Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag saknar dej och längtar efter dej. Det är bara 3 veckor sen vi träffades och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag letade inte och totalt oväntat, du tog mej med storm. Det har varit underbart de gånger vi träffats och för varje gång faller jag lite mer. Det känns så rätt men du är för ung och därför kan det aldrig bli vi. Så med tårar i ögonen backar jag undan och släpper dej fri. Om det är besvarat och meningen att bli vi mot alla odds kommer det att ske men jag drar mej undan och lägger bollen hos dej. Kram 

Fa* jag önskar att jag aldrig hade träffat dig eller så försöker jag varje fall intala mig det. Givetvis har vi haft fina stunder tillsammans men det sättet som du behandlade mig på i början av vårt förhållande har satt sina ärr!

Hur kunde du säga att du älskade mig och samtidigt ge mig dom ärren efter att du rivit mig så hårt samt blåmärkena du gav mig! en 18-19 åring tjej! En tjej som förlorade sin oskuld med dig för hon litade på dig och trodde det betydde något för dig? Och sedan helt plötsligt bli en helt annan person när vi blev ihopp?

Ditt äckel, pga av vadå? svartsjuka? att jag kanske var bättre än dig?

Vet du en sak?

Jag var och ÄR bättre en dig! på så många sätt!

Jag fokuserade på mig själv, åt hälsosamt, gick ner 27 kg på egen hand! Fick jämt kommentarer om hur fin och stark jag var som person! ÄNTLIGEN i mitt jävl* liv så var jag stolt och fått lite självförtroende och såg livet som en vacker och förväntansfull resa! 

VET du hur svårt det är för en tonåring att skaffa sig det tankesättet och självförtoendet så som allt är idag?

Det drog du bara ner och fick mig att känna mig som om jag inte var värd något. Jag kände mig som skit!, jag gjorde och gör allt för dig ditt svi* och du bara gav dig på mig pga dina agressioner...

JAG är en människa med fri vilja och du äger inte mig! jag är inte din trofee!!

JAg var så jäv** dum 

Men som alla andra så ville jag också ha kärlek och känna den där känslan som bara pirrade! och du lurade mig så fruktansvärt!!

Nu sitter jag om dagarna och gråter, har ånger, vet inte vem jag är, vad jag borde göra, hur fa* jag ska ta mig ur detta för jag vet inte hu* fa* du skulle reagera om jag sa dom orden! jag lämnar dig!

Jag vet att du inte har skadat mig på 1 år nu men jävl** vad du har sårat mig! och jag är så jävl* dum som bara låter det ske...

Om din mor fick reda på det eller far så hade du fa* inte haft några föräldrar längre, de skulle skita i dig och förneka din födelse!

Om mina föräldrar fick reda på det så hade du säkerligen fått känna på samma sak.

NEJ usch en dag ska jag ta mig ur detta förhållandet!!! en vacker dag!, vet att du skulle göra allt för mig, ta en kula för mig, bilda familj med mig och aldrig var otrogen! vet att det var " LÄNGESEDAN" du skadade mig men du har tagit min frihet ifrån mig! Jag vågar inte säga vissa saker, ta vissa diskussioner för TÄNK OM du skulle få fnatt igen och skada mig...

Jävl** vad jag ångrar att jag lät det gå så här långt! jag skulle lämnat dig den morgonen innan skolan när du kom hem från jobbet och bad om ursäkt för den natten du drog ut mig ur soffan när jag försökte gömma mig för dig! och försökte trösta mig efter ALLT du gjorde mot mig.

Jag skulle ringt mamma och packat mina väskor den morgonen innan skolan, bara tagit mina steg tillbaks mot framtiden och friheten...

Men du hade redan tagit den ifrån mig...blåmärkerna jag hade på mina lår den morgonen...fyfa* 

och så säger du i dagens läge att jag kan " lita" på dig, prata med dig, frågar varför jag ryggar tillbaka vissa gånger när du plötsligt kommer snabbt mot mig...

Varför jag inte vill kyssa dig lika ofta...

Jag är ledsen men jag äcklas av dig...På något sätt och när jag införskaffat mig mod och vid rätt tillfälle så ska jag ta mitt pick och pack och dra! 

