• Kluran

    Nu har vi äntligen vågat be om hjälp.....

    Hej på er!

    Behöver bara lite stöd och peppande ord från er. Jag och min sambo har försökt få barn i 2 års tid. Det senaste året har vi försökt riktigt aktivt, med ägglossningsstickor och alla möjliga knep för att lyckas. Men vi har inte lyckats bli gravida - varje månad har mensen kommit och jag har blivit mer och mer orolig.

    Men nu har vi äntligen tagit mod till oss och ringt en privatklinik för att få komma på utredning. Vi ska på vårt första besök om några dagar. Egentligen borde jag väl vara glad, men jag är bara oerhört ledsen och orolig. Jätterädd för att dom ska hitta något allvarligt fel....
    Är det någon mer som också ska börja på utredning snart? Det skulle kännas skönt att kunna bolla lite tankar med någon i samma situation och kanske följas åt under vägen....
    Kramar/ Kluran

  • Svar på tråden Nu har vi äntligen vågat be om hjälp.....
  • Lamie

    Så kände jag med inför första besöket. Men väl där slappnade jag av helt och hållet och tyckte tom att det var skönt, nu när någon anna steg in och funderade och kollade om vi hade problem.
    Däremot blev jag lite förvånad när det väl kom frama tt det var hos meg det låg, maken hade tidigare berättat att det tog 4 år för honom och hans ex att få deras dotter. Så jag var väl kanske lite troende om att det vaar hos honom det låg. Men iallafall, jag litar på mina läkare och tycker det är enormt skönt att ha dem att rådfråga.

    Tycker ni gör rätt som ber om hjälp, ibland behövs den och då är det tacksamt!

    Lycka till!
    Stora varma kramar Sossie


  • Annabel

    Här har ni en till.
    Vi har försökt från och till i 3 års tid, på något sätt så har vi ändå hoppats och trott att det skulle gå, men icke -Har varit på väg och ringa sååå många gånger, men känner precis som du (Kluran) Tänk om de hittar något allvarligt fel..man e ju livrädd för det.
    Men nu måste vi nog samla mod och söka hjälp...för denna längtan..oro..önskan..och så kommer den där mensen varenda eviga månad..detta tar ju knäcken på en.

  • Kluran

    Hej igen!

    Förra veckan var vi på vårt första utredningsbesök. Dom tog blodprover på mig och gjorde en gynundersökning med ultraljud som såg bra ut. Svaret på blodproverna kommer om några veckor. Min sambo var och lämnade in spermaprov idag. Så nu är det bara och vänta.... Nervöst....

    Jag var jättenervös inför vårt besök, men när vi väl var där så kändes det ganska avlappnat. Det kännss skönt att äntligen få hjälp utifrån, från någon som verkligen kan detta. Jag är så oerhört trött på att ställa en massa diagnoser själv... man blir ju ganska duktig på det när man söker svar själv via nätet och via böcker.... .

    Sen måste jag bara berätta vad min gyn sa när jag berättade att jag har använt ÄLstickor... Han var helt emot dessa stickor och menade att dom inte alls är tillförlitliga. Han menade att ÄLstickor egentligen bara är bra för några personer - och det är tillverkarna och försäljarna..... . Jag ska aldrig mer köpa ÄLstickor!!! Jag har lagt ner hur mycket tid och pengar som helt på dessa stickor och jag har också fått utslag vid flera tillfällen, men nu får det vara slut på användandet av dessa....
    Jag vet att det är många som har blivit hjälpta av ÄLstickor och det är ju bra förstås. Men jag kommer lägga mina pengar på annat nu...

    Hur som helst - det känns skönt att vi äntligen har vågat be om hjälp! Denna ständiga oro, som Annabel också skriver om, gjorde att jag och min sambo mådde allt sämre.... Men nu känns allt lättare. Kram på er!

  • fia4

    Skönt att ni har kommit iväg Kluran. Jag hoppas att vi får en kallelse snart..
    ÄLstickor är det enda jag inte har provat, efter ditt inlägg tror jag nog att det är bäst att låta bli oxå..
    Sitter här med värkande bröst och väntar på mensen, som säkert kommer om ca en vecka. Det är de här veckorna som är värst, äl har varit o mensen på väg. Tror att jag har blivit inbillningssjuk, känner mig psykotisk ibland, av all denna väntan o längtan.
    Kram till er allihop som har gjort det lite lättare, jag e faktiskt inte ensam...

