Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Det här smset kan väl inte bli fel om du faktiskt skickar?

Ett brev till mig själv :)

Hur fan tänkte du? Den där första känslan som varnade och sa hur jäkla fel det skulle bli.

Nu tar du ditt förnuft tillfånga, Bums.. ställ allt till rätta och säg ja till den jävla ringen.

Du vet att du aldrig kommer att träffa någon som lever upp till dina märkliga krav, du borde faktiskt vara nöjd med det du har. Var bara som alla andra för en gångs skull, grannar, vänner och familj. Passa in i mallen liksom..

Sluta grubbla och tilta utanför den där jävla boxen hela tiden.

Fast ändå.. jag måste leva i min egen sanning, annars är det ingen sanning.

Är nästintill ?synsk-logisk? och såg ju hela senariot framför mig. Föll så hårt och det gjorde ont. Någonstans i/ utanför mig själv (luddigt och diffust) men ack så kännbart! :(

Som en del i hela den här processen måste jag nu hitta nya mål och acceptera mitt utgångsläge denna ?kaosteorins? nya vindar och därmed nya möjligheter. Förändring är i nuläget något bra. Det var dit jag vill/ behöver komma.

Ditt första steg: sluta läs, sluta skriv och håll syret långt borta från lågorna. Då slocknar det tillslut.

-Det gäller även dig!

Varm kram till mig :)

Ett brev till mig själv :)

Hur fan tänkte du? Den där första känslan som varnade och sa hur jäkla fel det skulle bli.

Nu tar du ditt förnuft tillfånga, Bums.. ställ allt till rätta och säg ja till den jävla ringen.

Du vet att du aldrig kommer att träffa någon som lever upp till dina märkliga krav, du borde faktiskt vara nöjd med det du har. Var bara som alla andra för en gångs skull, grannar, vänner och familj. Passa in i mallen liksom..

Sluta grubbla och tilta utanför den där jävla boxen hela tiden.

Fast ändå.. jag måste leva i min egen sanning, annars är det ingen sanning.

Är nästintill ?synsk-logisk? och såg ju hela senariot framför mig. Föll så hårt och det gjorde ont. Någonstans i/ utanför mig själv (luddigt och diffust) men ack så kännbart! :(

Som en del i hela den här processen måste jag nu hitta nya mål och acceptera mitt utgångsläge denna ?kaosteorins? nya vindar och därmed nya möjligheter. Förändring är i nuläget något bra. Det var dit jag vill/ behöver komma.

Ditt första steg: sluta läs, sluta skriv och håll syret långt borta från

[quote=79344146][quote-nick]Anonym (tänk) skrev 2019-01-08 01:31:02 följande:[/quote-nick]Är det verkligen "din sanning" poem? Att gå emot din egna längtan?

Att sluta läsa, sluta skriva, och att "hålla syret långt borta från lågorna. Då slocknar det tillslut"?  

Så sorgset jag läste in detta. Känns som ditt hjärta brunnit länge och att det någonstans finns en förklaring till allt? Känner inte dig, vad jag vet iallafall, men tror ändå att det finns nåt kvar i det du beskriver.

Stäng inte ute. Minns det där jag skrev om militär mentalträning :)

Varm kram till dig :)

Ett brev till mig själv :)

Hur fan tänkte du? Den där första känslan som varnade och sa hur jäkla fel det skulle bli.

Nu tar du ditt förnuft tillfånga, Bums.. ställ allt till rätta och säg ja till den jävla ringen.

Du vet att du aldrig kommer att träffa någon som lever upp till dina märkliga krav, du borde faktiskt vara nöjd med det du har. Var bara som alla andra för en gångs skull, grannar, vänner och familj. Passa in i mallen liksom..

Sluta grubbla och tilta utanför den där jävla boxen hela tiden.

Fast ändå.. jag måste leva i min egen sanning, annars är det ingen sanning.

Är nästintill ?synsk-logisk? och såg ju hela senariot framför mig. Föll så hårt och det gjorde ont. Någonstans i/ utanför mig själv (luddigt och diffust) men ack så kännbart! :(

Som en del i hela den här processen måste jag nu hitta nya mål och acceptera mitt utgångsläge denna ?kaosteorins? nya vindar och därmed nya möjligheter. Förändring är i nuläget något bra. Det var dit jag vill/ behöver komma.

Ditt första steg: sluta läs, sluta skriv och håll syret långt borta från lågorna. Då slocknar det tillslut.

-Det gäller även dig!

Varm kram till mig :)

Kloka ord från dig. Du har rätt. Att man ska fråga rakt ut. Dina ord "här är det farliga med att läsa in annat än det som personen faktiskt säger, eller undviker att svara på.

....Att läsa in sin egna fantasi, projicera sina egna känslor på den andra är tyvärr på tok för vanligt" Fick mig att tänka till några varv.

I mitt huvud gå igenom några av de gånger jag och hon jag träffats. Saker hon sagt (och inte sagt). Jag har sagt och skrivit saker till henne som jag inte gör till andra vänner. Men kanske är jag mer otydlig (och feg) än jag själv tror. Kanske har jag fått allt om bakfoten.

Känner att jag måste fråga henne nu. Detta kommer att plåga mig annars. Jag vill inte känna mig olycklig. Jag vill leva och må gott. Inte längta efter någon som inte längtar tillbaka. Eller tråna efter någon som inte svarar på mina meddelanden och jag inte vet varför. Är det av ointresse eller blir hon kanske rädd för känslorna?

Det hade varit till hjälp för mig om hon också var lite ärlig. Att hon inte bara struntade i att svara. Det ligger ju en människa bakom orden och vi är dessutom vänner.

Saker är komplicerade men denna kvinna bor i mitt hjärta och jag hoppas på att kunna fråga henne rakt ut om hon attraheras och om hon alls tänker på mig. Men jag vill inte skrämma bort henne. Hon är min vän.

Önskar så att hon skrev och ville träffas. En promenad eller kanske ta ett glas på nån restaurang eller så. Skulle komma på studs om hon frågade mig och denna gång faktiskt fråga henne mer än om bara jobb och väder och vind.

Haha ja så tycker uppenbarligen en del, gör jobbet du, så sitter jag här och väntar tills det händer något som tar situationen framåt.. vem vill göra bort sig liksom!

Oftast om ett intresse finns så limmar båda, annars sitter personen här tillslut och blir tveksam på den andres signaler. Som i själva verket bara är ett ointresse, men personen som längtar så efter någon, tolkar in någon slags dolda budskap, kanske blyghet eller något annat.

Det här är det farliga med att läsa in annat än det som personen faktiskt säger, eller undviker att svara på.

Att läsa in sin egna fantasi, projicera sina egna känslor på den andra är tyvärr på tok för vanligt.

Vad vill jag säga med detta, jo att limma på någon är tämligen ganska enkelt, tills ett genuint intresse uppstår.

Känslor och logik sätts i obalans, man börjar kanske utstråla rädsla att göra fel och blir helt enkelt oattraktiv för den man vill limma på, fast man i själva verket är rädd att upplevs som klängig eller needy.

Våga ta för dig istället, undvik att hamna i ovannämnda situationer.

För att undvika att bli den där klängiga så ska man bara fråga rakt ut, sen går man vidare om utfallet inte blev som man ville.

I efterhand är det betydligt jobbigare att vara den som aldrig vågade agera, tro mig jag vet!

Frågade ingen dig rakt ut? Svarade du ärligt?