Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Ja man vill ju göra rätt med medicinerna från början frustrerande! Men det är säkert ingen fara, jag var nära att ta 4 Fragmin sprutor om dagen för det blev en miss i behandlingsplanen men kände att det inte var rimligt. Har också fortsatt med Omega 3 men inte i riktigt lika hög dos, tar 2000mg om dagen eftersom det också är blodförtunnande.

Din sambo kan ju ha rätt i att ni kanske bara blir mer oroliga om läkaren inte har en tillräckligt bra vulmaskin så man inte kan se fostret för att det är så tidigt.

Kan du få en ny tid för vul runt v8+0 så ta det istället, så kan du ha en lugn jul och njuta av att du är gravid !  Vid vul i v.8+0 ska man se ett foster med hjärtslag om allt är normalt, och i den veckan brukar även läkare med mindre bra vulmaskiner kunna se hur allt ser ut därinne.

Ja, att Omega3 också är blodförtunnande stämmer !
Jag tar bara 1000mg om dagen (1 kapsel) av Eskimo 3 pure Omega3, det räcker för mig. Jag tål inte de högkoncentrerande sorterna, blir yr i huvudet av dem.

Jag tog 20 mg fram till vecka 15-16 och började då trappa ner väldigt väldigt sakta, var utan prednisolon från vecka 23. Gjorde det dock på eget bevåg då mina FBC var stabila. Sista droppet tog jag vecka 23. Jag behövde mest hjälp i början när embryot ska fästa, det är då min kropp ballat ur.

Hej på er därute!

Skulle behöva lite pepp och höra om era erfarenheter. 
Vi blev gravida på första IVF försöket men slutade i ett MA i v 6. Efter det tog inte FET och andra omgången fubblade en nyutexaminerad läkare på kliniken bort och den ogiltlighetförklarades som tur va, efter misslyckat ÄP.
Efter att ha läst här i tråden och andra sidor på internet frågade jag läkarna om jag kunde bli testad för Ureaplasma vilket dom ungefär fnös åt. Så då skickade jag in prov till SERUM. Resultatet kom tillbaka denna vecka och mycket riktigt testade jag positivt för det. Kände det på mig då jag fick en kraftig urinvägsinfektion efter att ha badat i en skum swimmingpool på ett hotell i London för 3 år sen och sen dess har jag trots vanlig antibiotikakur inte känt mig som innan. Sökt för detta flera ggr och även pratat om det på IVFkliniken. Men då det varit diffusa symptom och läkarna bara sagt det inte är någon fara, " det är normalt med känsliga slemhinnor" du är bara stressad va jag osäker på om det va inbillning.

Till poängen, jag ska egentligen börja spreja i näsan för långa protokollet i morgon men tänker att det kanske inte är så bra att kombinera med en så omfattande antibiotika-kur. Ringde min svenska klinik idag för att rådfråga och blev både lite shamed och utskälld att jag ens funderar på detta och att dom ställer sig starkt emot att jag och min sambo ska äta antibiotika pga resistensrisken i framtiden i samhället ungefär.
Läkaren (och barnmorskan jag pratade med först) sa bl a att det ännu inte finns  forskning som bevisar att det påverkar och att sveda och ömma slemhinnor KAN bero på något annat och att dom starkt avråder. Att dom inte testar i Sverige för att dom inte vill veta för det ger dom inget ändå. 
Jag försökte fråga va dom då tyckte att jag i min situation skulle göra, nu när jag fått positivt svar? Ska jag bara strunta i att ta antibiotikan för det KAN ju bero på något annat? Enligt dom, ja!

Det känns så jobbigt att man blir ensam när man inte har alla ombord. Tänkte att det ändå va viktigt att informera om läget. Jag hade inte lust att kanske "vänta på 3 missfall" för att sen få testa för Ureaplasma här i Sverige. Inte när jag redan läst mig till informationen själv. Man vill väl ge så bra förutsättningar jag kan för våra IVF försök? Nu känns det som att "relationen" till min klinik (som iof är ganska stor och opersonlig) blev megastel tyvärr.  Och jag är orolig för jag inte riktigt vet hur länge jag då borde avvakta med nästa försök. Eller om infektionen nu brukar komma tillbaka, hur stort fönster har man innan dess? Eller om jag kommer sabba kroppen på andra sätt om jag äter en sån här elefant-antibiotika kur. 

Ni som ätit den här antibiotikan - Va det värt det? Fick ni jätteont i magen? Massa jobbiga långvariga biverkningar? Gjorde det någon skillnad för er? Hur länge väntade ni till nästa omgång?

Tusen frågor och funderingar och om någon orkar svara, om så bara på en av dom vore jag så tacksam!!

Styrka till er med-IVFare därute! <3

Jag har alltid behövt skarva med sanningen vad gäller de behandlingar och utredningar jag gjort, och oftast har jag inte berättat hur mkt mediciner jag tar, just för att man i Sverige blir så ifrågasättande. Men mina siste 4 försök på Livio i Umeå fick jag faktiskt samma mängd kortison, fragmin och trombyl ordinerad som av D, så nog börjar även den svenska sjukvården långsamt långsamt hänga med...

Tack, det är overkligt nästan, men underbart :)

Jag körde bil varje gång... över 1 h motorväg.

Ska läsa på Fass.

Ja jag funderar på det. Funderar även på om jag bör ha någon med mig första gången. Känner iaf att det inte känns bra att åka själv med barnet utan antingen får jag försöka fixa barnvakt eller om någon kan följa med oss..

Ja, det kan ju vara en lösning.