Fel att lämna snart 14 månaders med pappan i en vecka?

Tack vittra för din tid och ditt fina svar. Det var precis där min osäkerhet låg, ÄR detta tryggt för min pojke? Å ena sidan är jag säker på att det är det, han är oerhört älskad och ompysslad här, av sin pappa, farmor och faster (syrran och kusinerna tycker väl han e lite jobbig då han stör i deras lekar ;) men jag har märkt att förutom sin pappa (såklart) så tyr han sig enkelt och kärleksfullt till både sin faster och farmor (om jag är otillgänglig) Jag vet att det är MITT beslut men hade varit så skönt om jag bara kunde bestämma mig . Min man säger att han gärna vill stanna men vill inte göra våld på mina känslor men han är säker på att pojken kommer ha det toppen. Och jag måste nog jobba med min egen osäkerhet, för tror inte att andra har SÅ här svårt att ta beslut (??) Sen hatar jag känslan av att vara ego, att det på ett sätt hade varit skönt för mig att få egentid hemma. Jag tror att jag skulle ha så ont i kroppen av saknaden men samtidigt så har jag en massa jobb och sysslor som väntar hemma, hade varit s skönt att få dem gjorde och sen välkomna familjen hem när allt är förberett, fixat och jag kommer ha mer energi och tid för dem. Är jätterädd dock för att sonen ska "glömma" mig eller känna en inre sorg över att ha känt sig övergiven av mig den där veckan (?) vet du hur det funkar med sånt? Kan sorgen utebli om han är omgiven av trygga anknytningspersoner och en massa kärlek och värme? Jag förstår att man aldrig kan förutspå reaktionerna (hade varit så himla mkt lättare att ta beslut då!). Dottern mår som jag sagt som fisken i vattnet här och tänker att en av anledningarna just är att hon vid tidig ålder besökt sin familj här (både mef oss båda föräldrar men även själv med pappan) och skapat sig en alldeles egen unik relation med alla här. Men (igen) hon har aldrig varit så mammig som sonen. Apropå det här med amningen/snuttandet , hur ser du/ni på att han plötsligt blir av med det också?

Jag skulle absolut åkt, låter ju som barnen har det superbra där, såklart han inte glömmer dig. Eftersom han är hemma med pappa i vanliga fall är han ju van vid att separeras från dig varje gång du går till jobbet. Njut av lite egentid och av att din man och barn får umgås en vecka till med släkten. Våra barn var fyra dagar hos mormor och morfar när de var 2 och 4, lite äldre iof men de hade ju inga föräldrar där och det gick hur bra som helst.

Menar du på allvar att du tror att ditt barn skulle skadas av att vara med sin pappa? Låter inte riktigt klokt i mina öron :o/

Allvarligt, vad är det för fel på din man när du är tvungen att ställa en sådan fråga? Eller vad är det för fel på dig? 

Ni kvinnor som håller på så här, vad säger era barns fäder? Blir inte de förbannade av att nedgraderas till andra klassens föräldrar?  

Och så fick man inte vet hur det gick!! Tycker alla såna här trådar ska ha obligatorisk informativ avslutning så man slipper sitta och undra!! ;)

Håller med. Är nämligen själv i tankar på hur jag ska göra i höst då jag har ett jobb där jag reser iväg i ca en vecka i taget några gånger per år. Tidigare i år har min man och son åkt med mig, men det kostar ungefär en månadslön (eller 1/12 av min årsinkomst egentligen, har inte månadslön) att ta med dem, så det funkar inte i längden. I höst kommer sonen vara 11 månader när det är dags för nästa jobbresa, men mannen är inte så sugen på att åka med igen. Så troligtvis måste jag välja mellan att tacka nej (vilket innebär att tacka nej till ungefär 1/4 av min årsinkomst) eller åka iväg utan sonen för första gången. Hade varit skönt om TS här hade berättat hur det gick så att man får lite hjälp med sina tankar kring det hela.

Men varför i allsin dar skulle du inte åka? Ditt barn klarar sig i en vecka utan dig. Jag jobbade tre dagar i veckan på annan ort from med min dotter var 9 månader. Gick hur bra som helst. Gav pappan och dottern möjlighet att bygga upp sitt eget band.

Menar du mig eller TS?

Tystlängtan

Är din man förståndshandikappad eller har några andra problem som gör att du tvekar över att lämna ditt barn med honom en vecka?

Om inte, vad hade du sagt om det istället var din man som ställde samma fråga här och undrade om det var okej att lämna barnet en vecka ensam med dig när han åker på tjänsteresa?

Fast man måste väl inte vara ihop med en förståndshandikappad partner bara för att man inte vill vara ifrån sitt barn? Det behöver ju inte handla om att personen ifråga inte tror att pappan kan ta hand om barnet, utan mer om den egna våndan över att separeras från ett litet barn under en längre tid..?

När vår son var 11 månader så reste varken jag eller min sambo bort under en veckas tid. Ingen av oss hade velat det, helt enkelt. Nu hade vi förvisso inga jobb som krävde långa resor, men hade vi haft det så hade vi sannolikt omprioriterat under sonens första år.

Det är väl klart att han kan vara med sin pappa i en vecka!

Nu utgick jag från att personen som skrev så där hade liknande känslor som TS, dvs. att hon trodde att sonen skulle skadas på något vis av att vara ensam med fadern, för i annat fall hade hon väl inte skrivit om det i den här tråden som handlar om just det?

Naturligtvis kunde jag ha startat en egen tråd, men skrev ju egentligen bara att jag ville höra hur det hade gått för TS. Min man är verkligen inte förståndshandikappad och jag tror inte på något vis att han inte skulle ta väl hand om sonen. Dock så är det trots allt så att separation kan vara jobbigt för barn i den åldern och ja, jag hade naturligtvis haft samma oro och funderingar om det hade varit min man som skulle vara borta i en vecka. Dock kommer jag ha varit hemma på heltid fram tills dess medan min man bara har varit hemma i perioder, så för sonen tror jag att det kanske blir en större omställning när jag då plötsligt försvinner så länge (ur en bebis perspektiv tror jag en vecka är väldigt länge om man bara varit borta max 4-5 timmar på en gång förut).

Ok. Fast nu uppfattar jag inte att tråden handlar om det du beskriver, d.v.s. att sonen skulle skadas av att vara med pappan. Min uppfattning är att tråden handlar om att TS är orolig över sin egen relation till sonen.

Kan ni inte skifta lite mer i vem som är hemma fram tills du ska åka då, så att övergången blir lite mjukare för er son?

Det kommer vi göra till viss del. Men vår situation är lite speciell eftersom jag inte har ett "vanligt" jobb på dagtid, utan jag jobbar främst kvällstid och bara ca 4h/dag. Så jag kommer ändå inte vara borta mycket, däremot kommer mannen vara hemma lite mer, dock inte på heltid. Han har precis fått vikariat på en ny tjänst och vill ha möjligheten att fortsätta med samma tjänst senare och vill därför inte vara hemma på heltid förrän han har fått klartecken på att han får behålla den. Dessutom kan vi inte slösa för mycket på hans föräldradagar om jag framöver ska kunna fortsätta åka på de här jobbresorna. Vi vill nämligen inte behöva lämna sonen på förskolan på heltid när jag är iväg, utan istället att mannen ska kunna vara hemma med honom då.