Vi som har BF i December 2010

Tycker du gör rätt som stannar hemma. Hjälpa fysiskt kanske de inte gör men psykiskt och det är minst lika viktigt.  Jag tänkte ocksa som du att det inte är bra att googla för mycket men ville inte säga nagot, fÖr man vet ju själv hur man är, man ska inte ge rad som man själv inte kan haller. Hoppet är det viktigaste vi har i livet!
Kollade in din presentation här pa familjeliv - vilket härligt hus!!! Sa avis, värkar helt underbart! Själv har jag inte fatt tummarna loss att skriva nagot, skynda langsamt som Gunde Svan sa för en härrans massa @r sedan. Nä nu e dax för kvällsmat.
Mys ner dej i din sambos armar och säg at honom att du behöver hans kramar i natt för styrka för morgondagen.

Ohhh huset är inte vårat. Vi planerar att bygga och gillar den äldre stilen med lite vinkar och vrår. Tog bilden från nätet.

Ah! God smak!

Tror jag fick missfall nu på morgonen. brukar titta hur mycket blod det kommer på pappret. Sen igår blöder jag som en mens. I morse när jag torkade mig så kom det ut en större klump. Var inte en vanligt levrat blod utan ngt annat. Var en ljusar prick i enan enden. Ursäkta detaljerna. måste varit bönan och säcken.

Ska endå och och kolla mig på fredag för att se att allt är ok och kolla hormonerna.
Så det är bara att ta nya tag och börja om. Nu vet jag att jag kan bli gravid i allafall.
Men det känns lite surt när man kämpat så länge att bli gravid och speciellt när man precis lyckades bli gravid när mamma gick bort.

Jag blödde MKT under förra graviditeten och det varierande väldigt mkt i både mängd och tid. Ibland kunde jag ha "mens" i ca en vecka och ibland forsblödde jag i några timmar, ibland kom det bara lite under några dagar.

Den här gången har jag blött ca 3 gånger men det har inte varit några stora mängder och det har aldrig varit i mer än max en dag.

Såg att du misstänkte att du fått mf nu iaf, så jag beklagar sorgen men hoppas självklart att du har fel!

Jag hade lite hopp fram till i morse men det kan inte vara ngt annat an att det var bönan som kom ut. Kännt i kroppen att det är ngt annorlunda. Brösten ömmar inte längre och förra veckan så försvann halsbrännan från en dag till en annan.
Man kan ju alltid hoppas att läkaren säger ngt annat och provet visar att grav hormonet stigit på fredag. Ska bli skönt endå att få det bekräftat av en läkare hur det än blir. SÅ man kan slälla in sig på om ska ska börja om eller bli glad.
Man blir lite upp och ner med alla känslor. Har varit ganska mycket för mig senaste tiden med starka känslor. 2 dösfall inom 6 månader och en stroke i familjen och glädjen över att man blivit gravid. Sen det här, man vet knappast vad man ska känna efter ett tag när allt har gått upp och ner hela tiden.
Tur man har en bra sambo som stöttar.

Måste varit jobbigt för dig att blöda så där mycket, måste vara påfrestande psykiskt att vara orolig för blödningen. Jag kände att jag var ett nervvrak på väg in till gyn akuten igår. Hoppas du slipper blödningen den här graviditeten.

Ja det är hemskt jobbigt att gå runt och blöda hela tiden, men den här gången är det inte lika skrämmande eftersom jag gått igenom det en gång och den gången gick bra.
Och jag tror att jag är en sån som har väldigt lätt för att blöda.
Gör det nämnligen när jag inte är gravid med, men inte lika mkt.
Men efter sex eller mitt under menscykeln så kan jag börja blödda, det händer till och från hela tiden. Har varit så ända sen jag var 15 år och dom har tagit cellprover men allt ser normalt ut. Så det är väl bara sån här jag är, tyvärr.
Kommer nog blöda i alla mina graviditeter känns det som, är inställd på det iaf.
Men jag tänker mer såhär att blir det ett missfall så kommer jag nog att märka det!
Orkar inte gå runt och noja så fort jag börjar blöda lite.