Jag har varit med förut och jag förstår vad den långa tystnaden betyder... men jag förstår inte varför. Du skulle bara sagt det på en gång att det var såhär du ville ha det.
Jag tycker att det är tråkigt, men jag tänker inte försöka få dig att ändra dig...
Men man ska våga och med det i tanken tänker jag säga en sak till dig, som jag inte har gjort förut- för vi inte känt varandra så länge och jag kanske inte borde.
Jag tycker om dig och jag vill fortsätta lära känna dig. Jag vill prata med dig och träffa dig. Du fick mig att skratta och må bra.
Sen var du bara borta, lika fort som du kom. Du verkar inte vilja prata med mig och det respekterar jag.
Men det  var kul den tid det varade

Sådär, nu är allt helt förstört och du är borta... Och det sista du berättade var att jag är din drömkvinna, att du behöver mig, allt jag kunde säga var förlåt. <3, du finns i mitt hjärta Johan

För 9 år sedan träffades vi för första gången!

Du stod i baren och jag gick förbi och tog dig på rumpan..kommer aldrig glömma din blick. Vi dansade, myste och bytte nummer. Du ringde mig samma natt och vi var fast..pratade i timmar om allt möjligt. Du bjöd hem mig till din hemstad. Vi gick ut och åt..jag sov över..

Ett hinder stod i vår väg..åldern tyckte du! Du var mycket äldre men allt kändes så rätt. Vi träffades till och från under 2006-2008. Efter ett längre uppehåll träffade du en tjej som du flyttade ihop med. Jag gick vidare och träffade min sambo och 1 månad in i mitt förhållande 2010 ringde du! Du sa att du inte hade glömt! Att du inte kunde glömma! Att du ville ha mig! Du ville ta en fika..... Jag sa nej..mitt livs värsta NEJ!! Och jag tänker fortfarande på hur det hade varit om vi setts. Du lät mig va. Du gick vidare in i en ny relation tills jag och min familj flyttade till din stad. Plötsligt va du där igen. Personen jag alltid kunnat prata med om allt mellan himmel och jord. Du hörde av dig dagen efter att jag plussat med mitt andra barn. Varje gång så undrar jag hur det hade varit! Du är speciell, underbar och jag har aldrig känt den kemin med någon annan person som den jag haft med dig! Inte ens med min sambo..

Du har inte hört av dig sedan jag sa ifrån på skarpen för några månader sedan. Men vi kommer nog båda alltid att undra...tänk om.

Frågan är väl mest om jag skall göra mig till åtlöje än mer?
suck..

...Men du ska veta att jag tänker på dig.
Städade lite och hittade en adress och funderar på om jag ska våga skicka
ett helt vanligt brev. Är så trött på www just nu...
Känner mig som 100 år.

hang in there

Är så jävla trött på dig! 
Hoppas du gör slag i saken. 
Du är precis som din jävla morsa du fattar det inte själv bara. 
Jag knullade en annan samma dag jag flytta :) 
Att man inte var starkare och stack från ditt fängelse för längesen.

Hade jag vetat det här hade jag aldrig skaffat barn med dig din jävla idiot. Fatta att du förstör så jävla mycket för din dotter för att det är så jävla viktigt att motarbeta mig. Hoppas din sambo får nog av dig och lämnar dig så ska du få se hur det är att rodda allt själv. Jävla snorunge som överlåter ansvaret för vårat barn till antingen mamma eller din nya. Ta du och far åt helvete jävla apskalle!!!!

Och så hörde du av dig igen... Din röst och du säger igen att du är kär i mig. Mitt hjärta tål inte det här!

Det här är till mitt ex som gjorde slut med mig för drygt en vecka sedan trots att jag vet om att det finns känslor. Nu har vi inte hörts sedan dess och det här har jag skrivit till henne i ett brev, men vågar inte och har inte stolthet nog att skicka det..

