Jag har fött både vaginalt och med planerat snitt.
VF: Blev igångsatt pga att jag gått över tiden och bebisen var så stor, förlossningen gick snabbt och jag klarade mig helt utan smärtlindring. Krystade för fort så jag sprack upp en del (fick 15 stygn efter), förlorade också mycket blod och svimmade inne på toan när bm bad mig kissa. Kände mig väl helt återställd efter kanske 5-6 veckor.
KS: Planerat kejsarsnitt 2 dagar före beräknat datum pga att bebisen låg i säte, planen var att trots allt föda vaginalt, men krävde snitt när vi såg på ul att han ändrat benens position. Katetern var lite obehaglig att sätta i och ha i sen, epiduralen kändes inte ens, narkosläkarna var helt underbara och pratade med mig hela tiden (var så rädd att jag grät innan) och alla tog bra hand om mig och gav mig filtar och så när jag blev kall. Grabben kom ut och skrek direkt, efter några minuter gick han och pappan iväg medan jag blev ihopsydd och körd till uppvaket.
Mådde aldrig illa av morfinet, hade inte särskillt ont heller. Var uppe och gick dagen efter och åkte hem direkt efter 48 timmar. Inga komplikationer efteråt och kände mig helt återställd efter 2-3 veckor.
Trots att ks gick bättre vet jag inte vad jag skulle välja om jag fick ett till barn. Känslan att föda fram sitt barn och arbeta med kroppen är sååå fantastisk. Ks var såklart mer klinisk.