Är det mamman eller pappan som ska ta hand om barnen?
Jag fick mitt första barn för 2 månader sedan. Min största glädje i livet. Men min lilla glädje har också gjort så att jag fått se sidor av min sambo som jag inte visste fanns.
Han tar för givet att det är jag som ska ta hand om vårt barn. Han gör allt det som han gjorde innan vi fick barn. Spelar dataspel, kollar på fotboll och så vidare. Självklart ska han få göra det också men varför är det bara jag som fått offra allt mitt? Jag har ju dessutom gjort det med glädje.
Ibland kommer han och säger. Jag drar till en kompis ett tag. Sedan åker han. Precis som innan vi fick barn. Han tar alltså för givet att han kan åka iväg utan problem. Vad skulle hända om jag gjorde det?
Saken är den att vår sån flaskmatas vilket ju gör att han faktiskt kan vara ensam med honom i ett par timmar. Men han har aldrig erbjudit sig det eller visat tecken på vilja.
Om vi äter och sonen börjar gråta är det jag som får ställa tallriken åt sidan och trösta, min sambo har aldrig gjort det.
Jag däremot får äta, duscha och ha min egentid när min son sover. Är det såhär det ska vara? Är det en mammas jobb att lägga allt åt sidan medan pappan lever precis som han alltid gjort?
Jag är uppgiven och ledsen. Jag älskar min son men jag trodde inte att det var såhär det kändes att bli en familj. Jag känner mig som ensammast i världen. Bor i en stad där jag inte känner någon. Min familj bor 20 mil bort.
Återigen sitter jag här med sonen på armen medan jag skriver med tårar i ögonen.