas konstig. Det som min 5 åring specifikt sagt är att hon inte tycker om att farmors håller fast henne, att farmor och farfar vill leka skrämlekar där de jagar, roper högt eller kittlar dem och inte slutar när om de säger stopp. Eller att det inte är kul om farmor och farfar blir ledsna när man inte vill komma och sitta i knät, leka eller krama, det är jobbig i magen. Då vi föreslagit att de kan sova där säger den äldre att Lilla syster kan sova där jag vill sova med mormor och morfar eller med er (oss föräldrar) jag skulle sakna er för mycket hos farmor och farfar. Min man tycker väldigt mycket om mig föräldrar och lämnar gärna barnen där utan problem. Mina föräldrar är mer inlyssnande, ger barnen tid om de är blyga och så vidare. De erbjuder såväl självständig lek som att leka tillsammans med tjejerna och har alltid respekterat regler och inte ifrågasatt saker som skärmtid, vilorutiner, sötsaker eller integritet.
Min man säger ofta ifrån men inte alltid på ett sätt så att man vet att han menar alvar eller sätter ner foten. Han försvarar mig om hans pappa säger något som går för mycket över gränsen. Men nu sedan svärfar blivit mer sjuk tycker han det är svårare att säga ifrån

Anonym (hej)

Igår 14:19

#12

Jag får lite intrycket av att du tyvärr är som min mamma som aldrig lät oss barn få en naturlig relation med våran pappas föräldrar. Vi var ständigt hos mina morföräldrar. Sov över och fick en fin relation. Farföräldranra träffade vi nästan bara på födelsedagar trots att de bodde lika nära. Jag minns också att jag blev nervös av att åka till dom ibland särskilt de enstaka gångerna vi sov över.

I efterhand har jag förstått att den osäkerheten bestod i att vi inte kände dom lika bra som mormor. Men minst like mycket att det alltid var dålig stämning hemma med en arg och irriterad mamma som gjorde mycket klart att hon hatade att vi skulle vara där istället för hos hennes föräldrar. Det var orsaken till att det alltid blev stelt mellan oss.

Nu i vuxen ålder har jag förstått att farmor och farfar flera gånger ringde och grät över telefon och frågade varför vi inte fick lära känna varandra bättre. De visade aldrig något utav detta för oss barn dock. Utan de höll fasaden uppe.

Hoppas för dina barns skull att du inte iaf medvetet sabbar denna relation. Jag får fan ont i magen av att läsa dina egna ord.

Anonym (Mamma+3) Trådstartaren

Igår 18:04

#13

Anonym (hej) skrev 2026-05-05 14:19:11 följande:

Jag får lite intrycket av att du tyvärr är som min mamma som aldrig lät oss barn få en naturlig relation med våran pappas föräldrar. Vi var ständigt hos mina morföräldrar. Sov över och fick en fin relation. Farföräldranra träffade vi nästan bara på födelsedagar trots att de bodde lika nära. Jag minns också att jag blev nervös av att åka till dom ibland särskilt de enstaka gångerna vi sov över.

I efterhand har jag förstått att den osäkerheten bestod i att vi inte kände dom lika bra som mormor. Men minst like mycket att det alltid var dålig stämning hemma med en arg och irriterad mamma som gjorde mycket klart att hon hatade att vi skulle vara där istället för hos hennes föräldrar. Det var orsaken till att det alltid blev stelt mellan oss.

Nu i vuxen ålder har jag förstått att farmor och farfar flera gånger ringde och grät över telefon och frågade varför vi inte fick lära känna varandra bättre. De visade aldrig något utav detta för oss barn dock. Utan de höll fasaden uppe.

Hoppas för dina barns skull att du inte iaf medvetet sabbar denna relation. Jag får fan ont i magen av att läsa dina egna ord.

jag beklagar att du inte haft en sån nära relation till dina farföräldrar som du önskat pågrund av din mammas relation till dem. Jag uppmuntrar ofta min man att åka och träffa sin föräldrar tillsammans med barnen även om jag inte alltid känner mig super taggad på att åka dit. Han åker sällan då. Jag pratar aldrig illa om dem iför eller med mina barn och oavsett så försöker jag prata om att det ofta finns som alternativ att åka och vara hos farmor och farfar. sen anser jag inte att det är super viktigt att pressa barnen till att sova eller leka med dem om de inte vill, tänker att det kan ge motsatt effekt om dom känner sig ?tvingade? då det inte är något tvång. dom är ändå bara 5 och 3 år och vem vet om några år kanske de bara vill sova och vara hos farmor och farfar, och då kanske tjejerna själv kan förmedla var deras gränser går och att farmor och farfar förhoppviss respekterar de. Men nu anser jag att det är min och min mans ansvar att säga till och sätta gränser där vi ser att våra barn blir obekväma.

