När är bästa åldern att börja på dagis/förskola (vad det nu heter)??

Ju senare desto bättre?

Barnens sociala behov går att tillfredställa genom att gå till öppna förskolan, träffa vänner m.m.

Aktivera sina barn kan man göra genom att gå till lekparken, ut till skogen, museeum m.m.

Barn har inget behov av förskola.

Menar självklart inte att döma alls. Har själv mina barn på förskola och jag vet att de trivs och inte far illa där - men jag tror fortfarande att barn har det snäppet bättre hemma...

Mina barn började när de var 2,5 år och 18 månader. Har aldrig gått mer än 20h/vecka visserligen...
Inskolningen var MKT lättare med 18-månaderskillen. Men tror ändå att det är såååå mycket bättre att vänta tills barnet är äldre.

Det är en intressant reflektion faktiskt. Jag arbetar själv i förskola just nu (är autismpedagog och jobbar i en mängd olika verksamheter, tidigare främst inom särskolan men ävenen del i grundskola och förskola) med ett sådant resursuppdrag. Jag har haft väldigt goda "resultat" med de elver jag har haft i förskolan. De har utvecklats mycket och gjort otroligt stora framsteg utifrån sína förutsättningar, är trygga och harmoniska osv. Men en grund för det är ju just att de har en egen "anknytningsperson" som hela tiden står för tryggheten, hjälper dem att tolka världen och alla intryck runt sig och finns lagom mycket till hands när barnet tar allt större steg mot självständighet. Alla barn behöver inte det lika mycket som "mina" elever. men alla barn behöver det jättemycket mer än idag. 

Jag kan se att många andra barn också skulle behöva en mycket tydligare och mer närvarande vuxenrelation för att få stöd i det sociala samspelet i förskolan. Tyvärr blir det mycket "djungelns lag" som råder och visst lär sig barnen umgås med varandra, men de lär sigh också negativa saker som att den som är den som tar förs sig snabbast, skrivker högst och är starkast får mest fördelar, eller att destruktivt beteende kan krävas för att få vuxnas uppmärksamhet till exempel.Barn lär varandra mycket, men när de är utelämnade till varandra utan vuxenstöd så lär de sig inte alls alltid vad vi skulle vilja. Idag finns extremt liten tid för varje barn i förskolan, jag är faktiskt chockad över hur illa läget är (och då har jag ändå varit inne i flera olika verksamheter i ett par tre olika kommuner). Det drabbar alla barn men de yngsta allra mest. Jag ser småbarn som tultar runt efter sin favoritfröken och försöker hänga med....och fröken som inte har tid och rusar mellan olika måsten medans liten står kvar och gråter.   

För de äldre barnen så är en av de saker jag skräms mest över att den sociala/imitativa låtsasleken försvinner så mycket när barngrupperna är allt för stora. Dessa lekar (bland annat rollekar som mamma-pappa-barn där man själv antar en annan persons karaktär och docklekar där dockorna antar olika personligheter ) är centrala för att utveckla empati och förståelse för andra. I dessa lekar tränar barnet upp sin förmåga att ta någon annans perspektiv. Om den förmågan - som normalt är medfödd - saknas (vilket den av biologiska skäl gör hos barn med autism) får man stora svårigheter att interagera socialt senare i livet. Men även "normala/neutrotypiska" barn som föds med den automatiserade förmågan att ta andras perspektiv (sk theory of mind) behöver träna denna förmåga. Om den redan från början är svag - och dessutom inte ges tillfälle att övas upp, kan det ge väldigt stora negativa konsekvenser både för barnet och dess omgivning.

Men rolleken kräver tiod och ostördhet för att komma igång och fortlöpa. När en mycket stor mängd barn ska samsas på liten yta minskar dessa lekar i omfpng eftersom barnen stör varandras lekvärldar. Det blir istället mer konstruktiva lekar såsom att bygga torn eller jaga varandra.Jag som är väldigt observant på detta då det ingår i min utbildning och uppdrag, ser skillnad bara mellan när det är många barn sjuka vs. full barngrupp på hur mycket plats rollekarna tillåts ta.