Jag hade egentligen tänkt att vänta med att ge dig det här ett tag så vi båda fick smälta det lite, men jag orkar faktiskt inte det för jag mår verkligen uruselt utan dig och du vet ju att mitt tålamod kanske inte heller är det bästa. Om jag minns rätt nu så har du aldrig fått ett kärleksbrev så jag ville ge det ett försök. Sen om man kallar det kärleksbrev vet jag inte säkert, men jag kommer iallafall förklara min kärlek till dig på ett sätt rakt från hjärtat. Jag har inte alltid haft världens bästa självförtroende och jag är inte heller världsbäst på att prata så det här känns som rätt sätt på något vis för jag känner helt enkelt att jag inte är klar med oss än. Det är mycket enklarare att skriva ner sina tankar och sen utgå därifrån. Sedan om det hjälper eller inte är en annan femma, men jag hoppas verkligen att du kanske kommer ta dig en funderare. Att jag inte skriver för hand får du stå ut med för skulle jag göra det så skulle du inte se vad det stod ändå eller så skulle jag få skrivkramp med tanke på att jag inte använt en penna på typ 251 år.

Jag trodde länge att jag skulle leva livet ut med "Voldemort", även fast jag kanske både ville och inte ville. Det funkade inte och på något sätt var det skönt. Det tog ett tag så var man på banan igen. Och jag träffade dig "Batwoman", en tjej som jag faktiskt föll för från första stund. Ändå hade jag mina tvivel, men det berodde enbart på mig själv. Tiden gick och vi hade det verkligen bra i början. Jag älskade det och jag insåg faktiskt ganska snabbt att du var exakt en sådan tjej som jag ville ha. Du hade allt. Du var lugn och sansad och hetsade inte upp dig för småsaker (till en början). Du sa massa knäppa skämt och även fast jag inte alltid förstod så gillade jag det. Du var alltså knäpp på ett bra sätt, så som man ska vara. Jag älskade när vi var knäppa tillsammans. Du var fin och jag blev mer kär ju längre det gick. Jag har alltid tänkt på dig varje sekund och jag kommer fortfarande göra det hela tiden. Kommer få spel på mig själv när jag inte vet vad du gör för jag är helt beroende av dig. Det tycker du förmodligen att det är dåligt, men jag vet att det är dig jag vill ha.

Någonstans skar det sig lite och det gör väl alla förhållanden nångång. När vi sedan gjorde slut så kände jag ändå att det kommer vara vi livet ut. Tidigt och kanske dumt att säga i ett sådant läge. Du var ledsen och jag var ledsen så på något sätt kändes det inte som att vi var färdiga med varandra. Vilket vi inte heller var. Det var ingen av oss som trodde på en paus, men det var väl det som behövdes. När jag sedan kom tillbaka från USA så gjorde vi ett försök och jag kände mig som nykär igen. Det var jag redan innan jag åkte iväg till USA för jag visste redan då att det är dig jag ville ha, vilket jag ganska tydligt förklarade innan resan. Du var tveksam, men känner jag dig rätt så visste du om att vi skulle ses när jag kom hem igen, och det kanske var smart med tanke på att du slapp tänka på vad jag gjorde där borta, även fast jag inte trott att det spelat någon roll med tanke på att jag är världens lugnaste kille på de fronterna. Du hade aldrig bråkat med någon som du haft ett förhållande med enligt dig själv och det visar viken god person du är innerst inne och det framhäver såklart också min sida som i det här fallet har gjort dig till den du blivit idag. Allt är mitt fel, det är så det känts som hela livet om allt egentligen. Jag har verkligen inte haft det lätt och när man väl kommer lite på fötter och känner att livet kanske faktiskt är lite att ha ändå, så brakar det samman lika fort. Jag har skrivit det förut och jag menar verkligen att du lyst upp mitt liv. Utan dig tror jag faktiskt inte att jag orkat med allt. Och nu har du förstört det igen, vilket jag menar minst lika mycket. Nu känner jag att jag inte vill leva, och förlåt för att jag skriver det, men så är det faktiskt. Jag har verkligen ingenting att se framemot. Har aldrig varit med om någon som brytt sig så lite och varit så kall mot mig som du var den måndagen.

