Vi som väntar barn i december DEL 3

Grattis

Ja ibland får man helt enkelt bara ignorera, även om det är svårt. Snart är det vår tur helt enkelt!

Grattis tjejen!!

Japp, jag blev igångsatt Helt underbar förlossning!!!
http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b120169.html
Jag vet inte hur många som är sugna på att läsa den, eller vilka jag lagt till i adressboken. Men jag kan lägga upp den här om det känns okej för er i tråden? Det är absolut ingen skrämmande läsning

Jag är sugen på att läsa :)

Kommer du in på min sida, eller är den stängd? Jag vet ju inte riktigt hur det fungerar när man länkar till en blogg...

Jag läser gärna :) i väntan på min egen

Jag läser gärna din berättelse!

Nej, man måste vara med i din adressbok ;)

Okej, jag lägger in den här. Så om ni absolut inte vill läsa om förlossningar så sluta läs nu!!!


Torsdagen den 3e december. Efter en undersökning så bestämdes det att de skulle ta hål på hinnorna, och det gjorde de kl 10. Ingenting hände, så två timmar senare fick jag värkstimulerande dropp. Jag blev så chockad, för tvärtemot förut så fick jag värkar som jag inte ens kände av  Där satt jag i flera timmar och hade värkar som jobbade på, men som inte ens kändes att de fanns där Under den här tiden så satt vi och pratade om vårt förlossningsbrev och om våra önskemål, och jag tror att det var det här som gjorde att gick precis som vi ville ha det. Vi har ju som sagt inga problem med folk på rummet så väldigt tidigt fick vi förfrågan om en bm-student fick följa oss, så hon fanns inne på rummet praktiskt taget hela tiden Jag hade f.ö aldrig kunnat gissa på att hon var student, förutom när hon gjorde gynundersökning för där var hon lite osäker, men annars så var hon som vilken rutinerad bm som helst

Kl 16 började värkarna att kännas av och bara en halvtimme senare fick jag börja med lustgas, men ändå var de korta och inte allt för jobbiga. Kl 18 gjordes en ny undersökning och jag var nästan öppen 5 cm, snacka om besviken. Men sen tog det fart!

Det började göra ondare och ondare och strax före kl 19 så bad jag om EDA för jag kände att jag inte hanterade smärtorna längre med enbart lustgas. Så bm känner efter och så säger hon till mig med ett jätteleende: "du vill inte ha någon EDA va?" varav jag utbrister "Åhh, TACK! Neej, det vill jag inte", för bm har nämligen känt att jag precis fick min första krystvärk när hon hade sina fingrar inuti mig för att känna hur öppen jag var. "Neej, men då struntar vi i den (och här vänder hon sig till övriga i rummet för att de ska förstå vad vi pratar om) OCH SÅ FÖDER VI BARN I STÄLLET"

Fredrik tar fram kameran, men bm säger att hon kan ta den och filma så att Fredrik kan förlösa Neelah. Fredrik går runt och får på sig förkläde och handskar och så krystar jag. Först en gång för huvudet, sen efter en liten paus så tar jag i allt vad jag kan och krystar ut Neelah i Fredriks händer. Han lägger henne på min mage och då släcker de ner belysningen så vi ska få bonda ifred. Allt filmas ändå och efter en stund så säger de, och visar, att navelsträngen är vit och slapp och helt tömd på blod. Jag får äran att klippa navelsträngen (vilket var ett annat av våra önskemål, och som jag drömt om väldigt länge att få göra). Efter ett tag så kommer även moderkakan ut, och de packar in den så att vi får med oss den hem. Vi har rubb och stubb filmat av en bm

Våran lilla tjej vägde 4060g och var 54 cm, så tack och lov att vi blev igångsatta i förtid. ALLA berömde oss för hennes fina färg och att hon var så pigg när hon kom ut!!! Hon är den första av våra barn som är rh-, som jag, och hon är även den första som direkt har fattat galoppen på hur man ska få tag om bröstet när man ammar  Hon är helt underbar!!!

Den här förlossningen tror både jag och Fredrik blev så bra, just för att vi tog kontrollen över vår egen förlossning, och sen att vi kunde föra en sån bra dialog med personalen om avnavling under förlossningens gång. Ingen som kom in i rummet vågade ifrågasätta vårt val om sen avnavling men många undrade varför vi ville ha med oss moderkakan hem Sen hade vi sån tur att vi var helt och hållet de enda patienterna på förlossningen från kl 15-16-tiden, så vi fick verkligen all uppmärksamhet från personalen där (och sånt gillar vi, för det märks så tydligt på personalen)

Något annat som är helt underbart, det är att jag inte sprack någonting och har inte haft problem att gå på toa efteråt. Jag blöder knappt någonting heller, så den här förlossningen känns som att den gav oss tillbaka allt som vi gick miste om under de andra förlossningarna Ett helt underbart slut på vårt barnafödande, med andra ord!!!