• Hannah74

    Rädd att någon annan får barn innan mej!

    Hej.
    Är så fånig men måste skriva av mej lite. Vi kämpar ju för att få barn, förhoppningsvis framme i kön i höst. Nu är det så att min killes storebror(äntligen) fått en flickvän sen ett halvår tillbaka. Han är ju äldre än min sambo även om jag är äldre än storebrodern. (min sambo är 3 år yngre)

    Flickvännen har ett barn sen tidigare som är några år gammal.
    Jag står nära mina svärföräldrar o vi tycker mkt om varandra. Har ingen egen pappa och min mamma bor långt bort så det har liksom blivit en liten extrafamilj.
    De vill ju såklart jättegärna ha barnbarn och sörjer med oss.

    Men nu är det så att i stället för att slappna av helt och tycka att det är jättekul att brodern fått en flickvän, som dessutom är jättetrevlig, så oroar jag mej att de ska bli med barn...! Typ: det var inte planerat mm mm.

    Eftersom hon redan har barn innan så går det (förmodligen) lätt kanske.

    Och jag vill inte det! Min sambo tycker jag är urlöjlig, men det skulle vara värsta mardrömmen för mej.

    Både att det skulle vara jättejobbigt att ha en "oplanerad" graviditet så nära på OCH att de i så fall skulle få första barnbarnet i "min" familj..

    Hur hanterar ni sådana situationer- man vill ju vara så glad för sina nära o kära när de blir gravida o får barn, men det är så svårt ibland!

    Bästa vännen började planera efter mej och nu har hon 2 barn och jag har ju såklart inga ännu- men henne tycker jag inte det är ett dugg jobbigt med, bara jättekul att hon har barn.

    Men lite samma med mina 4 småsyskon, de är ju mellan 19 och 29 och jag skulle nog tycka det kändes jättejobbigt om det började planera barn nu och lyckades direkt... FÖRE mej!

    Hatar att jag känner så här, vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Rädd att någon annan får barn innan mej!
  • Chokladälskare

    Hej!!! Känner igen mig i alla er......känns som om hela mitt umgänge ska ha barn, vart man vänder sig så är tjocka magar....och allt man vill är ju att själv ha en....*ler*

  • Birsen

    Jag känner med er. Minna vänner har fått sina andra barn och ändå började vi försöka innan dom. Det är jobbigt.
    Och som sagt alla råd man får. Vissa är så korkade så jag undrar värkligen vad folk tänker med.

  • Gnussan

    Jag förstår också känslorna. Man önskar ju alla gott, men ibland känns det tungt för en själv... Lycka till och hoppas du hinner först!

  • Stossan

    Jag känner oxå igen mig i de här känslorna. Skitjobbigt när folk omkring får barn o blir gravida. Visst önskar man dem all lycka...men ändå kan man inte vara 100% glad för deras skull.
    Det är några kompisar o syskon som vet att vi kämpar...men de som inte vet (föräldrar o kollegor) kommer ofta med kommentarer om att det borde väl snart vara dag...
    Det enda vi vill är ju att få barn!

  • Margaret

    Känner igen dendär kapplöpningen mot barn. Fy vad det är jobbigt. Men efter att ha läst alla inlägg kan jag bara konstaterat att jag tror att alla här har en stor fördel: att man är medveten om att man är avundsjuk och mår dåligt av det. En del kommer inte ens så långt och det tror jag är ännu värre.

    Det bästa med avundsjuka, sa någon, är att då vet man vad man vill ha. Någon annan har det som man själv vill ha. Så enkelt och så svårt är det. M.

  • Trinity78

    Jag vet precis hur det känns. Det är 5 st i min bekantskapskrets som är gravida nu och jag bryter ihop och storlipar varje gång nån mer berättar att de ska ha barn. Jag önskar ofta att jag kunde isolera mig nånstans där ingen blev gravid, det är alldeles för jobbigt och smärtsamt att se alla dessa magar när jag själv inte får uppleva det. Jag har så mycket kärlek inombords som jag så desperat vill ge till nån (mer än sambon) men tydligen är jag inte värd att bli mamma.