Jag tror därmed inte alls idag att man kan skicka sitt barn till förskolan och tro att det där ska lära sig alla sociala spelregler. Så kanske det var på 80-talet då de vuxna hade tid att interagera med barnen och barnen hade utrymme nog att leka. Idag ser situationen annorlunda ut och då minskar också förskolans mäjlighet att ta den rollen i barnens liv. Förskolan har fortfarande en viktig roll i att ge barn till föräldrar som behöver arbeta nödvändig omsorg vilket är nog så viktigt. Men att förskolan skulle ge barnen något de inte kan få i hemmiljön tror jag knappast man kan säga.

Tack för väldigt intressant läsning! 

Kanske vore bäst att skicka ett PM eftersom det är lite OT men ställer ändå frågan här. Har läst dina svar i förskoletrådar ganska ofta och känner att du dels har en attityd som jag gillar men också att du är påläst. Har du några boktips om man vill lära sig lite mer om barns behov, utveckling, pedagogik osv. i dagisåldern? Vi kommer att ha vår dotter hemma upp till 3 års ålder och sedan nyttja förskolan 15-20h/vecka, det vore lite kul att veta mer om hur gör den här tiden så bra som möjligt. 

Jag vet inte vad som är ditt problem, men du kanske ska ta tag i det istället för att sitta och ösa galla över folk på ett forum. Jag har inte gjort dig något ont, det är du som kommer här i en supergammal tråd och börjar attackera mig, inte tvärtom. Om jag har råkat trampa på en öm tå i någon ännu äldre tråd för evigheter sedan så ber jag om ursäkt, uppenbarligen mår du väldigt dåligt över att jag och många andra poängterar i alla dessa förskoletrådar att de allra minsta de facto inte har något behov av förskola och då kanske du måste fundera över varför du tar så illa vid dig.

Detgodalivet: Ja, frånvaron av låtsasleken i mina barns liv har jag också reagerat på. Vi har ju hela tiden haft ett samarbete med hab och resurserna på förskolan med regelbundna möten för att tillsammans hjälpa vår autistiska sons utveckling och mycket av träning har lagts på att försöka utveckla sonens symbollek. När vi så småningom försökt lotsa in sonen i de andra förskolebarnens lekar så har det blivit så uppenbart att de andra barnen inte leker låtsasleker (eller de leker dessa men i liten utsträckning). En tragisk utveckling i allra högsta grad när barn inte får utrymme för den sortens lekar som är så viktiga. Det jag minns från min egen barndom är just hur mycket låtsaslek vi lekte. Jag gick aldrig på förskola, utan lekte i skogen med grannbarnen och mina syskon. Mina barn får en helt annan uppväxt. Visst får de göra bra saker (skogsutflykter, teaterbesök, skridskoåkning, skapande etc), men allting är väldigt vuxenstyrt och organiserat (hur ska man annars klara av att ta hand om 45 barn på en och samma avdelning?).

Min högsta önskan är att förskolan och även fritidsverksamheten inom skolan ska förbättras. Samhället skulle tjäna miljarder på att se till att alla barn har det bra och attt det finns tillräckligt med vuxna som kan ge barnen den bekräftelse och närvaro som barnen behöver. Barn behöver mer yta, mer närvarande vuxna, mindre inbokade aktiviteter och mindre barngrupper. Allra allra känsligast är ju de minsta barnen. Jag tycker att det är bedrövligt att man inte ska kunna skola in en ettåring på dagis utan att få ångest när man ser hur dåligt anpassad dagisverksamheten är för de små. Visst är det toppen om man kan vara hemma i tre år men det är ingen realistisk möjlighet för många. Om vi vill ha ett bättre samhälle i framtiden så måste krutet läggas på förskolor, skolor och fritids. Det ska banne mig gå att lämna en ettåring på dagis och veta att denna har möjlighet att få knyta an och känna sig trygg med personalen, att få bli buren och tröstad och sitta i knät utan att tjugo andra barn också står och skriker efter personalens uppmärksamhet.