Anonym (H)

Igår 18:16

#14

Anonym (hej) skrev 2026-05-05 14:19:11 följande:

Jag får lite intrycket av att du tyvärr är som min mamma som aldrig lät oss barn få en naturlig relation med våran pappas föräldrar. Vi var ständigt hos mina morföräldrar. Sov över och fick en fin relation. Farföräldranra träffade vi nästan bara på födelsedagar trots att de bodde lika nära. Jag minns också att jag blev nervös av att åka till dom ibland särskilt de enstaka gångerna vi sov över.

I efterhand har jag förstått att den osäkerheten bestod i att vi inte kände dom lika bra som mormor. Men minst like mycket att det alltid var dålig stämning hemma med en arg och irriterad mamma som gjorde mycket klart att hon hatade att vi skulle vara där istället för hos hennes föräldrar. Det var orsaken till att det alltid blev stelt mellan oss.

Nu i vuxen ålder har jag förstått att farmor och farfar flera gånger ringde och grät över telefon och frågade varför vi inte fick lära känna varandra bättre. De visade aldrig något utav detta för oss barn dock. Utan de höll fasaden uppe.

Hoppas för dina barns skull att du inte iaf medvetet sabbar denna relation. Jag får fan ont i magen av att läsa dina egna ord.

Det är väldigt lätt att överföra sina egna upplevelser till andras relationer. En del människor kan t.ex. inte föreställa sig att en mamma kan vara elak, för att deras egen var snäll och så vidare.

Jag föreslår att man frågar TS närmare om hur relationerna ser ut, än att direkt gå in i en egen erfarenhet.

Anonym (hej)

Igår 18:17

#15

Anonym (Mamma+3) skrev 2026-05-05 18:04:33 följande:

jag beklagar att du inte haft en sån nära relation till dina farföräldrar som du önskat pågrund av din mammas relation till dem. Jag uppmuntrar ofta min man att åka och träffa sin föräldrar tillsammans med barnen även om jag inte alltid känner mig super taggad på att åka dit. Han åker sällan då. Jag pratar aldrig illa om dem iför eller med mina barn och oavsett så försöker jag prata om att det ofta finns som alternativ att åka och vara hos farmor och farfar. sen anser jag inte att det är super viktigt att pressa barnen till att sova eller leka med dem om de inte vill, tänker att det kan ge motsatt effekt om dom känner sig ?tvingade? då det inte är något tvång. dom är ändå bara 5 och 3 år och vem vet om några år kanske de bara vill sova och vara hos farmor och farfar, och då kanske tjejerna själv kan förmedla var deras gränser går och att farmor och farfar förhoppviss respekterar de. Men nu anser jag att det är min och min mans ansvar att säga till och sätta gränser där vi ser att våra barn blir obekväma.

Jag hoppas du tänker på att barn snappar upp direkt när något känns fel. Jag kan garantera att om du hade pratat positivt om farmor och farfar och inte själv försöker undvika dem så hade barnen inte haft en oroskänsla att göra mamma ledsen om de åker dit. Din attityd påverkar barn mer än du tror.

Anonym (Mamma+3) Trådstartaren

Igår 18:57

#16

Anonym (hej) skrev 2026-05-05 18:17:58 följande:

Jag hoppas du tänker på att barn snappar upp direkt när något känns fel. Jag kan garantera att om du hade pratat positivt om farmor och farfar och inte själv försöker undvika dem så hade barnen inte haft en oroskänsla att göra mamma ledsen om de åker dit. Din attityd påverkar barn mer än du tror.

Det är absolut så att barn snappar upp på olika humör och stämningar! Det kan vara så som du analyserar situationen och det är viktig att försöka se saker ur olika synvinklar. Det kan också vara att mina barn inte uppskattar hur då specifikt deras farfar öppet ?skämtar?/ pratar till eller om mig (exempelvis att han satt nötter i maten vilket alla är medvetna om att jag är allergisk mot). Eller att svärmor och svärfar öppet säger till mina barn att dem blir ledsna om barnen inte uppfyller deras behov av att vara fysiskt nära dem genom kramar, sitta i knä och så vidare.
jag vill såväl att mina barn som att jag ska kunna ha en bra relation till farmor och farfar/ svärmor och svärfar. Men efter 10 år var av 5 med barn i bilden där man försökt förklara, förbättra, ge tips eller bara försöka ha öppen kommunikation så att alla kan känna sig glada, trygga och nöjda utan att man bli respekterad så kommar man till en punkt då det känns ganska ensamt och man undrar ibland varför man försökt så hårt att jobba för en relation som inte de andra parterna jobbar för. Om de så gärna vill vara med barnen varför kan de då inte följa de ramar vi satt upp? Och varför ska svärfar fortsätta försöka såra mig genom att exempelvis säga att min man är otrogen? vet inte har de kan tro att sånna saker ska stärker relationen till mina barn, mig eller min man

Dålig relation till svärföräldrarna

INNEHÅLL