    Reality is a bore
  • rödbetan

    Jag förstår och är tyvärr i den situationen att någon annan han före ( har en tråd om det)..
    Min syster är för jävligt då jag hållit på i 11 år och hon inte ens ett.. Men låt inte sorg och oro gå ut över dig själv.. Jag försöker ta en sak i taget nu..

  • Hannah74
    rödbetan skrev 2006-05-14 15:19:37 följande:
    Jag förstår och är tyvärr i den situationen att någon annan han före ( har en tråd om det)..Min syster är för jävligt då jag hållit på i 11 år och hon inte ens ett.. Men låt inte sorg och oro gå ut över dig själv.. Jag försöker ta en sak i taget nu..
    Kan du inte länka tråden?
    Man är inte dummare än man gör sej..
  • Yrslan

    Att oroa sig för någonting man ändå inte kan påverka leder bara till att man går och mår dåligt över någonting som kanske aldrig inträffar,och om det inträffar så kan du inte göra något åt det i allafall.

  • Hannah74
    Yrslan skrev 2006-05-14 23:07:05 följande:
    Att oroa sig för någonting man ändå inte kan påverka leder bara till att man går och mår dåligt över någonting som kanske aldrig inträffar,och om det inträffar så kan du inte göra något åt det i allafall.
    Jo, jag vet. Vill ju absolut inte ha dessa tankar, men så kommer de smygande ibland ändå..
    Man är inte dummare än man gör sej..
  • Trinity78
    hannah30 skrev 2006-05-14 23:10:23 följande:
    Jo, jag vet. Vill ju absolut inte ha dessa tankar, men så kommer de smygande ibland ändå.. Man är inte dummare än man gör sej..
    Nej, det är ju verkligen inte nåt man önskar sig men tyvärr så är det så det är.
    Reality is a bore
  • Michas

    Usch.. skäms ihjäl för de här känslorna, men jag hade banne mig lust att knuffa folk (läs : blivande mammor) nedför trapporna när jag var som mest nere.. Så jag låste in mig hemma och vägrade träffa andra

    Hade vänner som blev oplanerat gravida, andra som gjorde abort och ytterligare några som blev på smällen efter 3 lååånga månader (enligt dem själva) medans jag förlorade knodd efter knodd..

    Trots att jag nu äntligen är gravid och det verkar gå bra så kan jag inte träffa andra som har barn eller som är längre gångna i graviditeten än mig. Urlöjligt, kanske, men jag kan bara inte. Trodde det skulle gå över när jag passerat den magiska 12 veckors gränsen, men icke. Nu hoppas jag att de här känslorna försvinner när jag får hålla min lille i famnen.

    / Micha

  • cilla35

    Hej!
    Min mans bror har fått barn för över en månad sen. Vi har fortfarande inte varit o hälsat på fastän vi bor i samma kommun. Efter vårt MA så orkar jag bara inte. Vi skulle ju också ha barn o nu bara påminns jag om det barnet vi inte fick. Det hör till saken att de hörde inte ens av sig på något sätt efter vårt knyte dog.
    I måndags morse kom broren in på min mans arbete o frågade varför vi UNDVEK dem. Hur kan man fråga så dumt. De borde väl iallafall förstå att man inte mår så bra när man just mist sitt barn. Men det enda de vill är o visa upp sin son, skit i oss.
    Min man berättade om hur dåligt jag mådde. Då sa han bara att man måste ju försöka att rycka upp sig.
    Nu vill jag ännu mindre träffa dem, jag tycker de är egoistiska.
    Vad tycker ni är det jag som är dum eller!!

  • Michas

    Tycker inte du / ni är det minsta egoistiska. Ni har all rätt att ta hand om er själva först och sätta era känslor i första hand. Brorsbarnet mår knappast dåligt av att ni inte kommer och hälsar på under de första månaderna heller

    Nä, ta hand om er och åk och hälsa på först när ni känner att ni vill och orkar.

    Frivillig kram
    / Micha

Svar på tråden Rädd att någon annan får barn innan mej!