Fruktansvärd första förlossning. Kämpar för att få snitt denna gång men får nej! Vad ska jag göra?!
Min först förlossning för 5 år sedan var en mardröm. Det var en störtförlossning med smärtor som inte går att förstå. Ingen smärtlindring hanns med. Barnet fastnade på vägen ut och efter 13 försök med sugklocka blev det urakut snitt med sövning. Jag minns bara fragment av förlossningen, var så smärtpåverkade att jag inte kunde kommunicera alls. Kände mig som om jag låg på en slaktbänk. Helt naken med hela rummet fullt av folk.
Nu är jag gravid igen i vecka 32. Har hela graviditeten varit mkt tydlig med min BM om att jag vill ha snitt och min BM har låtit positiv till det men det måste beslutas av läkare. Nu har jag varit på samtal med en överläkare. Hon sa bara att det inte finns några MEKANISKA (fysiska) hinder för mig att föda normalt och att man därför inte kan bevilja snitt. Mina bäckenmått är goda. Och jag "är som gjord för att föda barn" säger hon?!
Hon vill istället ge mig planerad igångsättning. Jag är LIVRÄDD för det. Jag har hört så mycket om att igångsättningen gör att det kan göra ÄNNU ondare. Och att livmoderna kan brista (jag har ju ett snitt bakom mig). Och jag är som sagt LIVRÄDD för den där smärtan. Men överläkaren säger att jag ska få epidural. Men har ju hört massor som sagt att den inte hjälpt!!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan inte tänka mig det här upplägget. Jag kan inte sova om nätterna längre och när jag väl gör det så drömmer jag mardrömmar om förlossningar. Jag känner mig gråtfärdig hela tiden och kan inte njuta alls av graviditeten längre. Känner mig trängd, inträngd i ett hörn, som ett lamm påväg till slakt, utlämnad, lurad?! (Till saken hör att jag under de fem år som gått sedan sist klamrat mig fast vid ett brev jag fick av den här överläkaren efter förra förlossningen. I brevet stod det att om jag önskade planerat snitt nästa gång skulle vi ta en diskussion om det då. Detta brev har varit min livlina, enda anledningen till att jag vågat bli gravid igen. Och nu så säger människan att det INTE kan bli tal om snitt!)
ÄR det verkligen så att man måste ha nåt FYSISKT hinder för att få snitt? Räcker det inte med att jag är ett vrak rent psykiskt? Räcker det inte med att jag är LIVRÄDD??
Vad ska jag ta mig till?!?!
