• rallarrosen

    Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

    Jag tror inte att det är så många som "fastnar" i IVF-karusellen, och inte heller så många som gör jättejättemånga IVF-försök. Det låter på många här som om det är så. De flesta gör några få försök. En del lyckas tack och lov. Men de som inte lyckas, som bara provat. Och de som väljer bort både IVF och adoption men säger sig ha stark barnlängtan?
    Att så många av dessa inte väljer att adoptera har jag svårt att förstå, har inga såna runtom mig och har inte hört deras skäl. Jag är nyfiken på hur de tänker det tänker jag inte hymla om.

    Jag kan tänka mig;

    Att de inte känner nån adopterad/adopterare och därför känns det främmande.

    Att de inte tror sig klara en utredning. De tror man ska vara helt perfekt för att adoptera.

    Att de inte vill sticka ut, de vill "vara som alla andra".

    De tror på massmedias dåliga bild av hur det går för adopterade.

    De tror att det kostar mer än vad det gör/ eller de har inte råd.

    De tror inte på internationell adoption som sådan. Typ - man ska inte ta barn från deras ursprungskultur.

  • Svar på tråden Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?
  • Carmen80

    Det sär som sagt jättebra att ni har haft det känslomässigt lätt men långt ifrån alla rycker på axlarna och säger nu adopterar vi, om man fått reda på att man inte kan få barn?
    Ni är som sagt inbitna i detta, drömt om att göra detta men vägen är kanske inte så enkel för alla, det är som sagt inte självklart med adoption för alla och det var ju lite det tråden handlade om...
    Varför man backade och inte riktigt tog steget att adoptera, varför osv...Vad skälen var och jag tror att det är en stor förlustkänsla hos många av att inte kunna få barn, att man vill vara gravid, at vara med från början osv...Sen är det inget påhopp mot de som valt att adoptera, känns lite som ni beömter med attack emellanåt faktiskt..


    Vietnammamma skrev 2008-02-21 22:20:17 följande:
    Ja, vi valde adoption som förstahandsval och jag vet många som också gjort det men visst är det så att många försöker med ivf innan adoption blir ett alternativ. Jag tror dock inte att de flesta vill ha biologiska barn till vilket pris som helst, faktiskt inte. Däremot är det mer naturligt att försöka sängvägen än pappersvägen så att säga. Det där med sorg tror jag inte alla känner heller. Sorg över vad? Man får ju barn och barnen är oavsett om man adopterar dem eller föder dem lika mycket våra egna barn så jag ser inte riktigt vad det är som man borde sörja? Att de inte är lik mig sörjer jag som sagt inte, varför skulle jag göra det? Har aldrig drömt om att få en kopia av mig själv och det är ju inte säkert att barnet hade varit lik just mig, kanske bara makens drag, skulle jag sörja det då? Eller att jag inte fått vara gravid? Har aldrig drömt om att vara gravid utan jag har bara drömt om att bli mamma och få barn. För oss var det bara ett jaha, vi har försökt i ett år men inte blivit gravida, då får vi barn genom adoption istället Så jag kan verkligen säga att jag inte har sörjt att vi inte får biobarn utan bara glatt mig åt att vi får barn.
  • Cerdrica
    bouncer skrev 2008-02-21 22:29:02 följande:
    Man kanske inte adopterar för att man bara vill ha biologiska barn? Är det så otänkbart?
    Nej, inte otänkbart men för mig oförståbart. Faktiskt. Då är det väl inte barn man vill ha liksom? Inte leva MED barn. Utan man vill ha något man har vissa förväntningar på. Och tänk om det stackars barnet inte är likt dig och din partner på enda punkt (är själv inte lik mina föräldrar trots att jag är deras biologiska dotter). Och tänk om du föder ett barn och det sker en förväxling på bb?
    Jag tror att majoriteten av oss älskar det barn vi får, hur det än kommer till oss, vems gener det än bär. Och de som inte gör det har andra issues som gör att de inte är kapabla att älska ett barn, inget barn.
    Den som lever får se
  • Carmen80

    Fast jag förstr inte ert eviga prat om att det är konstigt att ta ett steg till adoption?
    Det steget ligger längre ifån mig än att skaffa barn biologiskt och så är det för många människor, det gör inte dem till dåliga föräldrar eller människor för det.Vill man ha biologislka abrn så vill man och anledningen behöver inte vara att man vill ha något att spela sig i.Och ja, var är det som är så otänkbart att vilja ha biologiska barn?


    Cerdrica skrev 2008-02-21 22:26:37 följande:
    Fniss, jag kände att jaja, vi hade utr i kärlek så vi har säkert otur i det här, det här vill jag INTE chansa på. Sedan hade vi tur i adoption och fick världens underbaraste unge så det är ju inte så konstigt att vi inte känner den där sorgen folk pratar om. Jag tycker absolut att man ska ta tid på sig när det gäller sådant här om det inte känns 100%-igt rätt. Och då menar jag både IVF och adoption. Jag tycker att jag "ofta" läser om tjejer som inte vill fortsätta med IVF men gör det för att deras partner inte är redo att adoptera (det finns säkert det motsatta också). Jag tycker det är lika illa att göra IVF när man inte riktigt vill som att adoptera. Om man alltid längtat efter att vara gravid förstår jag att det är svårare att släppa det men ändå, graviditeten är ju en liten milimeter av föräldraskapet i det stora hela. Det är barn vi alla vill ha liksom. Det är väl så jag tänker när jag inte riktigt förstår varför man inte kan tänka sig adoptera.
  • Namaste72

    Angla: Var det mig du riktade dig till? Klart man kan ha åsikter om sånt man inte har erfarenhet av, känslomässiga åsikter.
    Och ja, jag tycker det är viktigt med statistik, speciellt när den används felaktigt eftersom det i längden sprider myter om som i det här fallet chansen att lyckas med IVF.
    Jag vet att ni gått igenom en massa IVF och det beklagar jag.

