Snart ger jag upp...

Vi har samma problem, efter ett år brukar man kunna göra en utredning, och ni har ju kvalifiecerat er till det. Dom hittade inga fel på oss så det är bara att bita ihop.

Slutade med p-pillerna juni 05...till en början tog vi det inte så seriöst, utan "händer det då händer det = kul". Men ju längre tiden har gått, ju mer vill man och desto mer seriösa har försöken blivit. Nu vill jag inte vänte längre!! vill ha knott!! Vill kunna berätta för min man att han ska bli pappa...men den stunden har inte kommit än...

Har nu köpt en bunte äl.stickor. Ger det en månad, för att se om de ger utslag. Om inte så ska jag nog ta tag i att söka hjälp...då har det ju gått 1 år...

nä, rr jag inte testat, däremot har jag knaprat Apiforce och Folsyra utan direkt resultat (möjligen att mensen har blivit en aningen mer regelbunden, men det är svårt at avgöra om det har med det att göra)

Hej!
Jag gifte mig gansak tidigt och ville bli en ung mamma så vi började fösöka ganska så snart efter 1,5 år då jag var 22 år så sökte jag på KK och fick en tid snabbt. Nu är jag 27 år och vi kämpar fortfarande. Så länge läkarna ger mig hopp så tänker vi försöka. Ge inte upp hoppet. Men du kan ju börja med att göra utredning.

Ända utvägen för oss är IVF/ICSI.

vi har försökt i 12 månader nu.....denna är den 12:e försöket och jag hoppas att jag plussar om några dagar..

Vi har gjort utredningen , alla tester, titthållsoperation, äggledarspolning & hela paketet, allt ser fint fint hos oss så det är bara att köra

det finns ingenting jag önskar mig mer nu än ett graviditet, ett kärleksbarn som vi kan älska och gossa med och vakna på nätterna och bytta blöja,...Vi har blivit besatta båda två men ....hoppas vårt tur kommer snart!

lycka till tjejer!

I juni fyller jag 39, i september har vi försökt i två år. 3 tidiga missfall...och nu tryter orken rejält. Inget fel på någon av oss förutom att jag kanske inte ägglossar varje månad.
Måste betala för ev IVF, men sambon säger att vi inte har råd...rkrelsjkdjlskjslkjf. Kan tilläggas att han redan har tre barn, så hans längtan är inte så stor...in fact, så är den minimal.
Jag har ett stort ställningstagande att ta själv. Leva kvar och riskera att missa allt, bli bitter barnlös...eller lämna och start om själv och adoptera.
Vad skulle ni ha gjort?
Jag älskar mitt liv.
Urk...
/Cyndee

Om din man inte vill ha fler barn, kan du ju inte tvinga honom. Hur kommer det sig att ni ändå försökt i 2 år? Är det bara betalningen för IVF han inte vill ställa upp med?

Du måste ju välja och det är bråttom. Jag tycker att han verkar omogen, och såklart eftersom han redan har barn, så borde han också vilja att dina drömmar förverkligas, tycker man. Men det verkar inte som han tar hänsyn till dina känslor eftersom han redan "har sitt på det torra".

Jag hade lämnat en så egoistisk man som inte förstod min barnlängtan, och adopterat själv.

Vad du än gör så lycka till och hoppas det löser sig.

Har försökt i 7-8månader inegt resultat...men hoppas hoppas att de blir ett + i juni...annars så vet ja inte va ja ska göra...börjar tappa hoppet lite...