• rallarrosen

    Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

    Jag tror inte att det är så många som "fastnar" i IVF-karusellen, och inte heller så många som gör jättejättemånga IVF-försök. Det låter på många här som om det är så. De flesta gör några få försök. En del lyckas tack och lov. Men de som inte lyckas, som bara provat. Och de som väljer bort både IVF och adoption men säger sig ha stark barnlängtan?
    Att så många av dessa inte väljer att adoptera har jag svårt att förstå, har inga såna runtom mig och har inte hört deras skäl. Jag är nyfiken på hur de tänker det tänker jag inte hymla om.

    Jag kan tänka mig;

    Att de inte känner nån adopterad/adopterare och därför känns det främmande.

    Att de inte tror sig klara en utredning. De tror man ska vara helt perfekt för att adoptera.

    Att de inte vill sticka ut, de vill "vara som alla andra".

    De tror på massmedias dåliga bild av hur det går för adopterade.

    De tror att det kostar mer än vad det gör/ eller de har inte råd.

    De tror inte på internationell adoption som sådan. Typ - man ska inte ta barn från deras ursprungskultur.

  • Svar på tråden Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?
  • Cerdrica

    Fast statistiken säger ju inget om just DINA chanser att bli gravid med IVF! Det är vad jag vill ha fram. Om 30 par före er misslyckats så har ni ingen garanti att ni klarar det, för att ni faller inom de 70%. Jag har noll koll på siffrorna, jag bryr mig inte. Jag gillade inte oddsen och kan inte riktigt förstå hur man kan hålla på med försök efter försök, med de här siffrorna som morot. Man får gärna göra det för min del men det känns konstigt att man räknar in sig i statistik där förutsättningarna för att lyckas är så olika.


    Den som lever får se
  • Carmen80

    Absolut är de olika men de 70% kommer ju från någonstan och läkarna kan ju faktiskt ge en en någerlunda prognos utefter vilka fel man har, ålder osv...Så jo, för många är det lönt att göra detta.

    Men för er som gjort det men gått vidare till adoption, har det varit ett självklart val för er alla utan några känlsomässiga hinder på vägen, funderingar och tankar?


    Cerdrica skrev 2008-02-21 22:04:27 följande:
    Fast statistiken säger ju inget om just DINA chanser att bli gravid med IVF! Det är vad jag vill ha fram. Om 30 par före er misslyckats så har ni ingen garanti att ni klarar det, för att ni faller inom de 70%. Jag har noll koll på siffrorna, jag bryr mig inte. Jag gillade inte oddsen och kan inte riktigt förstå hur man kan hålla på med försök efter försök, med de här siffrorna som morot. Man får gärna göra det för min del men det känns konstigt att man räknar in sig i statistik där förutsättningarna för att lyckas är så olika.
  • Angla
    Cerdrica skrev 2008-02-21 21:49:01 följande:
    Fast man KAN ju egentligen inte prata om statistik i det här fallet. Det är ju inte statistiskt jämförbartnär alla har olika förutsättningar. Vi är oförklarligt barnlösa men relativt unga i sammanhanget. I samma statistik finns betydligt äldre människor med kända "fel". Plus betydligt yngre och mer fertila. Vilken statistik som än "stämmer" går ju ändå inte att applicera på ett enskilt par. Säger statistiken att 20% lyckas så betyder det ju inte att just DU kommer bli gravid, ens på 100 försök. Jag tycker verkligen att statistik är rätt ointressant i sammanhanget. Vi hakade upp oss på två saker i fertilitetsläkarens lovordstal när han i stort sett försökte övertala oss att prova IVF: - De presenterar siffror för hur många som blir GRAVIDA. Inte för hur många som får barn. Det var barn vi ville ha och var tredje (cirka!) graviditet slutar med missfall. Orkade vi gå igenom detta, lyckas bli gravida och sedan kanske mista barnet? Svar: nej.- Mer statistik och det enda intressanta för oss: ca 30% av de som är oförklarligt barnlösa som vi blir aldrig gravida. Även om de nuppar sig blå kring ägglossning och gör en miljard IVF. Ingen vet varför. Ville vi bli ett av dessa par, vakna upp ur dvalan, slutkörda (och kanske skilda) om tio år och upptäcka att vi blivit för gamla (och panka) för att få adoptera? Svar: nej.
    Du har så rätt i första delen ang olika förutsättning och att man ej egentligen bör nämna statestik i sammanhanget. Jag var ung mycket ung då vi började med IVF, vi hade ett kännt och relativt enkelt fel (från början) så utifrån statestiken jag då läste så borde vi ha lyckats få 5-6 barn nu på de försök vi har gjort.

