Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Kärlekens smärta, en böljande flod,
När hjärtat blöder och själen är i nöd.
Men tiden läker, så lita på det,
Snart finner du kärlek som är rätt. ❤️

Du sa en gång vid ett av våra avbrott att ja slutar leva varje gång du dumpade mig.. tragiskt nog så stämmer de.. för hur kan ja leva igen när de var du som fick mig att leva från början? Inte kunde ja tro att du skulle behandla mig så illa som du gjorde.. ja har fortfarande inte börjat leva...vet inte om ja kan efter allt du utsatte mig för.. varför gjorde du så mot mig? 

Ja öppnade mig för dig, delade mina upplevelser me dig o du utsatte mig för samma skit.. fast värre. Du envisades så me att ja kunde lita på dig när ja var rädd.. du visste va ja hade gått igenom! Hur kunde du dräpa mig så? 😔

Var de värt de?

Vill du ha kontakt igen, eller lurar du mig?

Själen gråter stilla,
Ensamhetens kalla vindar.
Hoppet bleknar bort.

Jag gick sönder idag, men du såg inte det, hur jag försökte överleva dagen med tårfyllda ögon när ingen såg mig. Jag trodde att jag betydde någonting, men jag hade fel. Jag har misstolkat dina signaler fullständigt och jag skäms. Att behöva se dig i ögonen igen smärtar mig. Att se dig är lycka och hjärtesorg i ett.

Jag tänker på dig varje dag och försöker förtränga vad jag känner, men så fort jag ser dig och hör din röst, ser in i dina fina, varma ögon så smälter jag. Du har mig kring ditt lillfinger. Om du ber mig gå, så går jag. Jag vill inte vara kvar om du inte vill se mig mer. Jag känner mig som en idiot. Jag trodde vi var vänner...

Du måste ju ha fattat att det inte var över för mig... Jag behandlar ingen annan så som jag behandlar dig, har du inte sett det? Att jag är varmare mot dig? Mer närgången? Att jag verkligen bryr mig? Jag har inte känt så här på en evighet.. Jag hade glömt bort hur ont det gör att vara olyckligt kär.

Kär.. är jag det? Jag vet inte.. kanske..I så fall är jag en ännu större idiot. 

Jadu, vad är det för fel på mig? Känns som jag bara kommer leva ett par år till. Det är därför jag beter mig bittert. Bara en sista fråga: Kände du nåt för mig? Jag är ganska säker på att du tyckte synd om mig och det tyvärr var och förblir allt.Nu känner jag ju inget och det vore ju extremt stalkish om jag gjorde.......Men kan inte låta bli att tänka ibland att...Kände du något?