Du får ursäkta mig, men jag kan faktiskt inte låta bli att störa mig på vissa åsikter.. Och jag har rätt för att ge uttryck för vad jag tycker oavsett om det är här inne på forumet eller någon annan stans. Det är mitt problem. Och sen var det ingen attack, jag ställde dig en fråga som jag tidigare inte fått svar på.. Sen vem som började attackera vem efter det kan man ju diskutera. Du värkar ju ha dina åsikter också som jag uppfattar på samma sätt som du gör med mina.

Jag ser bara inte varför så många har problem med att små barn börjar dagis så tidigt. Och vaddå, då är det inte bara jag som behöver fundera på varför jag tar illa åt mig! Här inne blir man klassad som en sämre förälder än er som har möjlighet att vänta flera år med att inskola era barn på dagis, men vad med alla andra som tycker som mig!? Det finns inte enbart folk här inne som står på din sida serru! Jag blir så oerhört förbannad över att folk klassar mig (och andra för den delen) som en sämre förälder för att mina barn kommer börja på dagis tidigt!

Tidig förskolestart kanske inte är förenligt med attachment parenting. Mitt inlägg blir också därför lite OT eftersom tråden ligger under AP. Jag ber om ursäkt för det. Men tidig förskolestart är ju faktiskt nödvändig för många familjer ur ett familjeperspektiv där ändå barnets behov ingår. Jag känner en helt fantastisk, ensamstående småbarnsmamma som jobbar som undersköterska. Hon måste jobba heltid för att ha råd med hyra , mat och kläder . Detta är i allra högsta grad nödvändigt för att kunna tillgodose hennes barns behov. Ur den synvikeln så är ju faktiskt tidig förskolestart viktigt även för hennes lilla ettåring. Då är det för j-gt att förskolorna i ett rikt i-land som Sverige håller så dålig kvalité att hennes barns hälsa riskeras.  Det går att diskutera i det oändliga vad som är bäst för små barn. För de barnen som har två friska medel- eller höginkomsttagare till föräldrar kanske behovet av förskola från ett års ålder inte är så stort. Men för barn till ensamstående föräldrar så är förskola för ettåringar ett behov, även med tanke på barnets bästa. Och då måste man anpassa förskolan så att små ettåringars behov av trygghet, närhet och anknytning tillgodoses. Det är kanske den diskussionen vi borde engagera oss i? Huruvida vi (som nu är priviligerade) väljer att skola in våra barn som ettåringar ellertreåringar  är egentligen kanske inte alls intressant. Det viktiga är att alla barn får sina behov tillgodosedda oavsett om de är hemmabarn eller dagisbarn?

Nu lever vi ju i verkligheten och där kan tidig förskolestart ändå i vissa fall vara ett måste för vissa föräldrar pga ekonomi eller arbetsvilkor. Jag har själv tvingats välja det för ett av mina barn. Det gör det dock fortfarande inte bättre för barnet eller förenligt med grundsynen inom AP men som människa och förälder kan man vara nöjd med sina val så länge man gör så gott man kan, anser jag.

Däremot anser jag inte att det bör vara norm att barn börjar på förskola vid ett års ålder. Men för det fåtal som måste ska det finnas förskola av riktigt hög kvalitet och det innebär tillräckligt få barn per personal (occh små grupper) för att det lilla barnet ska ha utrymme att knyta an tilll och hänga ihop med en särskild vuxen trygghetsperson under hela sin vistelsetid anser jag. Den möjligheten finns inte alls idag på de flesta håll.

3 år. Först då klarar de bättre av stora förändringar!