3-åring på dagis eller inte? Vem ska få som den vill?

Nää jag förstår också att alla inte har 1 år mellan sina barn, men jag ser fortfarane inte att någon kan tro att förskolan är ett bättre alternativ än att ha sina barn hemma, bara för att man är hemma med sina barn betyder ju inte att man sitter inlåst i sin bostad, vi är ute i lekparker, går ut med hunden, hälsar på familj och vänner, bjuder in kompisar med små barn (blandad ålder på barnen, inte bara småisar) besöker 4h gården, besöker biblioteket, öppna förskolan, badhuset mm.

Att lära sina barn hur man umgås med andra barn och vuxna är ju inte direkt någon svår uppgift. pedagogisk verksamhet är ju det man bygger vardagen på, är barnet med på vad mamma/pappa gör så bjuder faktiskt vardagen på så mycket pedagogik barn behöver, men det gäller ju att vara lite om sig och kring sig också.

Du tror inte att personal med utbildning och erfarenhet sefan många år har mer att lära i fråga om pedagogiskt arbete och övningar eller experiment än vad du som förälder har?

Tror att du inte förstår/ vill förstå hur betydelsefullt förskolan hr varit och är för våra barn. 

Fö får man ju oftast bara vara på förskolan 20-20 h/ vecka om en förälder är föräldraledig, så att de vistas ju ändå den största delen i hemmet.

 

Vet inte om min 1åring enbart har behov av mat och torra blöjor, självklart är behoven olika beroende på barnets ålder, men jag tror nästan att alt till aktiviteter ökar när barnen blir äldre.

Men varför ska det alltid ses som om att vi föräldrar inte kan ge våra barn det de behöver? varför skaffar man barn om man så fort som möjligt vill få in dem på förskola?

jag har aldrig påstått att man inte på egen hand kan aktivera barnen och låta dem träffa och leka med andra barn, dock skriver ju ts själv att de tex inte träffar andra barn så ofta eftersom de andra går på dagis.

en ettåring har i regel inget behov av pedagogiska grupper och allt som förskolan erbjuder. en ettåring klarar sig ganska bra med de basala behoven. en tre-åring däremot som berövas möjligheter till att leka med andra barn i grupper osv tycker jag synd om. kan inte vara särskilt utvecklande att endast gå hemma med mamma och småsyskon.

Jag tror absolut att utbildade pedagoger har mycket att lära barn på förskola. Mina två närmaste kompisar arbetar som utbildade pedagoger på två olika förskolor med olika pedagogisk inriktning och vi umgås flera dagar i veckan, vet inte om deras sätt att arbeta på skiljer sig så mycket mot vad vi gör i vardagen, snarare tvärtom skulle jag säga, vi har större möjlighet att se till barnens utveckling hemma än på förskolan, där det oftast är 20 barn på 3 lärare varav en har en pedagogisk utbildning. vi är 3 föräldrar på 3 barn varav 2 har 4årig högskoleutbildning på pedagogik, själv är jag utbildad pedagog för unga vuxna och har arbetat som barnledare sedan jag var 14år.

Förstår fortfarande inte, vill man ge sina barn en pedagogisk vardag finns det massor av böcker att läsa, det finns olika pedaogiska inriktningar som är super att ta efter, själv gillar jag verkligen waldorf och frilufsfrämjandets inriktningar och är själv uppfostrad i dessa båda inriktningar, waldorf erbjuder ju betydligt mycker som är användbart även för hemmaföräldrar  likaså friluftsfrämjandet.

och som tillägg; vadå "så fort som möjligt vill få in dem på förskola"?
barnet i fråga är tre år gammalt. är det så fort som möjligt?? 

Men du kan ju inte lära barnen att vara sociala med andra barn i grupp om du inte har en barngrupp för dem att vara social i, hur många böcker du än har läst och hur mycket pedagogiskt utbildad du är.

(Jag är också utbildad inom pedagogik.)

Min mamma var hemmafru och det var bra på många sätt, men jag saknar att aldrig ha kunnat få vara i en grupp och leka och lära mig socialtsamspel när jag var liten.
       

precis det jag menar också. men jag tror många mammor känner....hur ska jag uttrycka det..... en viss konkurrens eller någon form av hot mot sin mammaroll i att erkänna att det finns saker som en förskola kan erbjuda som man själv inte kan.

själv tycker jag förskolan är suverän för lite större barn! (nu pratar jag inte om 1-2åringar)
min pojke är snart fyra år och älskar sin förskola med alla sina kompisar. jag följer deras blogg och ser vad de gör om dagarna och ofta blir han arg när jag hämtar honom eftersom han alltid ska "leka färdigt" först. förskolan har för övrigt inte bara större barngrupper som inte jag kan få ihop utan även särskilda målarrum och liknande där barnen kan gå lös med färger hej vilt. här hemma kan jag erkänna att jag är lite för rädd om möbler och tapeter för att låta hans fantasi flöda. 

Där jag bor finns en hel del aktiviteter och saker att hitta på för äldre förskolebarn när de inte är på förskolan. Men jag märker tydligt på min äldste som är snart 5 år att det är superviktigt med kompisar. Att gå till lekplatsen och bara leka i största allmänhet är tämligen ointressant just nu. Om nån av kompisarna är där är det däremot intressant. Han har en lillebror som är snart 3 så han har ju en kompis att busa med hemma också. Men vad jag vill ha sagt är att det absolut så att det finns saker man som förälder inte kan ge barnen när de blir lite äldre. Min store skulle absolut blir olycklig om han tvingades vara hemma bara med mig och vår bebis och fick träffa andra barn nån enstaka gång i veckan. Han vill träffa andra barn mest varenda dag. 

självklart ska 3-åringen börja på dagis. Det är bra mycket roligare, stimulerande och bra för utvecklingen än att gå hemma med mamma och en bebis. 15 timmar i veckan räcker ju till en början medan du är hemma med bebisen. Tycker nog att det är i senaste laget att skola in en 3 åring på dagis såpass sent. Desto äldre dom är desto svårare är det.