Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Dina sista rader. "Borde aldrig vara fel att berätta för någon att man uppskattar dem. Men vad vet jag? :)" så tänkte jag med. Tills jag för några år sedan sa rakt av jag var attraherad av en person. Att jag tror att jag blivit förälskad. Hon svarade med att blockera mig i sociala medier och på mail. Innan dess skrev hon att hon inte var beredd på att jag kände så. Att hon inte tyckte om det". Sen fanns jag inte längre i hennes liv. Blockerad. Detta resulterade i att jag inre vågade berätta för den kvinna jag sen fick känslor för. Jag slutade lita på mig själv och vad jag uppfattade som ömsesidiga känslor. Jag kunde inte längre veta om hon var attraherad av mig, att det finns nåt där. Vågade heller inte fråga henne. Rädd för att det skulle bli samma. Saknar personen vars sällskap jag tyckte mycket om. Vi umgicks och sågs en del. Fikade. Promenerade. Hon ringde mig ofta. Jag henne. Men nu har hon slutat höra av sig och verkar inte intresserad av att träffas mer när jag frågat. Så sorgligt om hon kände nåt för mig och jag aldrig sa något. För att jag var rädd.

Men är det försent att tala om för den kvinnan vad du kände/känner? Om du har hennes nummer så skicka ett sms och förklara allt. Vad har du att förlora nu om ni ändå inte träffas längre?

Men är det försent att tala om för den kvinnan vad du kände/känner? Om du har hennes nummer så skicka ett sms och förklara allt. Vad har du att förlora nu om ni ändå inte träffas längre?

Det är väl aldrig försent att berätta, eller borde inte vara, att berätta att en har känslor för någon, men jag vågar inte helt enkelt för att jag är rädd för ett avvisande. Har fortfarande hemska minnen från tidigare kvinnans svar till mig då jag tog mod till mig och sa att jag var attraherad. Sen är saker komplicerade och det gör det också svårare att berätta för henne eller att kunna veta om hon känner något eller om jag bara har inbillat mig. Vi har inte träffats eller pratat i telefon på länge nu, men det är heller inte så att vi aldrig mer kommer att träffas. Det tror jag inte. Jag saknar henne väldigt mycket och vill inget hellre än att träffa henne i jul.

Om det talas om det på det viset från andra tror jag hon hade uppskattat att få veta det. Sånt där är inte alls bra. Att folk pratar bakom andras ryggar. Sen tänker jag att man inte ska låta sig styras av vad andra tror och tänker. Vad vet dom egentligen? De har inget att göra med det som pågår inom dig och det som ev pågår mellan dig och personen i fråga. Det är ju ditt liv du går miste om... Deras förlust att hon tycker bra om dig och inte dem ;)

Och om du nu på något vis blir särbehabdlad kanske det är ännu en anledning till att faktiskt prata om det.

Du sänder förmodligen ut en hel del signaler vare sig du vill det eller inte om du känner så starkt som du gör. Se upp så att hon inte uppfattar det som att du bara leker med henne. Känner hon något för dig så gör det nog henne bara ledsen om du sänder ut vissa signaler men inte fullföljer hela vägen. Iaf hade jag känt så.

Om det finns ett intresse från hennes sida också, som du har hintat om innan, och du känner som du gör så vore det hemskt att ni ska gå miste om varandra på grund av rådande omständigheter. Hur ofta händer det att man träffar någon som får en att känna som du beskriver? Kanske en gång, om man har tur.

Mitt råd är att fokusera på er, ta det privat och se vart det leder. I slutändan är det inte upp till bara dig, du vet faktiskt inte vad som pågår i hennes huvud. För att spara bådas tid och energi, prata. och om det inte går vägen får man hoppas att hon i alla fall tar det som en komplimang. Borde aldrig vara fel att berätta för någon att man uppskattar dem. Men vad vet jag? :)

Det är väl aldrig försent att berätta, eller borde inte vara, att berätta att en har känslor för någon, men jag vågar inte helt enkelt för att jag är rädd för ett avvisande. Har fortfarande hemska minnen från tidigare kvinnans svar till mig då jag tog mod till mig och sa att jag var attraherad. Sen är saker komplicerade och det gör det också svårare att berätta för henne eller att kunna veta om hon känner något eller om jag bara har inbillat mig. Vi har inte träffats eller pratat i telefon på länge nu, men det är heller inte så att vi aldrig mer kommer att träffas. Det tror jag inte. Jag saknar henne väldigt mycket och vill inget hellre än att träffa henne i jul.

Alla har nog varit med om att bli avvisade någon gång men man kan inte låta det styra allting framöver. Jag tycker att du ska vara modig och berätta att du har känslor men samtidigt säga att om känslorna inte är besvarade så vill du väldigt gärna att ni ska vara vänner ändå. Men jag vet att det är lätt för mig att säga men svårt för dig att göra, men du har bara ett liv så det du kommer ångra är det du aldrig vågade.

Alla har nog varit med om att bli avvisade någon gång men man kan inte låta det styra allting framöver. Jag tycker att du ska vara modig och berätta att du har känslor men samtidigt säga att om känslorna inte är besvarade så vill du väldigt gärna att ni ska vara vänner ändå. Men jag vet att det är lätt för mig att säga men svårt för dig att göra, men du har bara ett liv så det du kommer ångra är det du aldrig vågade.

Tack för pepp ? du har rätt. Jag borde berätta. Kommer förmodligen att ångra att jag aldrig vågade. Ångrar redan. Sen är saker komplicerade också. Om det funnits ett intresse från henne så tror jag hon gett upp, för så känns det. Åh. Jag önskar att hon ville träffa mig. Om vi ses så kanske jag vågar men då får hon vara den som frågar om vi kan ses.