    Många oförklarligt barnlösa har dock ofta något fel som läkarna inte kan hitta med dagens kunskap. Få par är egentligen oförklarligt barnlösa.

    Jag och min man valde att göra många IVF trots dåliga odds enl statestik precis som vi idag har valt att adoptera trots dålig framtid enl statestik Trots detta är vi ännu gifta, unga och pigga.Inte ens panka för många IVF försök kan man överklaga och få ett nytt för

    Intressant att lika många är hårt negativa till IVF utan erfarenhet som det finns individer som är hårt negativa till adoption utan erfarenhet.
  • Cerdrica

    Men Angla, jag går inte åt IVF, jag går åt att många hänger upp sig på statistik. Ett långt stycke längre bak i tråden handlade om statistik och man käbblade fram och tillbaka om detta. Helt sanslöst. För mig får man göra hur många IVF och allt vad det heter som man vill men det är för mig helt obegripligt att man gör det för att det är så goda chanser enligt statistiken.


    Den som lever får se
  • Carmen80

    Intressant det su skriver i slutet där.Den hård intesällningen, jag vill inte verka negativt inställd till adoption, det är jag inte.Jag är bara långt ifrån redo att ta det steget att ge upp min dröm och min dröm är att få barn och för mig är det främst att försöka få biologiskt. Vilket det ser ut som vi kommer att få med faktikst :)
    Sen de som väljer att adoptera har jag full respekt för och tycker det är skitbra , men det är också viktigt att man är där mentalt, för det är ju inte så självklart för alla.Har inte övervägt det ens men det kanske kommer den tiden man överväger det, vem vet..?Mn kan ju inte at förgivet att alla lättvindigt kommer över att man inte kan få biobarn och går vidare, tror man ska vara noga med sina känslor i en sån situation.


    Angla skrev 2008-02-21 22:09:00 följande:
    Du har så rätt i första delen ang olika förutsättning och att man ej egentligen bör nämna statestik i sammanhanget. Jag var ung mycket ung då vi började med IVF, vi hade ett kännt och relativt enkelt fel (från början) så utifrån statestiken jag då läste så borde vi ha lyckats få 5-6 barn nu på de försök vi har gjort. Många oförklarligt barnlösa har dock ofta något fel som läkarna inte kan hitta med dagens kunskap. Få par är egentligen oförklarligt barnlösa.Jag och min man valde att göra många IVF trots dåliga odds enl statestik precis som vi idag har valt att adoptera trots dålig framtid enl statestik Trots detta är vi ännu gifta, unga och pigga.Inte ens panka för många IVF försök kan man överklaga och få ett nytt för Intressant att lika många är hårt negativa till IVF utan erfarenhet som det finns individer som är hårt negativa till adoption utan erfarenhet.
  • Angla
    Cerdrica skrev 2008-02-21 22:11:46 följande:
    Men Angla, jag går inte åt IVF, jag går åt att många hänger upp sig på statistik. Ett långt stycke längre bak i tråden handlade om statistik och man käbblade fram och tillbaka om detta. Helt sanslöst. För mig får man göra hur många IVF och allt vad det heter som man vill men det är för mig helt obegripligt att man gör det för att det är så goda chanser enligt statistiken.
    Ja sista meningen var inte riktad till dig enbart även om det ser så ut då jag först citerade dig. Åh visst bör man läsa på först innan man gör ett val! Jag gjorde det även om jag första sekunden hittade hopp i statestiken som sen visade sig att vi var undantaget för.

    Men överlag så tycker ja gdet är så och jag häpnar varje gången man har åsikter om något man inte har erfarenhet av.
  • mammatillvictor
    Carmen80 skrev 2008-02-21 21:15:13 följande:
    Vietmanmamma:Jag undrade mest, det verkar som att ni valt adoptions som ett förstahandsval.Det tycker jag känns super.Tyckte tom ert barn var likt er på bild, konstigt men sant.Ni får inte misstolka mig, jag tycker det är jättebra med adoption men oavsett hur ni har det kan man inte förneka att de flesta vill ha biologiska barn, tycker det är mysigt att gå igenom en graviditet, det behöver man ju inte förneka även vilken väg man valt att gå.Har man försökt att få barn på ett biologiskt sätt är det rätt självklart att man gått igenom någon form av sorg eller?Sen finns det många människor som väljer adoption innan de ens försökt på naturligt sätt.Det tycker jag är härligt.Alla är vi olika men jag hade nog inte kunnat påstå att jag inte känt någon form av sorg eller gått igenom något som helst emotionellt om jag inte kunnat få biologiska barn.
    Ja, vi valde adoption som förstahandsval och jag vet många som också gjort det men visst är det så att många försöker med ivf innan adoption blir ett alternativ. Jag tror dock inte att de flesta vill ha biologiska barn till vilket pris som helst, faktiskt inte. Däremot är det mer naturligt att försöka sängvägen än pappersvägen så att säga. Det där med sorg tror jag inte alla känner heller. Sorg över vad? Man får ju barn och barnen är oavsett om man adopterar dem eller föder dem lika mycket våra egna barn så jag ser inte riktigt vad det är som man borde sörja? Att de inte är lik mig sörjer jag som sagt inte, varför skulle jag göra det? Har aldrig drömt om att få en kopia av mig själv och det är ju inte säkert att barnet hade varit lik just mig, kanske bara makens drag, skulle jag sörja det då? Eller att jag inte fått vara gravid? Har aldrig drömt om att vara gravid utan jag har bara drömt om att bli mamma och få barn. För oss var det bara ett jaha, vi har försökt i ett år men inte blivit gravida, då får vi barn genom adoption istället Så jag kan verkligen säga att jag inte har sörjt att vi inte får biobarn utan bara glatt mig åt att vi får barn.
  • Manchester