  • snobben

    Hej alla!

    Hur går det för er? mensen kom som ett brev på posten även denna mån, nu är den över och nu börjar alla försök igen...jag är trött på det för glädjen försvinner mer och mer. Nu måste vi ringa...men vart ringer man? En barnmorska eller?

    Pratade med min sambo i veckan och då sa jag att jag vet inte vilket som är värst att få höra att nåt är fel eller att inte höra att nåt är fel, att allt ser bra ut. Om det är nåt fel så får man säkert hjälp mot det men om det inte visar nåt, vad gör man då? Tragglar på i 2 år till?

    Jag håller tummarna för er...massor!

  • fia4

    Väntar på mensen, som vanligt...
    Snobben, du kan ringa till gyn. Det gjorde iaf jag eftersom vi inte har nån privatklinik i närheten. Hoppas att det löser sig för er.. Önskar er lycka till..
    Hoppas för min och er allas skull att det fastnar nåt, och att vi får vårat mirakel..

    Kramar till alla

  • Spinnaren

    Snobben,
    Om de hittar anledningen till er barnlöshet så kan de i de allra flesta fall hjälpa till att lösa det. Om de inte hittar ngt fel (som de inte gjorde på vår utredning) så har ni förmodligen möjlighet till IVF eller dyl ändå om ni vill. Efter vår utredning, som alltså inte visade ngt konstigt, så fick vi lov att försöka själva i ytterligare 6 månader innan vi fick komma till IVF. Men det är helt säkert olika i landstingen.
    Lycka till! Kram

  • fia4

    Hej igen!! Mensen kom den här månaden oxå.. Orkar inge mer snart, vi har fortfarande inte hört nåt om utredningen.. Verkar ta en himla tid.. Skulle vilja komma iväg snart så att man kan ta smällen om det är negativt. Vilket jag antar att det är.. Eftersom det har tagit sån tid.. slängde pillren för 3 år sen i sommar!!!

    Ville bara spy ur mig det..
    Kram på er alla

  • Hoppful

    Vi väntade ett år innan vi sökte hjälp. Det kändes fånigt att prata med en kurator för " det är ju inget fel på oss..." Nu när vi vet vad felet är känns det bättre. Hoppas bara att sjukhuset kan hjälpa oss med andra fixar hemma i sovrummet.

  • Ninnii

    I augusti har vi försökt i 2 år. Vi har pratat om att påbörja en utredning men jag vågar ärligt talat inte. Man har hört alla prata om små operationer osv.. Är livrädd för det !!

  • Ninnii

    Aja, igår fick jag ringt och den 7 juni ska vi påbörja vår utredning. Jätte skönt att ha det gjort måste jag säga.

  • fia4

    Vad fort det gick för er, Ninnii. Sökte ni på en privatklinik? Vi har fortfarande inte fått nån tid.. Det är tre mån sen jag ringde, skulle ev få besked i slutet av maj när vi får komma!!

  • Ninnii

    fia84- Nej det gjorde vi inte. Vi ringde MAS i Malmö.
    Oj det var ju ett bra tag. Hoppas ni får er efterlängtade tid snart :)

  • fia4

    Hej allihop! Tänkte bara höra hur det går för er.. Vi kanske får komma igång med utredningen i aug, nu e det ju semestertider!!!
    Mensen kom som vanligt som ett brev på posten den här mån oxå..
    Hoppas iaf att det går bra för er.

  • Ninnii

    fia4- Det var tråkigt att kärringen dök upp . Vi får alla hoppas på bättre lycka nästa gång. Fast det har man sagt många ggr nu tycker jag.

    Vi var som sagt på vårt första besök 7 juni. Jag fick ta blodprov. Sambon fick två spermaburkar som han ska fylla och lämna in innan september. Jag har börjat tempa och ska göra det fram till nästa mens men ska försöka göra det i två månader.

    Som ni märker så kommer vi inte till förrän i september.

Svar på tråden Nu har vi äntligen vågat be om hjälp.....