Vi som försökt ett tag utan plus

Stargazers: Stort grattis det var ju ett klart och tydligt streck!

JZ: tack för dina kloka råd! Vi vet inte riktigt hur det står till med hans simmare. Första provet han gjorde visade på infektion men då sa labpersonalen att det fanns spermier men att de var inkapslade, dock stod det i provsvaret att det inte fanns några... Det andra provet han lämnade så fanns inte infektionen kvar men där står det också att det inte finns några spermier. Sedan har han inte lämnat något med prov.

Jag tror att läkaren försökte förbereda oss för att om de i Linköping inte hittar några så finns alternativet ned Calanderska.

Jag tror också att min sambo behöver tid att smälta det hela innan han är redo att prata om det men tänkte att ni har lite mer erfarenhet i detta än vad jag/vi har. Ska söka vidare och sedan får vi se lite längre fram om han blir mer öppen om det eller om vi ska leta kurator eller liknade.

Eftersom det fann några infördes provet finns det förhoppningsvis i bitestikeln. Leta upp info på nätet och ge länkar till din man så kan han läsa på när han är redo. Just ingrepp i nedre regionerna är ju ännu känsligare för män än för oss kvinnor. På www.fertilitetsguiden.nu eller www.fertilitetsguiden.com står det om just ingreppet de ska göra på din man, kan ju vara bra för din man att få läsa på lite när han är redo. Förstår hur du känner, jag tyckte det va jobbigt innan min man ville prata om det...FL å framförallt tjejerna i denna tråd har varit ett stort stöd. Kram på dig!

Tack för ert stöd och pepp. Mensen kom med besked igårkväll och jag bara grääääät hela kvällen. Fruktansvärt. Idag känns det lite bättre. Jag har ätit apnyttigt idag och tänker nu JÄVLAR ska här gå ner några kilon för att se om pcosen ger med sig något pyttelite..Ska köra stenhårt fram till jul med BRA mat och motion. Sedan njuta julafton och nyårsafton och sedan köra på igen. Hoppas orka.
Handlat massa nyttigt.
Har en psykolg sedan tidigare. Men är färdigbehandlad. Gick där för början till utbrändhet för dryga året sedan. När jag var där på "återbesök" för nån månad sedan försökte jag förklara min sorg över detta. Hon förstod verkligen verkligen inte. Hon var toppen på stress och det. Men detta..nej. Hon började bara prata om "om du bara slappnar av...så" "Är nog bara stress" Och när jag till slut fick förklara min Pcos sa hon "oj! men vilken tur att du fått ellen då iaf". Sedan var det inget mer med det. Så nä.
Men kan prata hyffsat med mamma.

Åh vad lycklig jag blir för krabat som lever kvar i din mage Jayt. Ta nu hand om dej.

Grattis Stargazer!!!

Skit med mens gråt å ät onyttigt, bryt ihop å sen kom igen. Jag ska testa att fota mina kostråd, mailar bilderna isf annars skivrr jag av dom imorgon. För trött idag. Du kommer

Fixa träning å bra mat galant Håll utkik i mailkorgen. Kram

Ni fina tjejer! Jag skriver och svarar på era inlägg i morgon. Hallonbacken, jag ska skriva om hur min sambo var förut.

Godnatt

Ännu fler goda nyheter idag, grattis Stargazers! Och grattis Wonders som blivit ruvare och uppenbarligen varit det ett tag, det har gått mig förbi. Hoppas dina symptom beror på minst en men helst två krabater där inne i magen.

By starlight: Jävla skit med mensen. Men kul att höra att du är peppad på viktnedgången nu, det låter som att du har en bra plan och snart får du dessutom extra tips från Jz, du kommer fixa detta!

Idag startade Musikhjälpen i P3. Om ni känner er rastlösa under veckan eller bara vill lyssna på väldigt bra radio är det ett hett tips att ratta in P3. Och passa på att önska lite låtar!

Usch, har en deppdag. Funderar så mkt. Är såklart glad över att besöket sist hos doktorn gick bra men samtidigt infinner sig den här vemodiga, sorgliga känslan . Idag fick sambons kusin barn, återigen kommer tankarna på när vi ska få lov att bli att bli föräldrar? Blir extra irriterad på sambons kusins kille, han var helt oengagerad i graviditeten och de verkar ha bara blivit med barn. Återigen några som tar så enkelt på allt och ändå lyckas. Är så trött det.

Upplevt en enorm trötthet sista tiden, alla tankar och oro knäcker mig. Jag får ångest vid tanken på att man kanske aldrig lyckas. Jag försöker tänka positivt men de negativa tankarna gör sig påminda hela tiden.

Det här en dag när allt bara känns sååå segt och hopplöst.

Tack för alla gratulationer! Nu hoppas vi bara att den lilla eskimån stannar kvar i många många veckor till 

Hallonbacken: Situationen var ganska samma för oss, dvs utredningen visade att mannen hade för få spermier. Min man är heller ingen person som gillar att prata känslor trots att han dagarna strax efter beskedet var uppenbart nere, jag försökte försiktigt få honom att prata men det gick sisådär. Men några dagar senare hade han ryckt upp sig och sa att det inte var någon idé att deppa mer pga detta, han sa att det varit annorlunda om det funnits något han hade gjort som hade lett till detta (tex att han tagit droger), men eftersom han på inget sätt levt ett osunt liv så visste han att det inte var hans "fel". Han var t.o.m. tacksam att "felet" låg hos honom och inte hos mig eftersom jag skulle ha tagit det mkt hårdare (japp det hade jag). Sen har vi kunnat prata om det utan problem men eftersom han släppt skuldbeläggandet så har det väl heller inte funnits något jättebehov av att vända in och ut på saken. 
Min man har ett psyke av stål (jag förundras ofta över hur han tänker och resonerar) men alla är inte funtade på samma sätt och mitt bästa råd är att utgå från hur din man är och låta honom ta det i sin egen takt. Och visa honom all din kärlek, så att han absolut inte kan tvivla på om det fortfarande är ni i vått och torrt. Att visa honom min kärlek så att han inte trott att jag skulle lämna honom pga detta har varit mitt motto sedan detta uppdagades, och tydligen har det ändå betytt en del för honom eftersom han tackat mig för att jag visat honom att det är honom jag vill ha som far till mina barn, så nånstans där långt inne fanns väl den rädslan tydligen.

Hallonbacken..som Stargazers skrev behöver din man extra mkt kärlek nu så han inte tvivlar på sig själv och er. Va rädd om varandra.

Stargazers, har du meddelat kliniken att du är gravid? =) Du får göra vul runt v 7?

Stargazer, fäller en tår när jag läser ditt inlägg.
Hallonbacken, redan innan min sambo hade varit och lämnat prov kände han på sig att det hos honom felet låg. Han var sjuk för några år sen och han har hela tiden trott att det påverkat hans simmare. När vi fick reda på att så var fallet så var han väldigt nere men han pratade inte så mycket om det. Jag har under hela våran resa pratat med vänner om allt som händer men inte han, inte ens med mig. Men jag gav honom tid och plötsligt började han anförtro sig till mig, kollegor och vänner. Så jag kan nästan lova att det kommer, han behöver säkert tid för att smält allt. Men som stargazer skrev, visa honom kärlek och visa att du inte tänker lämna honom pga det. Min sambo har många gånger sagt att jag får dra, han vill inte vara den som förstör för mig. Han har nog haft en del skuldkänslor också då han har barn sen innan (det hände innan han insjukna)
Ta hand om varandra