Den här gången kändes det annorlunda. Du var inte ens ledsen och du ville bara bli av med mig. Jag har känt hela mitt liv att jag inte räcker till och nu får jag det bekräftat igen. Det visar hur jävla dålig jag är och klart att man inte kan få folk nöjda då. Och framförallt inte tro på sig

själv. Du har kört mig i botten och tveksamt om jag tar mig upp igen. Fattar inte heller hur jag kan ha varit så dum och envisats med att betala i princip allting och köpa så mycket presenter åt någon som inte ens vill ha eller tycker om mig. Borde ha förstått någonstans att du inte ville ha mig, men jag är ju bara dum. Däremot så är jag inte så dum och vet om att du inte kommer hitta någon som älskar dig så mycket som jag gör. Det lustiga i det hela är att "Långben" frågat mig två gånger om det går bra med tjejen och jag svarat ja. Dagen efter båda gångerna har du gjort slut. Mitt liv är förstört utan dig. Hoppas bara jag försvinner i ett hål eller nåt för finns ingen mening med att leva längre. Ärligt. Förstår verkligen inte hur du kan bara skita i den som du för så kort tid sen var så kär i och skrev att det var det bästa som hänt dig. Det här borde inte kunna förstöra det så snabbt isåfall. Så länge sen var det faktiskt inte. Vi träffades bara för ett år sedan. Det går bara inte ihop. Brevet du skrev till mig förra hösten har jag läst igenom en massa gånger de sista dagarna och det är det finaste någon skrivit till mig och jag kan inte läsa det utan att bli alldeles blöt i ögonen. Jag vet liksom inte vad som gått så fel för att du ska börja hata mig så. Och jag skriver hata för att om jag är så oduglig att du vägrar försöka så är det att hata. Finns inte någonstans du tycker om mig. För mindre än en vecka sedan taggade du mig i en grej på Facebook, och några dagar senare vill du göra slut. Det är en liten grej, men ändå så kändes det bra. Nog för att vi bråkat ett tag, men att verkligen säga tvärnej såhär, jag förstår verkligen inte. Jag måste vara världens sämsta människa.

Jag har aldrig tyckt att du inte dugit för mig, utan det är mig det har varit fel på. Både du och jag vet att du är världens goaste människa om du får liknande tillbaka och då är det upp till mig att ge dig det. Men snälla, låt mig få visa att jag kan. Jag skäms verkligen för att jag fått dig att må såhär och jag skulle aldrig tillåta dig till att må så ännu en gång. Du måste lita på mig för du är mitt allt. Jag vet att det är svårt, men jag ska tänka och värdera varenda situation extra noga för jag orkar inte med mitt liv som det är nu och måste få en ändring på det. Jag har också känt att jag tyckt det varit lite jobbigt att vara hemma hos dig, men så känner jag inte längre och det är ett steg på vägen i rätt riktning. Får jag bara bukt med det andra och att du verkligen kan förstå att jag kommer göra allt i min makt för att få det här att funka så kommer vi bli världens bästa tillsammans. Du är världens bästa människa innerst inne och det menar jag verkligen. Den tjejen vill jag inte missa i mitt liv. Du ska även veta att det gör ont i mig att inte veta, men ändå så vet jag att du kommer börja söka efter nya killar. Det är jobbigt för jag tycker så fruktansvärt mycket om dig. Annars skulle jag inte heller skämt bort dig så mycket och det hoppas jag du förstår. Sen att det sket sig på andra vis, det hoppas jag du kan förlåta mig för och att jag får chansen att visa att jag kan vara den där superkillen som du hoppades att alla skulle få ha i sitt liv. Den "Batman" som du vägrade att dela med dig.