Jätte tråkigt att det slutade som det gjorde för dig/er men det är bara att prova på nytt!

Det är skönt att du vet att det kommer att gå bra och att det är normalt för dig.
Oroa sig tar så mycket energi. känner mig helt slut idag för att jag varit skit orolig i 2 dagar. Igår på bussen på väg till gyn akuten så höll jag på att bryta ihop.
Vissa saker kan man inte styra över men nu när du vet är det skönt att du kan slappna av och inte oroa dig.
På något sätt är det bra att man får missfall, missfallen har ju ett syfte. fostret mår inte bra och vem vill att det barn föds sjuk och får lida med det hela sitt liv. Inget man ösnkar sitt barn.
Som du säger, bara ta nya tag.
Ringde min gyn som hjälpt mig med pergotime åt mig. Hade trodde det inte skulle hjälpa för mig med där hade han fel.
Pratade med sköterskan och frågade hur lång återhämtningstid man har efter ett mf. Hon tyckte man skulle vänta 1 mån i allafall så kroppen hinner återhämta sig. Läst någonstans om att det ska vara lättare att bli gravid efter ett missfall och var tvungen att fråga. Jaq visst sa hon, kroppen är ju redan förberedd och redo så visst kan det vara så. Bara hoppas att jag får äl, det som hag haft problem med innan.

Myra... Sa ledsen för er skull!
Har du haft mycket ont? Dina "detaljer" känner tyvärr igen dem allt för väl. Vet inte om jag borde skriva det eller inte. Tror du inte att du bode aka upp idag? För att veta att du är ren? Sa att om det finns nagot kvar att de kan hjälpa din kropp? Usch känner mej som en häxa när jag skriver detta men om det nu har varit ett mf är det viktig att allt kommer ut.
Oj vad mycket som har hänt runt om dej! Jag skummade igenom alla inlägg härom veckan men la inte namnen och händelserna pa minnet. Men nu när du skrev om din mamma sa kommer jag ihag!
Men som du sa att nu VET du att DU kan bli gravid och att din sambos "soldater" fungerar!  Bara detta kan göra det "lättare" och att man blir mer säker i de nya försöken.
BAMSE kramar till er bada!

Tack för omtanken.
Jag har inte ont alls. bara lite spänningar i magen som när man är gravid och livmoderna töjer sig. Fast i det här fallet så gissar jag på att den drar ihop sig.

Jag har ett återbesök på fredag till samma läkare som jag träffade igår. Tänker vänta tills dess och då aknske blödningen har avtagit och han kanske "ser" mera. Då har det även blivit större förändring på mina hormoner och man får en större skillnad att jämföra med. Du ska inte känna dig som en häxa för att du skriver vissa saker. Ibland så kanske man måste höra det för sorget och hoppet kan göra än blind för sanningen och verkligeheten.
Ja nu vet jag att jag kan bli gravid och det är ju skönt att ha det bekräftat och säga det till läkaren som inte trodde att pergotime skulle hjälpa på mig.

Min mamma har haft lite missbruksproblem i perioder. HOn var en underbar männsiska men det var mycket jobbigt periodvid med hennes problem. Jag har alltid oroa mig för henne och sen dagen jag hittade henne död så blev jag naturligvis förkrossad men samtidigt så släppte en stor börda och oro för henne. Nu hade det värsta som jag oroa mig för inträffat och inget mer eller värre kunde hända henne. Jag känner i kroppen en stor skillnad och avslappnad sen hon gick bort. Jag sörjer henne jätte mycket och saknar henne men all dess oro för henne tog så mycket energi och kraft. Kanske lite det som gjorde att ajg slappnade av och kunde bli gravid.