Min dotter höll på att födas i vecka 33 och i vecka 34 när jag var på hemväg efter att ha varit inlagd, bestämde jag mig för att nuta fullt ut av min graviditet, eftersom jag inte visste när den skulle ta slut....
Jag njöt och njöt och önskade att jag skulle få vara gravid länge till, men när Lilja sen föddes i 37+2 hade jag inte njutit färdigt. Trött på att vara gravid, vad var det liksom?
Fler?
Jag födde i 41+2 (tror jag, visst blir det det när barnet är fött nio dagar efter BF?) efter en riktig räkmacke-graviditet.
Hann vara ledig i tre veckor och det var nog de bästa veckorna på länge, men det var ju också en väldigt fin höst i höstas. Jätteskönt att sova länge på mornarna, äta frukost och läsa tidningen i lugn och ro, ta en promenad, sova lite, läsa lite, äta lite mellanmål, ta en dusch, läsa lite till... Varje kväll när jag gick och lade mig höll jag tummarna för att jag skulle få sova hela den natten också.
Det enda var väl att sista veckan var jag lite irriterad över att mina sgi-dagar började gå åt.
Men sedan var det ju kul/skönt när hon kom, förstås.
jag är sååååååå less på att vara gravid.. är på BF+3 idag och önskar magen dit pepparn växer för tillfället! hade tröttnat redan runt v37-38!
Gick över hela två veckor men tyckte det var underbart. Har aldrig mått så bra som när jag var gravid. Gick omkring och det kändes som om jag bar på världens hemlighet och kommer så väl ihåg att jag kom på mig själv att alltid småler... Hoppas nu att snart bli gravid igen och hoppas då såklart att jag kommer ha samma tur igen!
Jag var aldrig trött på att vara gravid.
Fick dotter för 2 veckor sen o hon kom 1 vecka tidigare BF.
Få se om nästa gravidtet blir samma sak?
Man vet ju aldrig!
Jag tröttnade aldrig!
Det var så underbart att vara gravid, har aldrig varit så stolt och impad av min egen kropp. Det är verkligen ett mirakel 
Jag fick göra planerat kejsarsnitt i v 38+4. Kanske hade jag tröttnat om jag gått hela tiden ut, det lär ju vara de sista dagarna som är dryyyga!
Hoppas verkligen att det blir en nästa gång..
Åh, det här är det jag misstänker! Jag har mellan 3-8 veckor kvar och älskar det här så mycket! Tror jag kommer kvala in under denna kategori, och trösten är ju att man planerar vara gravid flera gånger hehe!!!!!:)
Hatade att vara gravid och såhär 1,5år senare ser jag fortfarande tillbaka på det med avsky. Tröttnade med andra ord redan vid de första graviditetssymptomen... Gick en vecka över tiden också :P
Jag hann inte heller tröttna. Många frågade mig om jag inte kände "men kommer bebisen aldrig- nu är jag redo", men jag kände aldrig så. Bebis kom 2 dagar tidigare än beräknat och jag mådde toppen ända fram tills dess så jag levde som "vanligt" fram tills dess. Tror att jag känt annorlunda om jag typ mått dåligt el gått över tiden, haft ont nånstans etc..
Jag har njutit av båda graviditeterna och aldrig känt någon längtan att det ska sätta igång innan bf som så många verkar önska. Första föddes v41+6 och andra v38+6. De flesta brukar reagera med att tycka synd om mig som gick över tiden så mkt med ettan och tycka det var skönt för mig att få föda tidigare med tvåan. Håller inte med dem.
Jag blev berövad på sista tiden med båda mina barn. Jag älskade att vara gravid och var inte alls beredd på att magen skulle försvinna så snabbt. Ettan föddes i v 36 och tvåan i v 34. Med ettan hade jag foglossning från v 8 och med tvåan var fogarna det första tidiga tecknet på en ny graviditet några dagar innan bim. Men förutom foglossningen så har jag haft bra graviditeter och jag äääääälskar verkligen att vara gravid. Nästa gång SKA jag banne mig gå tiden ut!
Vad är det ni älskar så mycket med att vara gravida?