Kan du ärligt säga att du inte saknar de bra stunderna? Nej, jag är ganska övertygad om att du gör det. Finns ingenting som inte säger att det kan bli så igen. Du är en person som är extremt orolig av dig så förstår att du är rädd och inte mått bra av det. Och att du säger nej för tillfället är väl ett tecken på att du som sagt mått väldigt dåligt, men det är vi båda som strulat till det där jag själv och mitt beteende varit det största problemet. Men jag vill leva med dig, jag vill ha ett liv tillsammans med just dig. Det är av en anledning och det här lilla ska inte behöva förstöra ett helt liv. När det var bra så var det den bästa tiden i mitt liv och detsamma hos dig om det stämmer med allt du sagt när vi träffats. Sen att det blev som det blev är tråkigt, men det går att få det bra. Jag är helt övertygad och jag kommer inte ge mig förrän du ger det en chans. Det kommer vara värt det. Den lilla tiden av ditt liv som du kommer vara sårad av det här är ingenting mot hur bra livet med oss skulle kunna bli. Den chansen är det värt att ge. Du är min solstråle och det menar jag. När jag fick min julklapp av dig i vintras med din lilla teckning som du gjort till mig så blev jag otroligt glad. Jag hade länge tänkt på att säga de tre orden, men vågade inte riktigt då jag var lite osäker. Jag kanske var rädd att bli sårad bara, inte vet jag. Det värmde i alla fall och det stärkte mig.

Jag vet också du inte är ett jättefan av ishockey och det köper jag. Men min förra säsong var nog den bästa jag gjort under hela mitt liv. Och det var din förtjänst ska du veta. Det var du som fick mig glad och gjorde så att det var roligt att leva. Trots att vi hade våra småtjafs, mycket bilåkande och stressande efter träningar/matcher för att vi skulle hinna ses så mycket. Dessutom har du hästarna att ta hand om. Det var såklart lite jobbigt, men det var du som fick mig glad och harmonisk. Det ska du ha verkligen.