    Har inte sett tråden tidigare och orkar inte gå tillbaka och läsa alla inlägg. Alltså finns risken att jag upprepar vad någon annan redan skrivit. I så fall ber jag om ursäkt.

    Bland de orsaker som solstjärnan räknar upp tror jag på att folk inte har/inte tror sig ha råd att adoptera. Jag tror också på en kombination av att inte känns någon adopterad och att falla för en negativ bild i massmedia. De två sakerna hänger nog ofta ihop. Än värre blir det förmodligen om man känner till någon enstaka adoptivfamilj och det inte har fungerat så bra för dem. Då är det nog lätt hänt att man gör just den familjen till mall för hur det är att vara förälder till ett adopterat barn.

    Dock saknar jag ett par möjliga orsaker:
    Solstjärnan nämner att några kanske inte tror att de skulle få medgivande, men det finns ju faktiskt stora grupper som _vet_ att de inte skulle få det! Någon är för gammal, en annan har en sjukdomshistoria, en tredje har betalningsanmärkningar eller är dömd för något brott tidigare i sitt liv. Det kan finnas en hel massa skäl till att en person/ett par inte kommer ifråga för adoptionsmedgivande.
    Just nu, när köerna är så långa, finns ju också de som inte är för gamla ännu, men som hinner bli det innan de troligen måste förlänga sitt medgivande och de ser kanske ingen poäng i att dra igång processen. Andra riskerar inte att bli för gamla, men orkar helt enkelt inte ge sig in i något som i bästa fall leder till ett barn om tre-fyra år.

  • mammatillvictor
    Cerdrica skrev 2008-02-21 22:11:46 följande:
    Men Angla, jag går inte åt IVF, jag går åt att många hänger upp sig på statistik. Ett långt stycke längre bak i tråden handlade om statistik och man käbblade fram och tillbaka om detta. Helt sanslöst. För mig får man göra hur många IVF och allt vad det heter som man vill men det är för mig helt obegripligt att man gör det för att det är så goda chanser enligt statistiken.
    Håller helt med!
  • Cerdrica
    Angla skrev 2008-02-21 22:19:33 följande:
    Ja sista meningen var inte riktad till dig enbart även om det ser så ut då jag först citerade dig. Åh visst bör man läsa på först innan man gör ett val! Jag gjorde det även om jag första sekunden hittade hopp i statestiken som sen visade sig att vi var undantaget för.Men överlag så tycker ja gdet är så och jag häpnar varje gången man har åsikter om något man inte har erfarenhet av.
    Fniss, jag kände att jaja, vi hade utr i kärlek så vi har säkert otur i det här, det här vill jag INTE chansa på. Sedan hade vi tur i adoption och fick världens underbaraste unge så det är ju inte så konstigt att vi inte känner den där sorgen folk pratar om.

    Jag tycker absolut att man ska ta tid på sig när det gäller sådant här om det inte känns 100%-igt rätt. Och då menar jag både IVF och adoption. Jag tycker att jag "ofta" läser om tjejer som inte vill fortsätta med IVF men gör det för att deras partner inte är redo att adoptera (det finns säkert det motsatta också). Jag tycker det är lika illa att göra IVF när man inte riktigt vill som att adoptera. Om man alltid längtat efter att vara gravid förstår jag att det är svårare att släppa det men ändå, graviditeten är ju en liten milimeter av föräldraskapet i det stora hela. Det är barn vi alla vill ha liksom. Det är väl så jag tänker när jag inte riktigt förstår varför man inte kan tänka sig adoptera.
    Den som lever får se
Svar på tråden Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?