Om vi förlovar oss så gör vi det för din skull

Min make friade på vår 3 års dag. Det blev ett stort bröllop ett år senare :)(Vi har inga barn eller andra äktenskap bakom oss)

Jag hade aldrig nämt att jag ville gifta mig så det var helt hans initiativ.

För mig var det så speciellt eftersom att jag visste att HAN verkligen vill leva med mig resten av sitt liv. Det var han som fantiserat om att bli min make och verkligen drömde om det.

Om han hade gjort det " för min skull" så hade jag aldrig gjort det. Då förlorar det hela poängen! Känslan när mannen man älskar står på knä framför en eller känslan där framme vid altaret är helt otrolig. Om jag hade stått vid altaret med en man som jag visste egentligen inte ville det hade jag känt mig som en bov. Äktenskapet ska båda vilja med hela hjärtat. Att vara gift med en man som egentligen inte vill ha dig som sin fru kan dessutom äventyra relationen längre fram.

Visst har han köpt hästar till mig för att jag ville det och plockar kantareller osv för att jag vill det. Men just äktenskapet kan man inte göra för nån annans skull. Det måste baserar på en stark vilja och kärlek från bådas håll!

Vi gifte oss av flera anledningar. Vi ville höra ihop genom äktenskapet. Det juridiska. Vi äger mycket mark och skog tillsammans. Vi ville inte skaffa barn innan vi var gifta.

fast jag tror inte på att hänga upp sig på uttrycket "göra det för din skull" 

För det handlar ju inte om att man inte vill.  Så är det inte. 

Utan snarare så här - är detta en sak som är så viktigt för dig så gör jag det eftersom det då blir viktigt för mig. 

är det viktigt för ens partner att leva livet tillsammans med just mig ja då blir det ju självklart viktigt för mig att det förblir så också.  

Men jag tycker att du resonerar lite märkligt. Jag och min sambo lever lyckliga tillsammans sedan länge......det var länge sedan vi firade 3-årsdag . Vi har tre barn och älskar verkligen varandra och visar det i vardagen - varje dag här och nu. Vi är inte gifta, däremot är det möjligt att vi kommer att gifta oss för att det är praktiskt juridiskt med tanke på att vi har gemensamma barn, gemensamt boende och hela den baletten. Ju längre vi varit tillsammans, ju närmare vi kommit varandra och för varje barn så har det här med giftemål känts alltmer oviktigt. Som naiv tonåring något av en romantisk fantasi som inte har något med en relation att göra egentligen. För att vi inte är några direkta anhängare av just giftemål så innebär det ju inte att vi inte vill ha varandra, eller har en önskan att leva tillsammans till ålderns höst .

Ett litet tillägg:

Det faktum att min sambo velat ha tre barn med mig och dessutom älskar mig trots ett vardagsliv med just tre barn (barn förändrar ett och annat i en relation minst sagt ) säger mer om hans kärlek till mig och sitt engagemang i vår relation än ett giftemål. Långt mycket mer.

Sedan är det självklart helt ok att vilja gifta sig och tycka att det är en vacker ceremoni etc, men TS jag tycker verkligen inte du ska ta det för bokstavligt. Det är ju inte kärleken till dig eller er relation han ifrågasätter utan giftermålet som institution.

Gör han ingen romantisk eller religiös koppling till giftermål kan du ju alltid be honom läsa på om det juridiska. Jag förstår inte hur man kan ha barn och bolån ihop med någon man inte är gift med, det är jämförbart med att strunta i hemförsäkring och bilförsäkring etc.

Visst kan man nog, om man verkligen vill, försöka skriva papper och avtal som ger ungefär samma skydd för sambos, men det verkar både svårt och krångligt och dyrt jämfört med att bara springa in på Rådhuset ett par minuter.

Förlovning ser jag heller ingen poäng med, annat än om man behöver förbereda familjerna på vad som är på gång. Fast tekniskt sett är man ju förlovade så snart man bestämt sig för att ingå äktenskap med varandra, oavsett om man byter ringar eller annonserar eller hoppar över allt sånt.

För mig handlar förlovning och giftermål om det ultimata kärleksbeviset. Att nu gör vi det här tillsammans och alla hinder vi möter på vägen är vi beredda på att försöka lösa och inte fly iväg.

Det handlar om att min partner kan se en livslång framtid med mig.

Men om det inte gör det för en annan person så innebär det ju inte att den personen inte älskar minst lika mycket och har precis samma önskan och plan om ett livslångt förhållande.

Det är ju i alla fall inte statistiskt sett någon direkt garanti för att den som gift sig verkligen haft det där engagemanget med tanke på skilsmässofrekvensen. Många gifter sig för att "det är det man gör". 

Jag menar inte att äktenskapet är ett måste men för OSS är det viktigt. Och om man vill gifta sig så är det för mig iallafall, mycket viktigt att båda verkligen vill det! Ingen ska ingå ett äktenskap som inte känns 100% är min poäng :) TS vill gifta sig så för henne så är äktenskapet viktigt och därför skriver jag utifrån min erfarenhet.

Vi har också barn nu och är långt ifrån tonåringar. Vi älskar inte varandra mer eller mindre pga äktenskapet men vi uppfyller fortfarande våra romantiska fantasier ;) tillsammans.

Fast så känner jag med min älskling ändå men jag har inga önskemål alls om att gifta mig eller så, jag känner att jag har ju allt det ändå och jag vet att han känner samma sak för mig även utan nån ring på fingret

TS jag tycker att det ändå var ganska fint sagt av honom, finns jätte många som skulle vägra för att de inte vill förlova sig pga att de inte ser någon mening med det, att han ändå säger att han kan göra det för din skulle visar ju verkligen att han älskar dig <3

Jo det vet jag, jag skrev bara min syn på saken.

Och det där med att många gifter sig för att "det är det man gör" räknas inte här. Såna människor brukar gifta sig ganska tidigt i förhållandet. Att gifta sig för mig är lite mer seriöst, så man bör ha varit tillsammans jävligt många år innan dess. OM människor var det innan de gifte sig så kanske de inte hade varit lika många skilsmässor. Jo så känner jag med min nu. Men det är ändå inte samma grej för mig :)