Mula69 skrev 2009-03-28 23:50:47 följande:
Vi var i Thailand i januari med vår son som är adopterad från Korea. Vi fick många frågor om honom och varför han inte såg ut som mamma och pappa. Begreppet adoption var inget dom kände
till.Vi upplevde dock inget negativt kring detta utan snarare en nyfikenhet som kändes positivdå det inte låg någon värdering upplevde vi i deras frågor. Hade vår son, som var 1,5 år då, varit äldre kanske han upplevt det som jobbigt men som det var nu älskade han uppmä
rksamheten.Vi var också stolta över alla kommentarer över hur söt han är!
Så klart ni var stolta, man är ju enormt stolt! Vi fick höra det mycket när vi var i Vietnam och fått sonen, vi trodde inte att det skulle vara så uppenbart att sonen inte var vårt biologiska barn eftersom han är så lik sin pappa som är från Korea. Men de såg det direkt att det var ett av "deras" barn och frågade hela tiden, Vietnamese child? ja, svarade vi, och de förstod ju med en gång då att vi adopterat honom. Han satt i sele på bröstet alltid när vi var ute och många kom fram och gullade och pillade på honom vilket han gillade för det mesta, i början tyckte vi det var rätt jobbigt eftersom vi inte är vana vid att man gör så hemma men man vande sig eftersom de enbart var positiva till detta. De sade alltid, oh, lucky child, lucky child. Och vi förklarade för dem om och om igen att nej, det är VI som är lyckliga som får lov att adoptera honom och älska honom som vår egen. Det däremot var lite svårare att förstå, de menade att vi var så fantastiska människor som kunde tänka sig att adoptera ett av deras barn....