Du ska veta att jag skulle kunna skriva en hel bok om dig och hur mycket jag älskar dig. Jag har verkligen varit dålig mot dig och det är verkligen inte illa menat. Skulle jag få chansen att göra om allt så skulle jag göra det en miljon gånger för jag älskar dig verkligen av hela mitt hjärta. Jag menar också allt jag sa innan du åkte ifrån mig. Jag skulle verkligen göra allt och jag skulle släppa min osäkerhet, för jag vill inte släppa dig ur mitt liv. Jag vill att du ska må så bra som du gjorde när vi träffades och under de stunder det var bra. För då var det verkligen bra. Tänk på just de stunderna när du läser det här så är det klart du saknar mig, något annat skulle vara konstigt. Grekland var jättebra förutom en dag. Det var inte alls längesen. Och på tal om Grekland och vara tillsammans under en lång tid, det gick mycket bättre och det är det jag sagt (och även du) att vi kommer bli mindre osäkra på varandra när vi väl kan starta livet på riktigt tillsammans och kanske bo ihop. Det är jag verkligen helt övertygad om och det sa du också som sagt. Nu är det för mycket framochtillbaka, stelt, SMS som misstolkas och båda blir lite halvosäkra för att man inte kan komma någon dag osv. Det är klart att det lätt blir stelt då uppenbarligen. Men vi håller ut. Sånt går att fixa. Vi får prata mer i telefonen med varandra, något som jag faktiskt aldrig förstått varför vi inte gör. Skulle vi börja med det så försvinner ju minst hälften av alla småtjafs om våra ?konstiga? svar i SMSen. Jag skulle älska att prata med dig, även fast du tycker det låter som tvärtom när vi väl pratar med varandra. Men det beror nog på att jag har en sådan röst. Vi får inte bli sura för småsaker. Jag vet att vi sagt det förut, men vi får komma på en mening eller någonting vi ska göra varje gång så fort det börjar kännas stelt för att få igång varandra och acceptera att det är så. Det är mycket småsaker, men det kan gå. Och det blir som sagt definitivt lättare om vi verkligen startar ett liv tillsammans på riktigt, det tror jag faktiskt att du också kände. Nu vet jag ju om att det inte varken är steg ett, två eller tre, men på lite längre sikt så vet du att det faktiskt är så det är. Den tiden kan vi absolut klara. Jag var också den ende som kunde få dig att komma enligt dig och bara det betyder något eftersom du faktiskt kände dig avslappnad med någon för första gången. Varför förstöra det? De mysiga kvällarna med Homeland, godis och god mat bland annat. Vem ska jag se klart det med och vem ska jag få göra min laxröra till? Det är inget kul ensam. Hade tillochmed köpt hem säsong fyra innan du bad mig dra. Det är absolut inte allt, men något måste det ändå finnas där. Jag vet om att vi är skadade, men allt ligger på mig i grund och botten och får jag bara chansen att visa det så skulle jag göra det tusenmiljoner gånger bättre än sist. Även fast du inte tror mig och vi har sagt det hundra gånger. Jag vill verkligen att du ska förstå hur mycket jag vill ha dig. Jag tror inte heller att du kommer vilja träffa mig något mer och då är det väl så. Men jag hoppas innerligt av hela mitt hjärta att du kommer falla för mig igen. Det är min högsta önskan och jag kommer inte vilja träffa någon annan än dig. Jag är verkligen jättekär i dig och snälla låt mig få visa det. Det är det enda jag vill och ingenting annat är det någon mening med. Jag behöver dig verkligen. Förlåt att jag gjort dig till den du är just nu, men låt mig få gottgöra dig. Jag kommer fortsätta tjata tills du faller igen, och det kommer du göra. Kanske inte just den här dagen. Men en dag är jag rätt säker på att du känner att du saknar mig och den dagen välkomnar jag dig med öppen famn. Jag vill att du ska säga till direkt isåfall för varje dag som går utan dig i mitt liv är en dag till spillo. Jag hoppas att det blir snart för jag orkar snart inte mera. Mitt liv är tillräckligt struligt och du är den som får mig att se ljuspunkterna. Jag kan inte ens lyssna på Flashlight från Pitch Perfect utan att gråta och tänka på dig. Jag kanske är ett psykfall och du får tycka jag är världens mes, men jag bryr mig inte. Det är enbart för att jag är så fruktansvärt tom utan dig. Varje gång det plingar i telefonen hoppas jag att det är du. Varje morgon när jag vaknar hoppas jag att du skrivit ett sms till mig. Det har jag alltid hoppats på, även om det kanske inte alltid verkat så. Lika mycket hoppas jag på det nu där du frågar hur jag mår eller vad som helst. Ett tecken på att du lever eller bryr dig om mig. För jag bryr mig om dig, men jag vågar inte skriva något för du var den som gjorde slut. Du var den som krossade mitt hjärta. Du var den som inte ville ha mig längre. Jag borde kanske inte vilja ha med dig att göra, men det vill jag. Hela mitt liv och framåt. Jag älskar dig "Batwoman", snälla förstå. Snälla sakna mig. Vi kan få det bra. Det är inte förstört. Du är bara rädd att bli sårad igen. Jag lovar på hedersord att jag inte ska svika dig. Jag vill bara att du ska må bra med mig och jag gör verkligen vadsomhelst. Vill bara att du tänker på det. Jag förstår faktiskt inte hur du inte kan tycka det är värt att försöka igen om du nu har tyckt om mig för inte alls så längesen. Jag förstår verkligen inte. För jag kommer inte vara som jag var. Det är lätt och säga såhär, men jag menar det. Jag har lärt mig och om det är vad som krävs så gör jag inte samma misstag igen. Jag orkar inte ens det själv för jag vill inte bli sårad ännu en gång i mitt liv. Om du nu själv har kämpat och trott att du alltid gör folk missnöjda så har du verkligen lyckats nu. För du hittar aldrig någon som kommer tycka om dig mer. Jag har aldrig varit så kär och det svär jag på. Jag ber dig bara tänka lite och jag vill inte höra att du gjort det redan. Du behöver inte säga något nu, men snälla tänk över det här för du säger själv att du tycker om mig. Det finns ingenting som inte är omöjligt att lösa. Snälla, jag orkar inte mer. Jag är helt jävla ensam. Jag orkar inte vara ledsen. Jag vill bara ha dig nära. Inte bara som vän, utan som den jag spenderar mina dagar med för du är helt jävla underbar.

Det här är inget böna-och-be-brev, eller jo kanske lite, men jag vill verkligen att du ska veta vad du betyder för mig. Du är en fantastisk person på alla sätt och jag kan inte tänka mig någon annan att spendera mitt liv med. Jag hoppas verkligen att du förstår. Saknar dina skratt, din närhet och din röst. Saknar allt som har med dig att göra. Du har kvar min nyckel och det förmodligen för att du glömt lämna tillbaka den, men snälla, låt det bara vara det där ödet som alla pratar om. Jag älskar dig, fina du.