  • Carmen80

    Så man har issues för man inte vill adoptera eller inte är redo att at det steget, isf får du ju ge dig.


    Cerdrica skrev 2008-02-21 22:33:12 följande:
    Nej, inte otänkbart men för mig oförståbart. Faktiskt. Då är det väl inte barn man vill ha liksom? Inte leva MED barn. Utan man vill ha något man har vissa förväntningar på. Och tänk om det stackars barnet inte är likt dig och din partner på enda punkt (är själv inte lik mina föräldrar trots att jag är deras biologiska dotter). Och tänk om du föder ett barn och det sker en förväxling på bb? Jag tror att majoriteten av oss älskar det barn vi får, hur det än kommer till oss, vems gener det än bär. Och de som inte gör det har andra issues som gör att de inte är kapabla att älska ett barn, inget barn.
  • Cerdrica
    Carmen80 skrev 2008-02-21 22:34:14 följande:
    Fast jag förstr inte ert eviga prat om att det är konstigt att ta ett steg till adoption?Det steget ligger längre ifån mig än att skaffa barn biologiskt och så är det för många människor, det gör inte dem till dåliga föräldrar eller människor för det.Vill man ha biologislka abrn så vill man och anledningen behöver inte vara att man vill ha något att spela sig i.Och ja, var är det som är så otänkbart att vilja ha biologiska barn?
    Se mitt svar ovan. Jag respekterar att en del hellre är barnlösa en adopterar. Men jag förstår det inte.
    Den som lever får se
  • Angla
    Cerdrica skrev 2008-02-21 22:26:37 följande:
    Fniss, jag kände att jaja, vi hade utr i kärlek så vi har säkert otur i det här, det här vill jag INTE chansa på. Sedan hade vi tur i adoption och fick världens underbaraste unge så det är ju inte så konstigt att vi inte känner den där sorgen folk pratar om. Jag tycker absolut att man ska ta tid på sig när det gäller sådant här om det inte känns 100%-igt rätt. Och då menar jag både IVF och adoption. Jag tycker att jag "ofta" läser om tjejer som inte vill fortsätta med IVF men gör det för att deras partner inte är redo att adoptera (det finns säkert det motsatta också). Jag tycker det är lika illa att göra IVF när man inte riktigt vill som att adoptera. Om man alltid längtat efter att vara gravid förstår jag att det är svårare att släppa det men ändå, graviditeten är ju en liten milimeter av föräldraskapet i det stora hela. Det är barn vi alla vill ha liksom. Det är väl så jag tänker när jag inte riktigt förstår varför man inte kan tänka sig adoptera.
    Jag tror ytterst få känner sorg då man gjort valet att adoptera och gör man det så måste man söka hjälp. Jag kännde sorg då vi inte blev gravida. Jag kände sorg då vi inte lyckades med IVF (med glädje då vi lyckades). Och jag kommer absolut sörja om vi (peppar peppar) inte får/kan adoptera i slutändan.
    Ja visst är det svårt ibland att inte förstå varför andra inte vill göra samma val när man själv kan se att det i slutändan ger det som "önskas".
    Jag tror som jag sagt tidigare att många ser IVF i ursprungsläget som en snabbare och billigare väg, få räknar ju med att göra fler än 3-5 försök. Och jag kan förstå den tanken. Men jag också förstå hur många ser det med facit i handen att adoptionen i slutändan kanske blev både snabbare och billigare.
    Vissa gillar det säkra andra gillar att chansa Ja vad vet jag ...
  • Carmen80

    OT, jag vet men du säger heeela tiden attdet är fel siffror läare, forskare, fert.kliniker kommer med.Vad grundar du det på?Och vilka rapporter stödjer ditt uttalande eller är det baserat på egna erfarenheter?


    Namaste72 skrev 2008-02-21 22:36:00 följande:
    Angla: Var det mig du riktade dig till? Klart man kan ha åsikter om sånt man inte har erfarenhet av, känslomässiga åsikter. Och ja, jag tycker det är viktigt med statistik, speciellt när den används felaktigt eftersom det i längden sprider myter om som i det här fallet chansen att lyckas med IVF.Jag vet att ni gått igenom en massa IVF och det beklagar jag.
  • mammatillvictor
    Carmen80 skrev 2008-02-21 22:29:31 följande:
    Det sär som sagt jättebra att ni har haft det känslomässigt lätt men långt ifrån alla rycker på axlarna och säger nu adopterar vi, om man fått reda på att man inte kan få barn?Ni är som sagt inbitna i detta, drömt om att göra detta men vägen är kanske inte så enkel för alla, det är som sagt inte självklart med adoption för alla och det var ju lite det tråden handlade om...Varför man backade och inte riktigt tog steget att adoptera, varför osv...Vad skälen var och jag tror att det är en stor förlustkänsla hos många av att inte kunna få barn, att man vill vara gravid, at vara med från början osv...Sen är det inget påhopp mot de som valt att adoptera, känns lite som ni beömter med attack emellanåt faktiskt..
    Jag bemöter inte dina inlägg som en attack, jag bara svarar på dina frågor som du ställer. Var har jag skrivit eller fördömt de som provar IVF före adoption? Jag har aldrig påstått att de flesta känner som vi gjorde, vi är själva adopterade och det gjorde att vårt val att välja bort IVF så mycket lättare eftersom vi är insatta i vad det kan innebära att adoptera barn. Jag tror också att de flesta som adopterar har provat IVF och eller kanske haft en sorg mer eller mindre över att det inte blir biologiska barn innan de beslutar sig för att adoptera.
Svar på tråden Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?